Johan Kull har äntligen gjort sin debut som artist. Under eget namn släppte Johan i förra veckan singeln ”Dreams”. Låten som är drömsk, känslosam, kanske lite mörk, får mig att vilja lyssna vidare och ha mer. Det hörs att låten har tagit sin tid, att Johan är detaljerad och att hans influenser genomsyrar musiken.
– Det gick av sig självt och pang så var den där! Jag kunde äntligen förlika mig med tanken om att det här är jag. Det är såhär jag uttrycker mig och det är såhär jag kommer att låta, säger Johan när jag ringer upp honom på telefon.
Hans debut har länge gått och ekat i själen förklarar han, men det har aldrig riktigt funnits varken tid eller rum för den att komma ut ur sitt skal. När jag frågar Johan vad det var som hände den här våren så får jag till svar:
”Det är såhär jag uttrycker mig och det är såhär jag kommer att låta”
– Det var dags för det här projektet att släppas ut. Med stöd från tjejen och flera andra vänner så gavs det också för första gången tid till detta. På grund av Coronautbrottet så har jag fått ställa in mycket annat, men det gavs också tid att för en gång skull fokusera på mitt eget.
Johan är van vid att stå i bakgrunden, med produktion, som bandmedlem eller under en eller annan konstellation och spela in med andra artister. Tanken på att själv stå där längst fram har inte varit så lockande. Fram tills nu.
– I tio år lite drygt, så har jag tagit plats bakom någon annan. Jag flyttade till Stockholm när jag var 21 eller 20 och har hela tiden spelat med andra, varit involverad i andras projekt.
”Dreams” kom till i samband med hans nuvarande studier på musikhögskolan i Stockholm, vid ett projekt där de skulle testa på olika delar inom musikproduktion. Johan lyckades där sätta samman låten i en enklare version och spelade upp den för sina studiekamrater. Den togs emot väl. Han var glad över dess mottagande men tänkte inte så mycket mer över det. Livet fortsatte.
– Men den har givetvis gått i mina tankar. Det sjuka är att det var en av min fars bästa vänner som ledde mig in på det här spåret med musik och hur man gör musik. Vi har diskuterat allt som har med musik att göra. En dag fällde han en kommentar som tydligen slog rätt så hårt, han sa: ”jag ser fram emot tills du släpper något eget en dag Johan”. 16 år senare så står jag är här med debuten. Det känns sjukt men också enormt bra också såklart.
”Ett positivt mottagande är ju allt man tänker på först, men hellre att du tycker någonting än ingenting alls”
På frågan om hur mottagandet har varit såhär långt hör jag nästan hur Johan nickar frenetiskt på andra sidan telefonen.
– Ett positivt mottagande är ju allt man tänker på först, men hellre att du tycker någonting än ingenting alls. Det går ju aldrig att bli färdig. Musik funkar ju inte så… Men en liten bekräftelse med släppet, såhär i efterhand… Det gick ju bra ändå. Allt har sin tid. Nu står jag här som 31-åring och har precis släppt debutsingeln.
Nya singlar är under produktion och det dröjer förhoppningsvis inte lång tid innan denna musikaliskt begåvade smålänning sänder ut en ny sång som vi kan njuta av i höstrusket.
