Sommarens enda livekväll på Pustervik: Lisa Wanloo och Songs of Boda

Lisa Wanloo pressbild. Foto: Erik Ranesjö

Det hade gått 139 dagar sedan den tänkta konserten med Big Thief på Pustervik ställdes in. Det var startskottet på en period med en rad inställda konserter och Covid-19-viruset slog stenhårt mot stora delar av samhället och har fortsatt göra livet svårare på många sätt.

På Pustervik dog livescenen i stort sett omgående. Månader av tomma scener följde, men så dök det upp ett event på Facebook under sommaren om livemusik med 40 personer i publiken. Jag köpte biljett direkt. Juli avslutades alltså med att Pustervik arrangerade sin första spelning med publik sedan mitten av mars. Det är lätt att förstå att Pustervik har drabbats oerhört hårt av restriktionerna och den fina konsertlokalen för nästan 1000 personer har mestadels stått tom i månader.

Det var en underbar sommarkväll i Göteborg och det var mycket folk i rörelse runt Järntorget. Jag kom till Pustervik vid 19-tiden och i den härliga konsertlokalen var det en dunkel belysning och 40 stolar utställda på golvet med stora mellanrum.

Halv åtta gick Lisa Wanloo på scen, tillsammans med Kim Ruiz, i rödblått sken. Att just Lisa, med så fin anknytning till Pustervik, var den artist som stod först på scen efter det långa uppehållet kändes särskilt fint.

Vi bjöds på en vacker stund, nästan en halvtimme, med höjdpunkter som ”Darker” och ”Emptiness”. Två nya låtar ingick även i setet och i den ena bjöd Lisa upp Annelie Johansson, även känd under artistnamnet ANNELIE, att sjunga tillsammans med henne. Det lät strålande. Konserten avslutades med ”Bury You Again”, ensam med Merlin guitar.

Kvart över åtta gick singelaktuella Songs of Boda på scen med akustisk gitarr och inledde med instrumentala ”Fermi’s Paradox”. Gitarrtonerna svävade ut i den stora lokalen och det skapade en behaglig stillhet. Med sig på scen hade Daniel Skoglund animatören Freddy Wallin som skapade filmer på en duk. Om jag förstod rätt skapades allt live och det var en fin inramning.

Även här bjöds vi på några nya låtar som lät bra och bland de äldre var det främst ”Where My Hands Might Go”, ”Little Star” (framförd med text) samt avslutande ”Favourite People” som stack ut och självklart spelades den nya singeln ”Let the Song Be Slow”, huvudskälet till att det var konsert i lokalen denna kväll, på bästa sätt.

Detta lär vara den enda konsertkvällen på Pustervik under sommaren. Konserter som denna, som dessutom gjordes med två insläpp under kvällen (jag besökte det första), borde absolut kunna hitta något utrymme framöver om nu inte restriktionerna förändras.

Fortsätt att stötta dina lokala scener! Pustervik kan du stötta här.