Fantastiska ljudbilder när Hey Elbow gästade Oceanen

Arkivbild. Foto: Alexander Tillheden/Rockfoto

Det har var tydligare att hösten smugit sig allt närmare de senaste dagarna i Göteborgstrakten. Träden har färgats i flera färger och löven har allt oftare fallit mot marken. Denna torsdagskväll blåste det även ganska kraftigt och det var ett lätt duggregn i luften när jag promenerade utmed Kungsgatan, som vanligt på väg västerut. Det var ju annonserat fin konsertkväll på Oceanen på Stigbergstorget.

Malmöbaserade Hey Elbow stod på programmet och de kom till Göteborg med en rykande färsk platta i bagaget. We Three släpptes i september och det är bandets tredje album efter debuten Every Other 2015.

Även Oceanen var inlindad i höst och den lummiga uteserveringen började tappa bladen. Inomhus var det en dunkel belysning. Bord och stolar var utställda med goda avstånd och på borden brann stearinljus vilket skapade en fin inramning.

Malmötrion gick på scen kvart över åtta till tonerna av Les Big Byrds ”Two Man Gang” och inledde med att skapa ett långt och härligt instrumentalparti med låten ”Them Say”. Det lät strålande från början. Därefter var det mycket fokus på den nya plattan och de nya låtarna spelades live för första gången.

Den skickliga trion bjöd på fantastiska ljudbilder och jag funderade på om en sättning med trummor, elgitarr och Ellen Peterssons flygelhorn är helt unik? Jag har i alla fall aldrig sett det tidigare. Att bandet inte behöver en basist på livescenen med skickliga Liam Amner på trummor blev också helt självklart när man såg bandet denna kväll.

Bland de nyare låtarna var det främst ”Fill Holes With Hope” i början, inledningsspåret på plattan,”Missit”, i vackert blått sken samt avslutande mästerverket ”Drainit”, med härliga temposkiftningar och Julia Ringdahls briljanta sångprestation i slutet, som stack ut. Kvällen avslutades med en rykande ”Real” och en väldigt häftig version av No Doubts 1990-talshit ”Don’t Speak” med snygga loopar och rytmer i rödaktigt sken efter cirka 50 minuter.

Jag lämnade Oceanen. Lyktstolparna lyste upp Stigbergstorget och det var inte särskilt många människor som rörde sig över det tämligen öde torget. Majorna förberedde sig inför natten och regnet fortsatte att falla från den mörka oktoberhimlen.