5 låtar: El Perro del Mar

Foto: Gustaf Nilsson och Nicole Walker

El Perro del Mar släppte i förra veckan nya EP:n FREE LAND, som har skapats i ett unikt projekt med Moderna Museet i Stockholm. EP:n är ett resultat av reflektioner och insikter hon fått under pandemin då hon har haft privilegiet att spendera tid på Moderna Museet helt ensam, med enbart konsten som sällskap. Vi ville veta mer om El Perro del Mars musikaliska influenser och med anledning av det gästar hon idag vårt format 5 låtar.

En låt som inspirerat till min senaste EP FREE LAND:

– ”Suicide Hotline” av Gray.  Jag har varit besatt av Jean-Michel Basquiat hela året och upptäckte samtidigt att han inte nog med att vara ett målande geni, även hade ett band som hette Gray. Lika blown away som jag blir av hans konst blir jag av musiken som är från tidigt 80-tal. Det är det här ljudmässiga kollage-tänkandet som jag älskar. Improvisation, fragmentariskt tänkande och musikens frihet. Jag blir väldigt lycklig av den möjligheten av en massa anledningar. Dels kanske för att jag gjort musik så länge och hela tiden måste hitta nya vägar för att inte känna mig låst och fyrkantig, men också för att det minst inspirerande för mig just nu är att vara kommersiell. Alla har något att sälja men inget att säga. 

Den här låten beskriver mitt år 2020:

– ”An Ending (Ascent)” med Brian Eno men hela skivan Apollo: Atmospheres And Soundtracks. Den skivan har fått en helt ny betydelse för mig det här historiskt ödesmättade året. Hela känslan av att befinna sig hängande i luften, oviss men kanske inte nödvändigtvis ledsen eller glad, bara oviss i rymden. Men den är också för mig en påminnelse om något viktigt, något som jag tappat senaste åren – förmågan att stanna upp och känna efter. Brian Enos bror Roger, som var med och gjorde albumet, är musik-terapeut och jag tänker att han verkligen visste vad han sysslade med. Tröst men också perspektiv på tillvaron.

En låt jag aldrig tröttnar på:

– ”4 DEGREES” med Anohni. Jag älskar låtar som gör ont och den här gör riktigt jävla ont. Den är så skoningslös och brutal och när jag sjunger med i den slutar det alltid med att jag gör det med gråten i halsen. Att skildra vår fullständiga egoism gentemot världen och dess andra invånare på det här sättet är så smärtsamt och tydligt och jag älskar Anohni för hennes uppriktighet.

Den här låten fick mig att vilja göra egen musik:

– ”Listen To Your Heart” med Roxette. Jag började ta pianolektioner som liten men min pianolärare tyckte jag var hopplös som fuskade med noterna. Jag var nog ganska lättad när jag väl fick sluta. Jag ville ju ändå bara spela poplåtar som typ ”Listen To Your Heart”. Den totala melankoliska längtande utfläktheten blev liksom min väg in redan som liten. Sedan handlade det om att hitta sitt eget uttryck såklart men här lades grunden helt klart.

En låt med stark text som har påverkat mig:

– ”Rilkean Heart” av Cocteau Twins. Cocteau Twins har nog varit det absolut viktigaste bandet för mig. Den här låten är med på deras sista album Milk & Kisses men finns även på en EP i mer avskalad pianoversion. Den är helt fantastisk och jag återkommer ständigt till den. Jag har märkt att ju äldre jag blir desto fler bottnar får den och jag blir alldeles gråtig bara av att tänka på det. Den handlar om en omöjlig kärlekshistoria berättad på ett oerhört sårbart men mänskligt sätt – vi kan alla relatera till det. När man velat så mycket, nästan hållt det i sina händer men sedan förlorat det. De sista raderna ”I have myself, my family. I have myself, I still have me” är så gränslöst bitterljuva och sanna.

Se El Perro del Mars nysläppta video till singeln ”Dreamers change the world” nedan: