Katharina Grubmüller, till vardags producent under namnet IKAT, blandar folk och visa i projektet Valnöt. På dagsfärska singeln ”Djupa andetag” sjunger hon vackert på skånska om en tuff tid i livet. För HYMN berättar hon om namnvalet, inspelningsarbetet och den kommande fullängdaren Spindelväv.
Varför har du valt att kalla dig Valnöt?
– Från att knappt ha jobbat med metaforer och liknelser innan jag började med det här projektet, har det nu nästan tagit över hur jag tänker. Ett namn, många betydelser! Dels är Valnöt en metafor för den mänskliga hjärnan som är väldigt lik en valnötskärna. Den kommer naturligt med ett hårt skal runt omkring som skyddar det dyrbara innehållet, men jag har nu ”knäckt upp skalet” och ger lyssnaren direkt tillgång att ”äta den feta och mineralrika nöten”, alltså lyssna på låtarna. Då jag skrivit musiken ofiltrerat utan att hålla tillbaka på mitt inre, så ser jag det som att låtarna härstammar från olika delar av min hjärna.
– Det är även en liten ordlek: val och nöt. Jag har svårt att ta beslut och göra val i livet, så detta är en tuff nöt för mig att knäcka. Jag tänker länge på olika val och konsekvenser så det blir som en tankenöt, fast valnöt.
”Jag tänker länge på olika val och konsekvenser så det blir som en tankenöt, fast valnöt”
– Annars tycker jag om att likna människor vid träd, det finns så många likheter som vi oftast inte ser för att vi till det yttre inte delar gemensamma egenskaper. Just valnötsträdet är ganska ovanligt att hitta i Sverige – det trivs bäst i varma klimat och det är nästan bara i sydsverige som trädet är tillräckligt ihärdigt för att överleva. Plantan är känslig mot köld när den är ung, men blir mer tålig ju äldre och etablerad den blir. I sina unga år är trädet även känsligt för omplantering då det håller på att utveckla sitt rotsystem, och så krävs det rätt ph-värde i jorden, med lagom fukthalt, för att kunna överleva. Ifall vi då byter ut trädet mot en människa, stämmer det ganska perfekt in på mig.
– Men det finns faktiskt också en specifik historia bakom just valnötsträdet. För 30 år sedan satte min österrikiska gudmor ner en valnöt i marken på min halvbrors familjegård vid ett besök i Sverige. Hon gjorde det halvt på skoj, skämtades om att plantera ett valnötsträd mitt i gräsmattan. Men mot förmodan visade det sig att det var exakt rätt klimat och omständigheter för valnöten att gro och växa sig starkt genom åren. Än idag står trädet ståtligt och ger massvis av valnötter som familjen kan samlas kring vid jultider.
Det här var den första singeln du spelade in på skånska, hur kommer det sig att du gjorde det valet?
– Efter att jag spelade upp den första versionen med rikssvensk sång för ett par vänner, var det en av dem som insisterade på att jag skulle prova spela in på skånska. Under min uppväxt använde barnen alltid rikssvenska vid sång och lek – dialektbytet var ett enkelt sätt för att förstå vad som var ”på låtsas” och vad som var ”på riktigt”. Så när jag har sjungit på svenska genom åren har rikssvenskan varit en trygg barriär att gömma sig bakom – att göra det lite på låtsas betyder att jag själv inte exponerat mig lika mycket.
”Jag fick faktiskt öva på det skånska uttalet eftersom jag tidigare aldrig sjungit på min riktiga dialekt”
– Men det var exakt här det inte funkade med Valnöt; mina låtar är trots allt så nära inpå en kan komma mig, så jag insåg att jag var tvungen att kasta filtret mellan mig och lyssnaren.
– Jag fick faktiskt öva på det skånska uttalet eftersom jag tidigare aldrig sjungit på min riktiga dialekt, och det vände och vred i mig av ovana när jag hörde skånskan på inspelningen! Men efter ännu mer övertalning av min vän förstod jag till slut att det inte fanns något annat alternativ än att vara så äkta som jag bara kan. Det är trots allt då uttrycket och det jag försöker förmedla kommer till sin rätta.
Kan du berätta något mer om inspelningen och om ljudbilden?
– Bas är mitt favoritinstrument att använda när jag skriver låtar, förutom tramporgel. Jag har lite olika effekter på basen beroende på vilket ljud jag vill åt, men en återkommande effekt är reverb – det som låter som att man är i en kyrka. När basen är ensamt instrument så lämnar den så mycket plats åt melodin och texten att ta fokus, det går liksom inte att undgå själva låten då. Precis detta ville jag komma åt i ljudbilden; något som var enkelt, naket och exponerade verkligheten i texten.
– Den första versionen av låten hade bara bas och sång med reverb som effekt, och jag tyckte redan då att det lyckades gestalta den flytande oändlighet av botten som jag befann mig i då. Inspelningen av bas och sång gjordes på några tagningar, med två olika versioner av dialekter. Efter att jag beslutade mig för att övergå till skånska, har låten sedan vilat och marinerat i huvudet på mig.
”När jag sen plockade upp arbetet med produktionen igen ville jag bygga in spänning och en energikurva av ett andetag för att stötta texten ännu mer”
– När jag sen plockade upp arbetet med produktionen igen ville jag bygga in spänning och en energikurva av ett andetag för att stötta texten ännu mer. Då låten handlar om en mörk, svävande,orkeslös period så innefattar den perioden också stunder av vrede och frustration över hela situationen. För att matcha detta lade jag till element såsom distade elgitarrer och olika orgelljud som bryter ut i ett instrumentalt parti med vissling.
Älskar visslingen! Hur föddes idén om att lägga till detta i låten?
– Själva visslingen uppkom efter att jag hade framfört låten ensam live och visslade i brist på annat instrument. Vissling är något som jag gör mycket både i mina låtar och som privatperson. Det började längesen i kylrummet på Ica i Skurup, när jag jobbade med att packa upp varor så brummade kylarna i en bordun-ton som jag brukade vissla olika melodier på. Sedan dess har visslandet blivit mer och mer en del av min personlighet!
Du arbetar just nu med ditt debutalbum – vad kan lyssnarna förvänta sig?
– Spindelväv är ett slags konceptalbum där varje låt på något sätt vävs samman med en annan; antingen genom gemensamma ljud, något i musiken eller i texten. Planen är att släppa låt för låt, eller tråd för tråd om man så vill, som till slut broderas ihop till den här spindelväven som finns i min hjärna.
– Lyssnaren kan förvänta sig en ganska bred variation mellan mer producerade låtar och avskalade spår, några typiska indie-poppiga låtar varvade med lite udda taktarter och tonartsbyten mitt i en låt. Jag utgår nästan alltid från att vara så fri som möjligt i snickrandet av låtarna, inte anpassa mig så mycket till annat, utan snarare göra tvärtom och leta fram något oväntat.
