Luminous Kid: ”Mina bilder ser ut som min musik låter”

Foto: Sofia Pontén

Fotografen Olof Grind är han bland annat aktuell med skivomslaget till Phoebe Bridgers senaste album. Men Olof gör också bedårande musik under namnet Luminous Kid. HYMNs Madeleine Bergquist tog ett snack med honom med anledning av nya singeln “A Restless Heart Would Rather Float in Space” som släpps idag.

Jag måste säga att “A Restless Heart Would Rather Float in Space” är en väldigt vacker låttitel på en lika fin låt! Kan du säga något om låten och titeln?

”Den handlar om att marschera tillsammans mot ett oundvikligt slut”

– Den skrevs i Nordnorge en mörk decemberkväll med norrskenet glittrandes på himlen. Jag och en konstnärsvän åkte upp till en liten stuga med utsikt över havet för att uppleva polarnatten och skapa i fullständig isolering. Solen gick aldrig upp under de tre veckor vi tillbringade bland bergen, och vi hade lämnat våra telefoner i Stockholm för att vara helt fria från distraktioner. Att befinna sig i en sådan existens var väldigt överväldigande, med det nästan obefintliga dagsljuset, det totala lugnet och ensamheten – men även känslan av att flyta i totalt samspel med naturen. Vi hade inga klockor, så man vaknade när man hade sovit tillräckligt, man åt när man var hungrig och så. Det var ändå en lång gryning/skymning i ungefär fyra timmar per dag, så man kunde hålla koll på när det var en ny dag.

– Låten utgår från min kärlek till min vän som var med mig, och från platsen – men pratar om en övergripande vikt av att hålla hårt i ens kära i en värld som kan tyckas meningslös och släpande, och att ta vara på de stunder som är sprakande av liv och skönhet. Den handlar om att marschera tillsammans mot ett oundvikligt slut.

Du har jobbat med Linus Hasselberg på den här singeln, vad tycker du att han har adderat till musiken?

– Linus är producent för alla mina låtar och hela skivan som kommer i februari! Jag skulle nästan kunna sträcka mig till att utan Linus skulle inte skivan existerat. Det var när jag var tre veckor med honom i Spanien våren 2017 för att filma musikvideon till hans debutsingel som jag blev taggad på att börja skriva egen musik. Jag har alltid lattjat med gitarr och piano, men aldrig gett mig ordentligt med tid till att skriva tidigare. Jag kom till Spanien och var spänd på att se hur en musiker jobbade när hen skrev en skiva, och insåg snabbt att det handlar om att ge sig själv utrymmet och tiden. Ett halvår senare åkte jag till Sydamerika i sex månader och kom hem med 25 låtar.

– Rent musikaliskt har han adderat fantastiskt mycket till min musik, han är en så otroligt talangfull musiker som kan spela i princip vilket instrument man än ger honom. Om jag ville ha trumpet så fixade han trumpet osv osv. Jag gav honom även rätt stor frihet i att leka i produktionen utifrån hans kunskaper, tillsammans känner jag att vi fick till ett sound som jag är väldigt lycklig över.

Foto: Sofia Pontén

Vilka andra musiker skulle du annars vilja framhäva som särskilt betydelsefulla för din musik?

Leonard Cohen var den musiker som jag lyssnade allra mest på under låtskrivar-processen. Hans första skiva Songs of Leonard Cohen är så fulländad som ett singer-songwriter-album kan bli i mitt tycke. Hans otroliga känsla tillsammans med magisk poesi blir så fantastiskt starkt. Annars har jag mina tonårsrötter i Bright Eyes, Elliott Smith och Radiohead. Men jag inspirerades också starkt av latinamerikanska Nueva canción-traditionens pionjärer Victor Jara, Violeta Parra, Silvio Rodríguez med flera. Även författaren Gabriel García Márquez hade stor inverkan på mitt textförfattande, då jag plöjde genom hans böcker när jag reste genom Colombia där han kommer ifrån.

Har läst att du beskrivit din musik som queer sovrumspop. Är det viktigt för dig att din identitet speglas i din konst, eller vad har du för tankar kring det?

Det är absolut viktigt att en identitet som är en utsatt minoritet i samhället (trots att Sverige är hyfsat bra jämfört med andra länder) lyfts fram inom musikscenen och i konstsammanhang. Att växa upp på landsbygden som queer var så väldigt smärtsamt, där representation var otroligt bristfällig och det enda jag visste om att vara bög var att det var något dåligt och fel. Det kändes helt osynliggjort i min region vid denna tiden. Jag vet att det har förändrats mycket genom åren, nu finns till och med Pride i Falun där jag växte upp. Men jag tycker att desto fler förebilder och queera erfarenheter som existerar i populärkulturen, desto bättre. Om en låt eller ett konstverk kan få en sorgsen och instängd ung queer person att känna sig bättre i sig själv, så är det ett steg i rätt riktning.

