Svartabörsen – ett livsverk i ljud

Foto: Anton Hedberg

En solig fredagsmorgon i februari besökte jag mina föräldrars hemstad Söderhamn för ett möte med en av norra Europas mest gedigna och dedikerade musikhandlare.

Vårt möte ägde rum någon vecka innan självisolering och permittering blev samhällets mest aktuella ord. Efter pandemins intåg föll reportaget mellan stolarna, ett sidoprojekt som inte blev av. I början av november plockade jag till slut upp arbetet igen för att konstatera att samtalet var minst lika relevant nu som då. Resultatet blev en text fri från corona, fylld med underbar kuriosa från en av Sveriges vassaste musikkännare.

”Hos mig får du det som passar just dig och jag guidar dig genom hela processen”

På Kungsgatan mitt i centrala Söderhamn står Andreas Sörlin vid nocken på sin kassabänk. Han har bjudit in mig till sin butik och vi möts en timme före öppning. Vi sitter mitt bland högtalare och hyllmeter av välsorterade vinylrariteter.

Svartabörsen är trots sitt geografiska läge inte alls en typisk småstadsbutik. Andreas lockar kunder långt utanför Hälsinglands gränser. Till butiken kommer musikintresserade från såväl Norge, Finland, Ryssland som från lokalområdet för att botanisera i butikens gigantiska samling invetarier.

– Jag har ett stort utbud, allt från billigt till dyrt. Jag har inte bara ett märke, jag har hela marknaden. Hos mig får du det som passar just dig och jag guidar dig genom hela processen, det är väl det som är den stora skillnaden jämfört med andra. Jag har ett brinnande intresse för det jag gör och jag väljer själv vad jag köper in, även om det ibland kanske kan gå över styr…

Foto: Anton Hedberg

Andreas är en romantiker. Han skrattar till och ler brett när han berättar om hur han ibland låter hjärtat bestämma över huvudet vid inköp till butiken. Det har blivit många högtalare och förstärkare som ligger över budget. Andreas har dock en starkt förankring i verkligheten och trots att vissa inköp haft sina ekonomiska baksidor har han aldrig behövt gå in med eget kapital i sin verksamhet. 

Det finns få butiker i Europa som kan mäta sig med med hans utbud och expertis, något som möjliggjort verksamhetens ständiga tillväxt. I sortimentet finns sånt som går till försäljning mest hela tiden, men även sånt som inte säljer lika frekvent. 

”I min butik finns som sagt allt, oavsett hur du lyssnar eller vad du  lyssnar på”

Andreas pekar på en grotesk rörförstärkare mitt i rummet och poängterar att han kanske inte säljer den  typen varje dag, mycket på grund av att den har en prislapp på knappt hundra tusen kronor. Trots denna breda variation påpekar Andreas att butiken i Söderhamn mer är till för skivförsäljning och att hans andra butik i Gävle, en timme söderut, istället är mer inriktad på ljudutrustning. 

– Folk är inte vana att besöka en butik där det finns ”riktiga” stereogrejer, skivspelare och den typen av utrustning. Butiker som säljer ljud riktar ofta in sig på ett fåtal märken, ofta blåtandsgrejer som du helst ska stoppa ner i väskan eller fickan. Ända sedan jag startade har jag gått lite mot strömmen.  Samtidigt är jag ingen bakåtsträvare, man ska inte låsa sig vid en sak. Det är en del kunder som  berättar att de bara spelar vinylskivor. Jag tycker att man ska se fördelarna med allt – streaming, vinyl, cd.  Det är så jag lyssnar på musik. I min butik finns som sagt allt, oavsett hur du lyssnar eller vad du  lyssnar på. 

Foto: Anton Hedberg

– Tanken är att verksamheten ska växa ännu mer och att vi kan flytta butiken till en lokal som kanske är tre eller fyra gånger så stor. Samtidigt som jag går mot strömmen så är det heller inte någon annan som startar upp konkurrerande verksamheter i den storleken jag har. Jag har byggt upp allt från noll,  jag har jobbat varje år. Aldrig lånat pengar. Varenda liten krona som kommit in har gått tillbaka in i firman. Det är en av de största utbuden av hi-fi i Sverige, gömd i lilla Gävle. Det är rätt fantastiskt när man tänker på det. 

