Mats Rådberg gick bort i cancer den 27 juni i år, sjuttiotvå år gammal. Det skrevs några kvällstidningsartiklar, men inte så mycket mer. Inga dödsrunor på kultursidorna, ingen SR- eller K Special-dokumentär. Konstigt, kan tyckas, för någon som under flera decennier var ansiktet utåt för svensk country.
”Mats Rådberg var verkligen en stor del av Sveriges 70- och 80-tal. Han var lika självklar som O’boy, Skogaholmslimpa och Kalles kaviar.”, skriver Peter Russberg i Countrykungen, den första boken om Mats Rådberg.
Mycket kan, och bör, sägas om Mats Rådberg. Han var en sann countrylegendar, vårt avlånga lands största, jämte Kikki Danielsson, Elisabeth Andreasson och Alf Robertson. Med sitt Rankarna var han ständigt ute på de så kallade vägarna, alltid med en ny skiva i bagaget (under 70- och 80-talet snittade Mats Rådberg på två album per år). Han fick låtar av Lasse Holm och Tomas Ledin, spelade förband till Johnny Cash och Dolly Parton, var med i Melodifestivalen och hade en egen tv-show. Allt i countryns heliga namn.
När den första boken om Mats Rådberg nu kommer så lämnar den mycket att önska. Författaren Peter Russberg skriver förvisso själv i bokens prolog att det varken blev någon ”tjock biografi eller heltäckande faktabok”. Istället rubricerar han sitt verk som ”ett vackert tidsdokument över Mats Rådbergs karriär”. Förenklat kan Countrykungen beskrivas som en utförlig Wikipedia-artikel, som nästan hade kunnat göras i punktform.
Överlag får vi veta ganska lite om Mats Rådberg som person och musiker. Album och turnéer rabblas upp, men lite eller inget sägs om dess tillblivelseprocess. I förbifarten nämns att Rådberg inte var hemma så mycket som hans familj nog hade önskat. ”Mats kunde inte leva utan sin familj, men han kunde inte heller leva utan sin musik”, heter det. Om relationen till fansen får vi veta att det ”alltid fanns tid för fans som ville snacka lite, få en autograf eller ta en idolbild”, men inte så mycket mer än så.
Bandmedlemmar och musikerkollegor får komma till tals, men ingen pratar om hur Rådberg var som bandledare, låtskrivare eller person. De pratar om hur Mats Rådberg ”har varit en eldsjäl för svensk countrymusik” och att han ”för det mesta var glad”. En annan säger att ”tack vare Mats och Rankarna har jag fått se varje liten vrå av Sverige”.
Mest ska Countrykungen kanske ses som en översikt över Mats Rådbergs, på många sätt fantastiska, karriär. Någonting för en mer ambitiös biograf att bygga vidare på. Som lättsam coffee table-bok fyller den sin funktion, men som personporträtt finns det så mycket mer att säga.
Betydligt bättre är den ep som följer med boken, tillika Mats Rådbergs sista inspelning: Epilog. Även här står Peter Russberg som författare, texterna är skrivna av honom efter långa samtal med Mats. Där kommer hans penna till större rätt än i prosaistisk form. Och i kombination med Mats Rådbergs sköra, av ålder och sjukdom märkta röst ger låtarna ett vackert, värdigt och nästan spöklikt intryck. Vilket såklart förstärks av att de ges ut postumt.
Peter Russbergs uttalade ambition med inspelningarna var att göra någonting i stil med Rick Rubins Johnny Cash-skivor, någonting som ”skakar om” och ”berör på riktigt”. Där har han onekligen lyckats, för skakar om och berör gör det. Texterna handlar helt logiskt om döden och är insjungna av en person som är fullt medveten om att det är hans svanesång, det sista han lämnar efter sig i audiell form. Bildspråket är kanske enkelt, men otroligt effektfullt: enkelbiljetten till tåget som ska ta honom till ”en okänd station”, kroppens passerade bäst före-datum och vetskapen om att ha firat sin sista födelsedag.
Jobbigast är såklart ”Stanna tiden”, kärleksförklaringen till Mats Rådbergs hustru och den enda av de sex låtarna som Rådberg själv har skrivit texten till. ”Tack för att du finns, jag älskar dig. Det borde jag sagt fler gånger …”, sjunger Mats med sin en gång så lena men nu bräckliga röst. Ellipsen är utskriven i texthäftet, men hörs också i rösten.
Epilog är inte bara ett unikt och djupt rörande tidsdokument av en bedagad artists sista sånginsatser, gjorda på randen till det definitiva slutet. Det är också en oväntat vital, inspirerad och framförallt värdig avslutning på en nog så vital, inspirerad och värdig karriär.
Sammanfattningsvis kan sägas om Countrykungen och Epilog att de, inte minst tillsammans, målar upp ett finstämt porträtt av en person som verkligen älskade, levde och brann för countryn, i vått och torrt, in i det sista skälvande andetaget. Till sin sista inspelning kom Mats Rådberg, tungt medicinerad och med kroppen full av cancer, iförd cowboyhatt.
Trots bokens digra bildmaterial är det just den bilden som stannar kvar. För ibland säger en cowboyhatt mer än tusen ord.
Boken ’Mats Rådberg – Countrykungen’ släpptes den 27 november och den 31 december har EP:n ’Epilog’ release.
