Flera musikaliska höjdpunkter när Martina Almgren spelade på Pustervik

Pressfoto av Malin Almgren

Kompositören och trumslagaren Martina Almgren släppte det fina albumet This Song of Mine 2018. Det är en platta som bygger på ett vackert möte mellan jazz och world music och har man någonsin stått vid Ganges flodkant i indiska Varanasi hittar man toner och rytmer man känner igen även därifrån. Det är nog ingen slump för i textcentrum står den indiska poeten och Nobelpristagaren Rabindranath Tagores texter.

Kvällens värd var jazzföreningen Nefertiti och de fyra musikerna gick på scen strax efter åtta. Trummor, oud och akustisk basgitarr skapade musiken och sångerskan Karin Burman lyfte fram orden från en av mina indiska favoritpoeter. Stundtals fungerade hennes röst även som ett vackert soloinstrument.

Allt började med att Martina Almgren inledde ensam med trummor. Cymbalerna fick ett stort utrymme och därefter fyllde Ahmad al Khatib och Owe Almgren på med stränginstrument innan Karin Burman började sjunga ”Waiting”. Det var stämningsfullt, lågmält och vackert i blått sken över scenen.

Konserten fortsatte på inslagen väg och följde i regel låtordningen på plattan. Martina Almgren presenterade ofta låtarna innan de spelades vilket var trevligt. Det var särskilt fint när hon berättade om hennes relation till ”Flower”, i slutet, som hon skrev i Oslo och som var den första dikt hon tonsatte av Tagore.

De musikaliska höjdpunkterna var också flera och när de skickliga musikerna spelade ”The Night is Black (on the Nature of Love)” var ljudbilden lite större. Introt med oud till ”The Sun of the First Day” var magnifikt.

Som vanligt var det stora avstånd mellan borden och en miljö som upplevdes som väldigt säker i samband med konserter nuförtiden. Arrangören och publiken var strålande.

Jag lämnade Pustervik och begav mig hemåt genom Göteborgskvällen. Älven glittrade i lyktstolparnas sken och flöt fram som den alltid gjort. Långt där borta flöt Ganges på liknande sätt och mina tankar svävade iväg till fina Varanasi där jag stått och sett den magiska floden flyta fram i mörkret medan eldarna brunnit och sitarmusiken fyllt mina öron med fantastiska toner. Denna torsdagskväll blev jag vackert påmind om sådana stunder, varmt tack.