Andreas jobbar med butiken i Söderhamn varje fredag. Varje lördag har han öppet i Gävle. Han har ingen anställd i sin firma men får hjälp med butiksdriften så att det fungerar att vara verksam på två ställen samtidigt. Utöver Svartabörsen i Söderhamn och Och Ljud i Gävle är Andreas även  heltidsanställd inom saneringsbranschen. 

”Tanken är att verksamheten ska växa ännu mer och att vi kan flytta butiken till en lokal som kanske är tre eller fyra gånger så stor”

– Mitt (andra) arbetsliv är något helt annat, det är industrisanering. Det är väldigt mycket övertid i den branschen och det är sällan man vet om det i förväg. Det är saker som behöver akut rengöring med kort varsel. Det är alltid svårt att uppskatta hur lång en arbetsdag kommer att vara. 

Hur är det ens möjligt att du kan driva två butiker vid sidan av din heltidstjänst?  

– Utan hjälp hade det aldrig gått. Sven, Rolf, Tomas, Göran – det hade inte fungerat utan dem. Jag jobbar ju först en heltidstjänst som inte sällan kommer med åttio timmars övertid i månaden. Ja, jag vet… Det är väldigt mycket, och det känns. Det är åttonde året som jag gör det här. Det är inte så  glamoröst som det kan verka att äga en skivbutik, det är mycket mer jobb än vad man tror. Bara en  sån sak som att köpa upp en skivsamling som ska ställas ut i butiken. Skivorna ska budas på,  kontrolleras, fraktas, tvättas och prissättas. Samtidigt måste jag gå med vinst. Ibland funderar jag om det är värt det. 

Foto: Anton Hedberg

Trots allvaret som finns i att vardagen knappt räcker till för något annat än jobbet pratar Andreas om det med gott mod. Musiken är något han brinner för, det är hans livsverk och hans kall. Han berättar att det aldrig varit frågan om någon semester de åren han varit aktiv, det har helt enkelt inte funnits möjlighet förrän nu. Runt årsskiftet från 2019 till 2020 har han jobbat sju dagar i veckan. Han har inte haft semester på tio år. Han skrattar lättat till när han förklarar att sommaren som kommer blir hans första semester. Typiskt att det just i år, semesteråret, skulle bli en pandemisommar. 

Innan det är dags för butiken att slå upp sina dörrar för allmänheten visar Andreas några unika album som till och med ihärdiga skivsamlare hade häpnat av att se. Min blick vandrar över en bredd genrevidd. Här finns Tyler, The Creators senaste skiva, progg-reliker, avantgarde-jazz och sällsynta tolvtummare från obskyra black metal-band.

Andreas plockar upp New Orders Low-life vars värde mångdubblats eftersom den säljs med en tilltufsad plastpåse som omslöt originalutgåvan när albumet gavs ut 1985.  Han förklarar att få människor ens lagt sina öga på denna helt unika plastpåse. Så fortsätter det i säkert femton, tjugo minuter. Frågar man Andreas någonting berättar han allt, han är som ett vandrande  musiklexikon. I hans butik är det julafton varje dag för den som har ett gediget musikintresse. Andreas är Kalle och Svartabörsen hans chokladfabrik. 

Foto: Anton Hedberg

Vi fastnar i en diskussion om Leaf Hounds Growers of Mushroom från 1971. Ett album som varit i Andreas ägo två gånger under åren. En skiva som senast 2019 noterades med ett försäljningspris på 5 700 USD via den populära musiksajten discogs.com. 

– För mig… en skiva borde inte kosta så mycket. Men folk är ju villiga att betala för den, jag funderar mycket på varför. Visst, den ligger på en sällsynt etikett, det gäller en mytomspunnen grupp, skivan är svåråtkomlig i bra skick, men samtidigt… Ljudet på en återpress kan kosta 249 kronor och låter dessutom mycket bättre än originalet. Det är långt ifrån alla dyrgripar som har ett bra lyssningsvärde, vilket borde vara det viktiga. 

”Det är långt ifrån alla dyrgripar som har ett bra lyssningsvärde, vilket borde vara det viktiga”

– Samtidigt har jag varit, och är i viss mån fortfarande, som många andra skiventusiaster. Jag har själv många exklusiva samlarobjekt och jag jagar ständigt efter sådana grejer. Man saknar ju alltid någonting. Men jag har fått lite distans till det där med åren. 

Bara sekunder efter att klockan passerat öppningstid flyger dörren till butiken upp. Någon minut senare är golvet halvfullt av kunder som plockar bland de inplastade skivorna. Jag slår av min ljudinspelning och tillåter mig själv att påta, jag med.