Nostalgiskt skimmer över Henrik Lindstrands pianokompositioner

Att lyssna på Nordhem är som att hitta en transformersdocka i en flyttkartong, att snubbla över en övergiven lekplats i oktober, att höra vinjetten till Sagostunden– en liten flik öppnas i draperiet in till barndomen och nostalgin.

Henrik Lindstrands små pianokompositioner, fjäderlätta och ändå tyngda av vemod, tycks högst medvetna om att den värld de kommer ifrån sedan länge gått förlorad. Ändå kan de inte hålla sig ifrån att stå kvar och titta, bara en liten stund till.

Det är inte svårt att förstå dem.