
Göteborgsbaserade Dirty Burger är på väg att släppa debutalbum och det här fina bandet tog mig med storm en vårkväll 2017. Sebastian Jannesson spelade bas, Niklas Gunnarsson trummor och Henrik Bäckström sjöng och spelade gitarr så att hela Oceanen skakade. Därefter har jag följt låtsläpp och sett dem vid några tillfällen till. Inför debutplattan vill jag växla några ord med dem så vi träffas i Vasastan i centrala Göteborg. Solen skiner och det är, kort och gott, en härlig höstkväll.
Först och främst, ni var ursprungligen en trio, men nu är ni fyra. Hur kom du med i bandet, Johannes Cronquist?
– Det var en ren tillfällighet. Jag fick frågan spontant av Henrik en kväll och jag har följt dem länge. Jag spelar normalt bas (Johannes har bland annat ingått i BIG KIZZ och är nu även aktuell med det spännande projektet The Professor som nyligen släppte debutsingel, min anm.), men här spelar jag klaviatur. Dirty Burger är ”rock straight forward” och att lägga syntar på det är fint.
”Med Johannes har vi fått någon som färglägger det vi har gjort tidigare, vi har fått en ljudkonstnär i bandet”
På vilket sätt har Dirty Burgers förändrats i och med detta?
– Med Johannes har vi fått någon som färglägger det vi har gjort tidigare, vi har fått en ljudkonstnär i bandet. Vi har pratat länge om klaviatur till bandet, säger Niklas, och vi gjorde ett panggig i Hultsfred precis innan corona bröt ut (de öppnade för Nomads på Hotell Hulingen den 14 mars, min anm.) och det är den enda gång Johannes har varit med live hittills.
– Låtar utan orgel känns lite tomma numera, säger Henrik, och Sebastian menar att det adderade mycket till bandet.
Hur skulle ni beskriva den musik ni skapar med Dirty Burger?
Det blir lite tyst runt bordet och jag inser att det är en svår fråga innan Henrik bryter tystnaden.
– Inspirationen är främst från slutet av 1960-talet och 1970-talets punk. Det är renodlad rock’n’roll spelad på slarvigt sätt, fortsätter han med ett leende.
– Nu ska vi spela space boogie, en utveckling av boogie, flikar Niklas in och fortsätter att konstatera att om det var avskalat tidigare är det mer arbete med detaljer nu. Vi gör musik som brinner, säger han.
Sebastian har suttit tyst ett tag och jag har sett att han har funderat mycket på frågan. Han säger att det är stor variation på låtarna och att det är svårt att sätta allt i en genre. Alla håller med honom om det.

Jag såg er första gången när ni öppnade för Death Valley Girls och The Shivas på Oceanen 2017 och jag slogs av vilken enorm energi ni spred i lokalen. Vad händer när ni hamnar på en scen tillsammans?
– Vi har en så jävla bra synk, konstaterar Sebastian, medan Henrik snabbt kastar in att alla nog har någon form av diagnos vilket följs av ett spontant skratt och genren diagnosrock myntas omedelbart.
”Vi är väldigt bekväma med att spela ihop och man märker direkt om någon inte är med under repen”
– Vi är väldigt bekväma med att spela ihop och man märker direkt om någon inte är med under repen, berättar Niklas. Då tar vi en snabb paus och sedan är vi igång igen. På scen är det nästan som att vi inte är närvarande.
Henrik minns tillbaka till tiden då bandet bildades (2016, min anm.). Då hade inte han spelat elgitarr ordentligt på 15 år, Niklas började spela trummor (gitarr är annars hans huvudinstrument, min anm.) och Sebastian formade basslingorna. Det var mycket osäkert då. Idag, 30-40 spelningar senare, är det ett väldigt stabilt band som sitter framför mig, fulla av självförtroende.

Berätta lite om inspelningen av nya albumet.
Johannes inleder med att konstatera att albumet är uppdelat i två delar och han var bara med på den andra delen som spelades in i april. Niklas flikar in att den första delen spelades in i november 2019 och då var Petrus Fredestad (Exorcist Gbg, OBERHEIM! mm) med och spelade klaviatur. Albumet är inspelat i Studio KATAKOMB i Göteborg och bandet har producerat tillsammans med Pontus Torstensson (Tentakel mm).
Jag har inte hört någonting om nya albumet, men gissar att singeln ”Video Violence” kommer att ingå. Är den representativ för plattan?
– Nej, den är inte representativ för hela plattan, säger Sebastian snabbt.
Henrik tycker dock att flera låtar är åt det hållet, mot den mörkare sidan, vilket de kan enas om. Johannes upplever det som att orgeln ger mer durkänsla och han, som kommit in under inspelningsperioden, kan se en röd tråd. Niklas vill lyfta fram att det ska vara en 1980-talsvibe. Tänk John Carpenter i samband med syntarna.
Vad kan lyssnaren annars förvänta sig av albumet?
–Ingenting, svarar Sebastian med ett skratt, men skämtet övergår snabbt till allvar och han menar att man inte behöver förvänta sig någonting vilket jag håller med om är ett klokt resonemang.
– Textmässigt är det en röd tråd att det är mörkt, oavsett om det är en poppig låt, säger Henrik.
”Textmässigt är det en röd tråd att det är mörkt, oavsett om det är en poppig låt”
Jag brukar vara väl förberedd inför konserter jag vill skriva om och jag tog upp en spelning med Dirty Burger från hösten 2018 då de spelade en grym låt där jag skrev låttitel ”Down the Drain” i texten, men när låten släpptes som singel i december 2019 hette låten ”Drained”. Jaha, det blir fel ibland och det är väl inget konstigt med det, tänkte jag då. Idag ville jag reda ut detta, och erkänna mitt misstag, så jag berättade om denna händelse och ställde frågan, kort och gott:
Har ”Drained” någonsin hetat ”Down the Drain”?
– Ja, den hette ”Down the Drain” då, men sedan bytte vi namn på den, minns Henrik.
– Spelade vi den redan då? frågar Sebastian samtidigt, och minns att han hade feber den spelningen.
Ni har tidigare släppt er musik på egna bolaget Spacebucks Recordings. Väljer ni att släppa albumet här också?
– Ja, det släpps digitalt via Spacebucks Recordings medan Pure Lust Productions, som distribuerar från Norge, släpper 500 vinylplattor. Omslaget är gjort av Matt J Adams i Kalifornien.
Vad upplever ni är fördelen med att släppa på eget bolag?
– Vi har full kontroll, svarar Henrik kort, medan Niklas fyller i att vill man något får man ofta göra det själv.
Det blir snabbt en fin konversation som bygger på att Spacebucks (som för övrigt har fått namnet från en scen ur en av mina favoritfilmer: Spaceballs (”Det våras för rymden”) inte bara är knutet till Dirty Burger utan man vill vara med och hjälpa till med andra artisters släpp, vilket man gjort. Man har bland annat släppt Göteborgsbanden Lady Banana och OBERHEIM! och släppte även Johannes singel med The Professor nyligen.
Avslutningsvis, när tror ni att man har möjlighet att se er live igen?
– Lördagen den 3 oktober på Fyrens Ölkafé där vi även kommer att sälja våra plattor och nya albumet finns till försäljning i samband med det. Därefter är det mer oklart. Vi får se vad som händer.
Debutalbumet Part Time Loser släpps den 2 oktober. Det bör du inte missa och redan nu kan du få ännu ett smakprov på plattan med grymma ”Six Shooter” som premiärsläpps exakt nu. In och lyssna.