5 låtar: Emma Essinger

Pressbild

Tidigare den här månaden släppte sångerskan och saxofonisten Emma Essinger brutalt svängiga “OH OH OH”. HYMN blev nyfikna vilken inspiration som ligger till grund för hennes musik och bad henne gästa vårt format 5 låtar.

En låt jag gillade under min uppväxt och som fortfarande håller:

– ”Det skulle vara lätt för mig att säga att jag inte hittar hem, men det gör jag, tror jag” med Bob Hund. Bob Hund var väl ett av de första banden jag blev fan till. De spelade en hel del i Skåne där jag växte upp, så fanns möjlighet att gå på flera konserter. Jag och mina två bästisar hade en egen liten Bob Hund-klubb, samlade autografer och va kära i Thomas Öberg. Våra föräldrar skjutsade oss till typ KB och liknande och väntade utanför medan vi ”gick på rockkonsert”. Bob Hund äger ju på att förmedla melankoli och samtidigt ”känna livet i sig”-känslor, älskar dem fortfarande.

Den här låten har inspirerat mitt sound:

– Då säger jag ”Buffalo Stance” med Neneh Cherry. Inte för att det alls låter som mig, men älskar jag attityden, kaxigheten och powern – tycker om den känslan när jag själv gör musik och är nog ofta lite den känslan jag vill åt. Det kaxiga beatet sätter igång och hon bara kör. Det får en liksom att känna att: ”hej här kommer jag, kommer inte be om ursäkt”. Den är ju också lite punkig, och det tenderar det jag gör också att bli. Låten känns för mig som en tidlös klassiker som alltid kommer vara cool.

En bra låt som motsvarar mitt humör idag:

– ”Lying Has To Stop” med Soft Hair. Bra mode! Laidback men lekfull. En liten räv bakom örat och en glimt i ögat. Och kollar man in deras video så blir man garanterat på ändå bättre humör. Soft Hair består av Connan Mockasin och Sam Dust och jag måste säga att en mer underbar duo får en leta efter.

En av årets bästa låtar hittills:

– “Think About Things” med Daði Freyr. Den gör mig både fnissig och peppad på samma gång och får mig att vilja make moves like nobody’s watching. Har också alltid haft en weak spot för funky. Och om jag får säga en till så säger jag Little Jinders ”Travel Back In Time. Drömmig, bitterljuv, med vibes av Roxy Music och Niki & the Dove på samma gång, lyssnade på den en hel del i våras eftersom jag fick nöjet att spela saxarna på den.  

Den här låten önskar jag att jag själv hade skrivit:

– ”Love Will Tear Us Apart” med Joy Division. Livsbejakande och mörk på samma gång, just som livet självt. Och titeln är så jävla klockren, kanske säger det mer om mig haha… Går aldrig out of style. Men det måste ju liksom vara Ian Curtis som sjunger, även om det vore jag som skrivit den menar jag!