Till minne av Ennio Morricone 1928-2020

Foto: Björn Bergenheim / Rockfoto

Tidigare i veckan gick kompositören Ennio Morricone bort. Att försöka rymma alla höjdpunkter i Morricones karriär är en nästintill omöjlig uppgift i en sådan här text då han skrivit musik till över 500 filmer samt en rad klassiska verk och bidrag till diverse poplåtar. Så istället kommer här ett axplock av nämnda höjdpunkter samt några personliga favoriter ur den musikaliska skattkista han lämnat efter sig.

Det som Morricone förmodligen förknippas mest med är hans bidrag till att formulera soundet till Spaghettiwestern genom sitt samarbete med regissören Sergio Leone. Av budgetskäl fick han använda sig av okonventionella medel för att skapa musiken såsom det ikoniska skriet i huvudtemat till Den gode, den onde, den fule eller klockmelodin i För några dollar mer.

Fast det bästa exemplet på Morricones instrumentation hör man nog i huvudtemat till sitt första samarbete med Leone, För en handfull dollar. Musiken är definitivt lagom kitschig för att passa in i det B-filmsformat som filmerna ursprungligen var tänkta som, men Morricone lyckas ändå göra det på ett subtilt sätt som jag tror haft en avgörande faktor i varför filmerna blev så lyckade.

Idag har musiken dessutom på sina håll fått ett liv utanför filmerna. Exempelvis i hur Metallica inleder sina konserter med ”The Ecstasy of Gold” ur Den gode, den onde, den fule (lite som hur Elvis på 70-talet brukade inleda sina konserter med ”Also sprach Zarathustra”, även den känd i filmsammanhang genom Kubricks 2001).

Utöver Morricones samarbete med Leone samt hans karriär i Hollywood har han en lång lista av filmmusik till italienska/europeiska filmer och tv-serier bakom sig. Här finns ett flertal guldkorn med underbara titlar som ”Agent 505, Todesfalle Beirut” och ”Agente 077: Missione Bloody Mary”. En personlig favorit är musiken till maffiaserien La Piovra där Morricone stod för musiken under större delen av serien.

Musiken fortsatte också vara utmärkt även på senare år. Ett av mina starkaste musikminnen på bio var när ouvertyren till Tarantinos The Hateful Eight började spelas till bilderna av ett dramatisk snöigt bergslandskap. Tarantino hade tidigare använt existerande musik av Morricone i sina filmer men till The Hateful Eight fick han stå för nyskriven musik, för övrigt den enda gången Tarantino låtit någon komponera musik till en av hans filmer.

Vad jag tror gör Ennio Morricone speciell är att hans verk utmärker sig i så vitt spridda genrer så att han fram till sin död förblivit relevant. Mycket tack vare hans förmåga att experimentera, vare sig det är pisksnärtar i Spaghettiwestern-filmer eller det skrämmande soundtracket med pålagda synthesizers i John Carpenters The Thing (för att inte nämna hans musik till skräckmästaren Dario Argentos filmer!).

Oavsett om det är på en Metallicakonsert eller på vita duken, så har Ennio Morricone haft en otrolig genomslagskraft – både inom film och musik i stort.