The Doors är ett av de band som betytt allra mest för mig. Jim Morrison var en stor förebild och inspirationskälla under min ungdom. Många i min omgivning lyssnade mycket på hårdrock eller synth under 1980-talsuppväxten medan jag mest lyssnade på psykedelisk rock och punk (fast jag lyssnade på hårdrock och lite synth också).
The Doors släppte sex enastående studioalbum som samtliga sålde över en miljon exemplar i USA och samtliga hamnade på topp-10 på albumlistan Billboard 200. Några singelettor lyckades man också med och det var ett liveband utöver det vanliga där det mest oväntade kunde hända under konserterna.
The Doors spelade på den klassiska upplagan av Isle of Wight 1970 vilket var deras sista framträdande i Europa och idag för 50 år sedan stod alla fyra på scen, tillsammans för sista gången inför publik, på The Warehouse scen i New Orleans.
Några månader senare flyttade Jim Morrison till Paris där han senare dog under sommaren 1971, blott 27 år. Jag har letat upp några härliga liveklipp med The Doors från åren 1967-1970 för att hedra minnet av detta enastående band. Bild- och ljudkvalitet varierar och ingen rangordning, eller annan ordning, förekommer.
Love Me Two Times – Köpenhamn, 1968
I september 1968 spelade The Doors i Köpenhamn. De spelade bland annat in några låtar i Gladsaxe TV-studio och det är en av de bättre livedokumentationer som spelats in av bandet. Ray Manzareks solo är briljant och Jim Morrisons sneglande in i kameran i slutet är snyggt.
Hello, I Love You – Köpenhamn, 1968
Det är så klart svårt att gå i god för var dessa klipp kommer ifrån. Ljud och bild är inte synkat i denna video och någon del i slutet är säkert från ”The Unknown Soldier”. Hur som helst är det ett hyfsat ljudklipp och bilderna är kul att se. The Doors spelade i Falkoner Salen dagen innan inspelningen i TV-studion, den 17 september 1968. Bandet åkte på sin första Europaturné och hade släppt det tredje albumet Waiting for the Sun under sommaren där denna monsterhit ingår.
The Unknown Soldier – London, 1968
I början av september gjorde The Doors fyra spelningar på två dagar på Roundhouse i London. Detta klipp lär vara från en av dessa spelningar. Robbie Krieger fixar ”avrättningen” med gitarren och Morrisons dans i slutet är sevärd.
When the Music’s Over – London, 1968
Detta är ett häftigt klipp där vi egentligen bara får följa Jim Morrison under en del av mästerverket ”When the Music’s Over”. Inspelningen är från den tidiga spelningen på Roundhouse den 7 september 1968.
Break On Through, playback – TV-Show, USA, 1967
The Doors första TV-framträdande gjordes på KTLA-TV ”hemma” i Los Angeles. Det var den 1 januari 1967, bara några dagar innan debutalbumet The Doors släpptes.
The Crystal Ship/Light My Fire (single version), playback – TV-show, USA, 1967
Playback var inte ovanligt även på 1960-talet och ibland fick det nästan komiska proportioner. Notera att trummorna kommer igång på ”Light My Fire” innan John Densmore hinner sätta sig. Jag älskar Ray Manzareks del av intervjun mellan låtarna.
Touch Me – TV-show, USA, 1968
Här är ett klipp från en annan TV-show. Det är The Smothers Brothers Comedy Hour och är från december 1968. ”Touch Me” var den första singeln från albumet The Soft Parade (1969) och den släpptes i december 1968. Notera Robbie Kriegers blåtira.
Light My Fire – TV-show, USA, 1967
Det kanske mest kända klippet från en TV-show är när The Doors besökte Ed Sullivan Show 1967. Produktionsbolaget bad bandet ändra texten och stryka ordet ”higher” vilket man så klart inte gjorde.
People Are Strange – TV-show, USA, 1967
Denna härliga låt spelades även den 17 september 1967 i Ed Sullivan Show. Efter denna show spelade The Doors aldrig mer hos Ed Sullivan.
Five to One – New York, 1969
Filmen och musiken är inte synkad så det är oklart om det är från samma tillfälle, men The Doors spelade i alla fall i Madison Square Garden den 24 januari 1969.
When the Music’s Over – Köpenhamn, 1968
Vi flyttar tillbaka till TV-studion i Köpenhamn i september 1968 och lyssnar på ett av de snyggaste intron som har gjorts. ”When the Music’s Over” är en storslagen låt. The Doors spelade även i Stockholm under denna turné.
Roadhouse Blues – New York, 1970
Låten ”Roadhouse Blues” inleder albumet Roadhouse Blues. Denna video innehåller åtskilliga klipp som får visa hur det kunde se ut i samband med bandets konserter. Morrisons inledningssnack är briljant.
Break On Through (to the Other Side) – Isle of Wight Festival, 1970
Den 30 augusti 1970 spelade The Doors på den legendariska festivalen Isle of Wight. De gick på scen 02:00 och det var bandets sista spelning i Europa. Den 12 december spelade The Doors för sista gången tillsammans med Jim Morrison. Det var, som tidigare nämnts, i New Orleans.
The End – Hollywood Bowl, 1968
Konserten i Hollywood Bowl den 5 juli 1968 är en klassiker som jag har sett åtskilliga gånger. Denna genomgång av konsertklipp får, passande nog, avslutas med ”The End”. Morrison inleder med ett snack med ljuskillarna och letar sedan bland annat efter sin gräshoppa. Luta dig tillbaka och njut.
Det är ganska sällan jag tar mig utanför min egen verklighet och jag försöker fylla dagarna så mycket som möjligt med positiva saker som får mig att må bra. Men om jag kastar mig ut i fantasins värld en kort sekund och där hade fått välja ett band eller artist jag önskar att jag hade fått se live är det The Doors. Jag är övertygad om att det hade varit en fulländad konsertupplevelse.
Det närmaste jag har kommit The Doors live var på festivalen NOS Primavera Sound i Porto 2016. Ty Segall spelade sent på kvällen i den portugisiska natten. Han hade gjort en strålande spelning och hade bland annat med sig King Tuff och Mikal Cronin på scen när de avslutade med ”L.A. Woman”. Jag minns att jag blev helt galet glad och det var en fantastisk stund. Jag hittade ett klipp från Primavera Sound i Barcelona helgen innan Portofestivalen som definitivt får sätta punkt.
