Det göteborgska musikkollektivet Räfven har funnits sedan 2003 och satt en fin prägel, både här hemma och internationellt, med sin folkpunk (eller trumpetpunk, som jag brukar kalla det, även om inte just trumpet ingår i den normala sättningen).
Det är några år sedan jag såg Räfven senast så när de annonserade att de skulle spela tio gånger (!) samma dag under Räfvenfestivalen i Partille Arena slog jag till och köpte biljett till två av spelningarna. Räfven har gjort något liknande tidigare och slog då världsrekord i antalet spelningar på olika orter under 24 timmar. Den gången genomfördes tolv spelningar i städer som Örebro, Finspång och Linköping. Det var i december 2015. Denna lördag var det dock samma plats som gällde, det vill säga Partille arena, och startskottet var klockan 12:00. Jag var så klart på plats från början.
Musikerna höll tiden väl och inledde i ett rasande tempo med fina ”Stortrappen”. Det var tydligt att de var spelsugna och deras energi fyllde snabbt lokalen. Trots att klockan bara var lunchtid rycktes vi med bra och några dansade. Det var inledningsvis åtta musiker på scen, men blev stundtals tio, då i regel tre i stället för en trombon.
En av Räfvens främsta styrkor är att bandets låtskatt är så varierad. Det kan snabbt övergå från en snabb marsch till en långsammare vals och det är ändå precis lika bra.
Vi bjöds på flera av deras bästa låtar och om jag tvingas välja fyra höjdpunkter blir det ”Karateklubben”, ”Båsmarsch”, underbara ”Vals till döden”, där Lina Nordins violintoner träffade mig rakt i hjärtat, och härliga ”Dagsländor och hö” i slutet. Men det var grymt bra från början till slut.
Jag lämnade Partille Arena och tog mig till Säveån i Jonsered där den vackra ån slingrade sig fram, nästan som en Räfvenkonsert, genom eftermiddagen. Vissa sträckor forsade fram som en marsch medan vattnet, andra partier, rann försiktigt som en långsam vals. Det var en fröjd att sitta där i stillheten tillsammans med en kungsfiskare och alla jungfrusländor.
Klockan hade blivit 18:00 när jag kom tillbaka till arenan och jag tror att Räfven hade gjort ytterligare tre spelningar sedan jag lämnade efter deras inledningsspelning. Det var flera skillnader mellan spelningarna. Publiken var ännu mer engagerad denna gång och bandet hade bytt ungefär hälften av musikerna från lunchspelningen. Det gjorde ingenting för det var precis lika bra som tidigare. Stundtals svängde det så mycket att det kändes som att till och med de fasta stolsbenen fick liv. Det var, med få undantag, samma låtar i de båda seten.
När musik framförs med sådan glädje som denna dag, kanske främst personifierad av Ella Wennerberg på trombon, är det underbart på alla sätt. De sista tonerna försvann ut i idrottshallens mörker och stora delar av publiken reste sig upp och applåderade. Det var musikerna verkligen värda och jag lämnade Partille för denna gång och Räfvenfestivalen hade kommit ungefär halvvägs.
Det kommer att bli mycket musik även under hösten i Partille Arena med bokade artister som till exempel Steget, Hollow Ship och Frida Hyvönen. Om dessa arrangemang hamnar i närheten av dem jag upplevt i arenan under sommaren rekommenderas det varmt. Håll utkik på Partille arenas Facebook.
