13 essentiella låtar av The Verve

The Verve bildades 1990 i Wigan och bestod i inledningen av den briljanta sångaren och låtskrivaren Richard Ashcroft, gitarristen Nick McCabe, basisten Simon Jones och trummisen Peter Salisbury. Idag, för trettio år sedan, gjorde bandet sin första spelning någonsin på Honeysuckle Pub i Wigan. Det ska vi fira med en lista med några av bandets finaste låtar.

Gravity Grave (1992)

The Verve E.P släpptes i december 1992 och under sommaren och hösten hade man släppt två singlar som båda finns på denna EP (”She’s a Superstar” och ”Gravity Grave”). Den sistnämnda inleder EP:n och får därför även inleda denna lista.  

Blue (1993)

I juni 1993 släpptes debutalbumet A Storm in Heaven. ”Blue” hade släppts som singel några veckor tidigare och nådde som högst plats 69 på den engelska singellistan. Debutalbumet peakade på plats 27 på den engelska albumlistan. John Leckie producerade och plattan spelades in i Sawmills Studios i Cornwall. 

Slide Away (1993)

Singeln följdes upp av ”Slide Away” som också ingår på debutalbumet. Den lyckades nätt och jämnt slå sig in på Topp 100 i England, men blev en indiehit i USA och öppnade dörren till det stora landet i Väster. Q Magazine tog med låten på plats 82 över The 100 Greatest Guitar Tracks 2005.

This is Music (1995)

Den 1 maj släpptes singeln ”This is Music” och några veckor senare släpptes albumet A Northern Soul. Albumet nådde plats 13 i England och singeln nådde plats 35 på singellistan. Det var också här någonstans som jag hörde Verve för första gången. Jag var såld på britpopen och A Northern Soul följde med hem från skivaffären någon gång i den vevan.  

On Your Own (1995)

”On Your Own” blev min första favoritlåt med Verve och när jag lyssnar på den nu när jag sätter ihop denna lista är den precis lika bra som i mitten av 1990-talet. Låten släpptes även som singel under sommaren och den klättrade till plats 28 i England. New Musical Express (NME) placerade albumet A Northern Soul på plats 13 på listan 100 Greatest British Albums list 2006, men man var inte lika generös med beröm när plattan släpptes. Då fick den betyget 6/10.

History (1995)

Höstsingeln från plattan var briljanta ”History”. Bandet splittrades även i denna veva, men återuppstod en kort tid senare, men då en tid utan gitarristen Nick McCabe. Simon Tong blev ny gitarrist. Owen Morris producerade albumet och det släpptes, som det mesta av Verve, på Hut Recordings. Låten är en av bandets främsta och NME placerade den på plats 312 på listan The 500 Greatest Songs of All Time 2014.

Bitter Sweet Symphony (1997)

En av historiens största tjafslåtar är monsterhiten ”Bitter Sweet Symphony”. Jag skippar att fördjupa mig i likheter med The Rolling Stones ”The Last Time” och juridiska diskussioner. Jag minns när jag hörde låten första gången och den välte mig fullständigt. När jag lyssnar på låten ikväll, några hundra gånger senare, är det väl inte riktigt samma effekt, men wow vilken låt det är! Singeln, som släpptes i juni 1997, nådde andraplatsen på engelska singellistan och är den mest spelade låten av Verve på Spotify med cirka 480 miljoner spelningar. I USA nådde den tolfteplatsen på singellistan Billboard Hot 100. ”Bitter Sweet Symphony” inleder även bandets tredje album Urban Hymns och gitarristen Nick McCabe var tillbaka igen.

The Drugs Don’t Work (1997)

Albumet Urban Hymns producerades bland annat av Chris Potter och släpptes i slutet av september 1997. Några veckor tidigare, dagen efter Lady Dianas tragiska död (1 september), släpptes singeln ”The Drugs Don’t Work” som klättrade hela vägen till förstaplatsen i England. Urban Hymns mötte nästan obegränsad framgång och är ett av de bäst sålda albumen i engelsk musikhistoria med över tio miljoner sålda exemplar. I min värld är det en av de finaste plattor som någonsin har spelats in.  

Grymma Ben Harper spelade en härlig cover av låten på sin platta Live From Mars 2001.

Lucky Man (1997)

Den tredje singeln från albumet är ”Lucky Man” som släpptes i november 1997 och nådde sjundeplatsen i England. Singeln blev även framgångsrik i USA. Om jag skulle tvingas rangordna Verves singlar skulle jag säga att detta är den främsta. ”Lucky Man” är en magisk låt, men även B-sidorna är otroligt bra, inte minst tack vare att ”History” släpptes igen.

Never Wanna See You Cry (1997)

En annan B-sida på ”Lucky Man”-singeln är ”Never Wanna See You Cry” och den inledningen får mig än idag att få gåshud. Det är så otroligt vackert!

Sonnet (1998)

Den fjärde och sista singeln från Urban Hymns släpptes i mars 1998, därav årtalet ovan. Singeln hamnade på plats 74 i England och det blev även denna upplaga av The Verves sista singel. Bandet splittrades 1999, men återuppstod igen 2007 och släppte albumet Forth. Den perioden berör jag dock inte här.

So Sister (1998)

Av alla fina B-sidor som Verve släppte är nog detta min favorit. ”So Sister” släpptes som B-sida på ”Sonnet”-singeln. Den relativt nakna ljudbilden och Richard Ashcrofts sång är en magisk kombination.

Weeping Willow (1997)

Jag lyckades aldrig se The Verve men jag har sett Richard Ashcroft och senast stod han på en scen i Hyde Park i London. Det var den 7 juli 2018 och när han och bandet, för mig överraskande, drog igång en av mina absoluta favoritlåtar ”Weeping Willow” började jag gråta av glädje. Jag hade varit på Roskildefestivalen i två dagar och tagit mig från Köpenhamn till London på morgonen och var ganska trött och hade ont i fötterna, men vad gjorde det just då? Solen glittrade och musiken smekte hela parken.

The Verve skapade ett magiskt sound i en vacker mix av 1990-talets shoegaze och britpop  med rötterna hårt förankrade i det sena 1960-talets allra vackraste psykedeliaådror. Jag tycker att det jag menar förmedlas optimalt via detta mästerverk. Höj volymen, luta dig tillbaka och bara åk med.