Sex videor från 80-talets Sovjet du inte får missa

Med internet kommer det totala överflödet av musik och filmade uppträdanden. Det finns inte längre någon poäng med att klaga på att man aldrig hittar ny musik. Inte för att det inte görs någon bra musik längre – det spelar faktiskt ingen roll, utan för gammal musik har blivit tillgänglig som aldrig förr.

Ständigt dyker det upp artister som aldrig blev kända i sin samtid, men som nu på ett busenkelt vis kan laddas upp via gratis strömmande kanaler. Under de senaste åren har det blivit Sovjets tur, vilket ingen kännare av elektronisk musik kan ha undgått. Detta är godbitarna du oavsett musiksmak inte får missa.

Åttiotalet innebar en förnyelse för den sovjetiska musikindustrin. För första gången tilläts viss västerländsk musik att helt lagligt ges ut inom landet även om svarta marknaden fortfarande stod för det bredare utbudet. Perestrojkan öppnade också upp möjligheter att ge ut västinfluerad musik på det enda skivbolaget: det statligt ägda Melodiya. Givetvis fick det som gavs ut där inte vara subversivt på något vis: det skulle vara familjevänligt och opolitiskt. De flesta progressiva band fick nöja sig med rullbandsinspelningar som distribuerades illegalt, men ibland lyckades också mer vågade artister nå ut till massorna, som det synthpoppiga Alyans.

Bandets enastående låt ”Nazare (At night)” förevigades i en TV-inspelning från 1987 som bara på Youtube setts snart fyra miljoner gånger. Frågan är vad som är finast: det brokiga bandet där alla har en egen stil; en småfet Italodisco-keyboardist i valrossmustach och solbrillor, den ståtlige sorgsne sångaren med New Romantic-stil, eller, den gråa, blasé ryska publiken som inte rör en min sånär som några diggande synthare och hårdrockare på första parkett:

Uppmuntran till fysisk aktivitet var viktigt hos de sovjetiska myndigheterna. Därför stöttade USSRs sportkommité projektet ”Sports and music” som var tänkt som en sorts elektronisk bakgrundsmusik till olika former av träning och sportutövande. I serien av LP-skivor som gavs ut av den baltiska musikgruppen Arsensal sticker ”Aerobics” ut med en medföljande inlaga som visar rörelserna som ska utföras till musiken:

Som ett visst stort musikmagasin skrivit om hade bandet Depeche Mode en enorm dragningskraft i det forna öst. Därför känns det inte långsökt att det ryska bandet Bioconstructor bildades med ett liknande sound, fast egna melodier och texter helt sjungna på det vackra ryska språket. Medlemmar i Bioconstructor bildade senare Technology under Sovjets självande sista år, ett fint band som man nog får beteckna som en Depeche-klon.

Det rent antikvariska intresset hos samlare av elektronisk musik är enormt. Inte konstigt därför har flertal band från det gamla öst återutgivits trots att de aldrig tidigare funnits på skiva. Ta till exempel denna reklamfilm med sångerskan Olga Voskonyan. Den som blir nostalgisk av åttiotalet kan inte annat än att få rysningar av de drömska syntharna i denna pärla. Vad handlar låten om? Det är helt enkelt en reklamfilm för biltrafik i allmänhet: bättre att glida runt i en ny bil än en trött gammal rälsbuss.

Ett annat synthband från tiden är Forum från Leningrad med den karismatiske sångaren Victor Saltykov i spetsen. Skivomslaget och videon ser ut som Herreys, men bakom den glättiga ytan vilar underbar new wave som funkar förvånansvärt bra även om man inte förstår språket. Kännetecknande för många av de sovjetiska inspelningarna är att det inte håller samma höga tekniska produktionsnivå som band från väst, men innehållet är minst lika bra:

Slutligen måste nämnas att givetvis fanns mycket musik i provinserna även om ovanstående exempel mest kretsar kring band hemmahörande i Leningrad/Moskva. Baltstaterna utmärker sig till exempel särskilt med flera populära disco-band, framförallt Zodiac från nuvarande Lettland. Därför känns det på plats att avsluta med en Cerrone-doftande discorökare från Uszbekistan:

Spellista med mer musikgodis från åttiotalets Sovjet hittar du här.