”Att växa upp på landsbygden som queer var så väldigt smärtsamt, där representation var otroligt bristfällig och det enda jag visste om att vara bög var att det var något dåligt och fel”

Du är ju också fotograf. Hur tycker du att den kreativa processen skiljer sig åt mellan dina båda konstformer, musik och foto? Kan du dra nytta av din talang för det ena när du sysslar med det andra och vice versa.

– Jag arbetar så otroligt mycket utifrån känsla med båda medier, men jag är också väldigt platsstyrd och hittar största inspirationen från platser och människor omkring mig. Detta blev så tydligt när jag började skriva under min resa i Sydamerika, hur få av texterna som skulle kommit till om jag hade befunnit mig i en källarstudio i Stockholm. Hela detta projekt för mig är ju sprunget ur skaparglädje, jag hade inte ens planerat att spela in någonting från början, men när jag hade samlat på mig så pass många låtar kände jag att nu är det ändå dags att styra upp något ordentligt. Jag identifierar mig inte som musiker, utan projektet skulle inte existerat i sin form om jag inte kunde komplettera låtarna med det visuella i form av video, stillbild och så vidre. Jag känner att mina bilder ser ut som min musik låter.

Foto: Sofia Pontén

Du har tagit bilden som pryder Phoebe Bridgers senaste omslag. Hur kom du i kontakt med henne och hur gick tankegångarna när ni valde just den bilden?

– Jag blev introducerad till Phoebe genom min vän Emily Bannon. Jag träffade Emily i New York 2014 och vi har varit ute på massa resor runt jorden tillsammans sedan dess. Hon är bästa vän med Phoebe och hade snackat massa om våra resor och visat mina fotografier. När Phoebe spelade i Stockholm 2019 under våren hade jag ingen koll på vem hon var, men hon har ett gemensamt band med Conor Oberst från Bright Eyes, så det projektet lyssnade jag in mig på. Emily sa åt mig att smsa Phoebe och åka till deras spelning, och det slutade med att vi alla drog ut på drinkar efteråt, tillsammans med First Aid Kit och min vän Mats Udd som regisserar deras musikvideor.

”Vi fotograferade både i Los Angeles och i London, vi körde roadtrip-style och fick ut sjukt mycket bilder”

– Efteråt började jag lyssna in mig på Phoebes solo-material som jag insåg var helt magiskt, så när hennes manager kontaktade mig angående att plåta under hösten så blev jag sjukt taggad. Vi fotograferade både i Los Angeles och i London, vi körde roadtrip-style och fick ut sjukt mycket bilder. Att vi sedan valde just den bilden kändes rätt självklart, då det både var den idén jag hade pushat mest för och den som kändes mest konceptuell och i linje med musiken.

– En rolig anekdot är dock att under första plåtningen i oktober förra året hade hon inte kommit på idén med skelett-kostymen än, så när omslaget skulle väljas i januari frågade hon om jag kunde komma tillbaka till LA, köra ut tre timmar i öknen mitt i natten och plåta om exakt samma bild, men med henne i skelettkostym istället. Jag var i Mexiko vid tidpunkten och drog upp en vecka till LA. Resultatet blev ännu mäktigare än första plåtningen!

Foto: Sofia Pontén

På tal om skivomslag, om du får välja tre favoritomslag på skivor du gillar – vilka väljer du och varför?

– Skivomslag är så kopplat till musiken och minnen för mig. Jag har alltid älskat Radioheads omslag överlag, framförallt Kid A och In Rainbows, men dessa är också två av de mest betydelsefulla skivorna för mig i mina tonår. Jag älskar även Sigur Rós omslag till Með suð í eyrum við spilum endalaust, frihetskänslan som passar magiskt till deras musik.

”Jag kommer att släppa en eller två till singlar under hösten, sedan siktar jag på att få ut skivan till början av nästa år”

Vad gör du helst när du inte spelar musik eller fotograferar?

– Det är så stor del av min fritid går åt till just musik och fotografi, men om jag har en lucka i kalendern brukar mitt flyktiga beteende ofta ta mig ut på någon resa. Nu under corona har jag dock fått lära mig att hantera min rastlöshet och stanna på ett och samma ställe under en längre tid. Det har varit utmanande men väldigt givande.

Vad händer framöver för Luminous Kid?

– Jag kommer att släppa en eller två till singlar under hösten, sedan siktar jag på att få ut skivan till början av nästa år. Jag kommer ge ut en fotobok i tillsammans med släppet och vill anordna någon slags utställning i samband med releasen. Jag har också en liten Europa-turné planerad nästa år som öppnings-akt, men vi har inte annonserat den än. Men snart kan jag berätta mer, jag är väldigt taggad.