Oktober avslutades med en härlig höstdag på Västkusten, men när skymningen närmade sig föll ett lätt regn över Göteborg. Det var inte så många människor ute på gatorna trots att klockan närmade sig halv sju.
På Fyrens Ölkafé var det annonserat releasekonsert med ett band jag verkligen aldrig hört talas om förrän för några dagar sedan, men efter att ha kollat upp deras två låtar på Soundcloud var det självklart att ta sig till Fyrens.
WEFRING lär ha inlett arbetet med debutalbumet Solitude redan 2012 och mycket verkar kretsa kring sångerskan Marie Wefring och gitarristen Carlos Sepúlveda (han har även producerat plattan). Denna lördagskväll var det dags att släppa debuten.
Det var nästan mörkt på scenen och ett svagt rött ljus lyste över bastrumman när fem musiker gjorde entré klockan sju. De började instrumentalt med något som lät åt drone/doom-hållet och det var en stor ljudbild med tre gitarrister, bas och trummor. Efter en stund kom även Marie Wefring in på scen och publiken jublade. Det var en välbesökt konsert och arrangören hade, i vanlig ordning, goda avstånd mellan bord och sittplatser.
Volymen var genomgående hög och musiken tog stundtals tag i oss ordentligt, särskilt i låtar med lägre tempo. Höjdpunkterna var en lite långsammare version av ”City of Neonlights” och ”In My Own Place” (som inte är med på albumet) tillsammans med fina ”In the End” i slutet.
Allt avslutades med en cover efter drygt en halvtimme. Det blev en långsammare variant av ”I Don’t Wanna Be Me” som var väldigt vacker. Jag vet inte om det var slump eller en tanke bakom, men oavsett vilket var det fint att höra denna låt som avslutning drygt tio år efter det att låtens skapare, Peter Steele, dog. Det var ju, trots allt, Alla helgons dag, en dag då vi ofta skänker en extra varm tanke till de döda.
