Enemy Radio (Public Enemy) – Loud Is Not Enough

1988 var året jag var på väg till Stockholm för att se min första rapkonsert, en spelning med Run-D.M.C. och Public Enemy. Det blev en attack av intryck, musik och ett politiskt budskap som var helt okänt för en tonåring från Linköping.

Men något fastnade: 1990 var jag tillbaka i Stockholm och såg Public Enemy igen. Vilken show! Att beskriva hur ett pro-black, politiskt band från New York kunde skapa en medvetanderörelse hos en svensk publik är svårt att förklara. Men Public Enemy var ett hypnotiskt band i början av sin karriär: Chuck D som huvudrappare, Flavor Flav som clownen, Professor Griff som den politiske aktivisten med Securtity of the First World vid sin sida och slutligen Terminator X bakom musiken.

32 år senare… Åratal efter att de flesta band skulle lagt av kommer Public Enemy tillbaka med en kioskvältare. Kommer tillbaka är inte ens rätt ord. Public Enemy har aldrig pausat, aldrig stannat upp, aldrig slutat utvecklas. Loud Is Not Enough är ett väldigt starkt album, enligt mig det bästa som Public Enemy har gjort sedan 2007 års How You Sell Soul to a Souless People Who Stole Their Soul?.

Albumet öppnar med min favorit ”2020” – ett underbart beat som gör att jag inte sitter still, med ett tight rappande av Chuck D; bandets huvudsakliga rappare sedan starten 1982. Andra framträdande låtar på skivan är ”Born Woke” med ett tufft, aggressivt sound med härliga samplingar från Run-D.M.C.s ”Son of Byford”; ”Man Listen” med snabbt delande av mikrofonen mellan bandets rappare över ett spännande och varierande beat samt ”Same God” med det typiska Public Enemy-mantrat: ”Same God made you made me”.

Kuriosa för dig som söker efter plattan: den är släppt under pseudonymen Enemy Radio – inte Public Enemy. 

Men hur underbart det än är att höra ett hungrigt band av hiphopveteraner så är låtarna inte helt så trollbindande som jag hoppats. De är bra. De är mycket bra, men det är ett tämligen jämnt nexium deutschland skivan. Varje låt har sitt politiska budskap och DJ Lord arbetar hårt för att få in moderna och progressiva sound, men kanske det saknas något?

Våren 2020 har Public Enemy kantats av en kris. Kring ett framträdande för amerikanska politikern Bernie Sanders framkom att bandets ”clown” Flavor Flav inte skulle medverka. I alla sociala medier framkom det att han efter mer än 30 år i bandet fått sparken. Detta märkts tydligt på skivan.

Loud is Not Enough släpptes i april i år och var det första albumet utan jokern Flav. Jag har längtat efter den dagen i decennier; ett Public Enemy utan Flavor Flav? Äntligen! Jag har, liksom många andra, irriterat mig på hans oseriösa person i ett annars så seriöst koncept. Men med facit i hand är det tydligt att han var en viktig komponent i den musikaliska attack som var/är Public Enemy*.

Sammantaget är Loud is Not Enough ändå ett mycket bra album och jag är mycket imponerad av att Chuck D – som fyller 60 år i augusti i år – fortfarande är så hungrig och mångsidig i sin musik. Han är en av världshiphopens äldsta aktiva rappare och han har under sina 38 år som Public Enemys ledare och frontfigur guidat bandet genom decennier av hiphoputveckling utan att förlora sin essens: mänskliga rättigheter och att alltid vara beredd att FIGHT THE POWER!

* Note: i juni 2020 släppte Public Enemy singeln ”State of the Union” där Flavor Flav är tillbaka i bandet. Chuck D skriver på sociala medier att hela vårens ”kris” var ett skämt, vilket inte bekräftats av Flavor Flav. Framtiden om detta är oviss, men jag tror och hoppas att Public Enemy kommer leverera hårda politiska budskap så länge Chuck D:s barytonröst håller.

[The SpitSLAM Record Label Group, 1 april]

7