Aurelia Dey – redo att slå internationellt

Foto: Mona Namér

Aurelia Dey har i flera år varit en av Sveriges starkast lysande dancehall-stjärnor. Nu byter hon språk från svenska till engelska och siktar på en internationell karriär. Idag släpps lyckopillret ”Powerbank” och i vår kommer ett nytt album vid namn Sunday Service. HYMN kollade läget med Aurelia inför släppet.

Ditt kommande album är engelskspråkigt, men tidigare har du skrivit på svenska – hur kommer det sig att du bytt språk?

– Jag har musicerat professionellt i cirka åtta år med de första sex åren på svenska. Att syssla med renodlad dancehall och afrobeats i Sverige på den tiden innebar inte den största scenen eller publiken. Många tryckte på att jag är för stor för Sverige och borde switcha till engelska. Då tog jag det beslutet och nu vill jag nå en bredare och större publik nationellt men även internationellt.

”Låten handlar om att ta hand om sig själv och må bra så det finns energi att ge till andra”

Kan du säga något om nya singeln ”Power Bank” – vad handlar den om?

– Den är producerad av mig och Partillo Productions och är första låten från kommande albumet Sunday Service. Jag har skrivit text och musik, och jag vill att låten ska uppmana lyssnaren att ta sin tid, rannsaka sitt liv och vara sin egen powerbank. Låten handlar om att ta hand om sig själv och må bra så det finns energi att ge till andra. Att inte vara konstant tillgänglig som powerbanken möjliggör. Jag lyfter metaforer som “meditate on your life”, “invest in yourself” och “change the oil put on seatbelt”. Ja, ni fattar. Jag tror att folk som har en positiv läggning i livet och tycker om att fira kommer digga denna, väldigt dansvänliga, låt.

Foto: Mona Namér

Albumet är planerat för släpp våren 2021, vad ska du göra fram till dess?

– Planen är att fortsätta släppa min nya webbserie Sunday Service Talks varannan söndag och fler singlar från kommande albumet. Förhoppningsvis blir det en turné eller två i Europa när epidemin är över. Sen fortsätter jag att driva dansverksamheten The Dancehall College i Göteborg för vuxna icke-män. Bandet Sallyswag som jag är medlem i kommer nog också ut med någon singel eller två.

Berätta mer om webbserien Sunday Service Talks!

”Det är en ganska avslappnad och ibland humoristisk stämning som jag hoppas tittarna kan uppskatta”

– Första avsnittet sändes 14 juni och därefter kommer ett avsnitt varannan söndag på min Facebook Live kl 19.00. Serien är en plattform för den afrikanska diasporan. Jag vill skapa ett tryggt forum, där vi helt enkelt utifrån våra egna erfarenheter vågar låta tankar och åsikter tala fritt utan pk-etiketter och prestige. Det är en ganska avslappnad och ibland humoristisk stämning som jag hoppas tittarna kan uppskatta. I soffan finner vi icke-vita kvinnliga stjärnor som Amanda Pombe, Veronica Odetunde, Segal Mohammed, Mamy-Yande och Salem Yohannes.

Din kristna tro får uttryck i albumtiteln Sunday Service – är din religiösa övertygelse något som format dig som artist tror du?

– Jag älskar storslagen musik och har alltid fått ut den typen av ljudlandskap. Just det soundet kommer definitivt från min tro. Som albumnamnet hintar om får min kristna tro utrymme i musiken genom en gospellåt som heter ”Weapon” och en som heter ”Angels”. Men syftet är inte att få människor att konvertera till den kristna tron utan jag vill uppmuntra till “self care”. Albumet handlar liksom om en djupare förståelse och relation till sig själv och att andra ska hitta de ritualer som funkar för dem.

Du kallar dig svart feminist. På vilket sätt uttrycker sig i din musik?

”Efter intersektionell kritik av begreppet känner jag numera att det är viktigare att kalla mig svart feminist”

– För mig var det viktigare för ett par år sedan att kalla mig just feminist. Sverige hade en stor våg av sådana röster inklusive mig själv som ville ta plats. Men efter intersektionell kritik av begreppet känner jag numera att det är viktigare att kalla mig ”svart feminist”. Det har ju varit svårt för icke-vita kvinnor att få utrymme i feminismen på grund av den strukturella rasismen som råder. Sedan känner jag väl egentligen att det är ganska givet när man lyssnar på mina texter att jag förespråkar jämlikhet, samt att jag vill stärka icke-män och andra i minoritet. 

Foto: Mona Namer

Skulle du kalla din musik för politisk?

– Det är en fråga som är lite svår att svara på. Vad är politisk musik? Är en rappare som skriver texter om ortens orättvisor automatisk politisk? Eller en sångerska som sjunger om sexism? Eller skildrar hen bara sitt liv och verklighet? Jag har alltid skrivit texter baserat på mina livserfarenheter, men vilket fack musiken hamnar i är nog egentligen upp till lyssnaren att avgöra. Jag kanske är delvis politisk eftersom jag kallar mig svart feminist, att jag förespråkar jämlikhet och så. Men jag har svårt att claima hela begreppet “politisk musik”. Men kanske är det en dansgalen, teatralisk, semi-politisk, antirasistisk musik – framförd av en svart feminist och konstnär.

Lyssna på ”Powerbank” nedan: