Jungle Brothers – Keep It Jungle

När jag såg att amerikanska hiphoptrion Jungle Brothers släppt ett nytt album trodde jag först det var ett greatest hits-album. Men det var det nya albumet Keep It Jungle, vilket är det första studioalbumet sedan 2006 års I Got You.

Jungle Brothers är bandet som slog igenom 1988 med Straight Out the Jungle och var en del av den våg av artister som kallades Native Tongue, vilket var en motpol till den växande gangsta rap som var på frammarsch. Men ett positivt och afrocentriskt sound var Jungle Brothers pionjärer tillsammans med De La Soul och A Tribe Called Quest.

Jag var nyfiken hur ett band som direkt för tanken till positiv pro-africanism skulle hålla sig i ett hiphopklimat som passerat många inkarnationer sedan rappens Golden Era kring 1990.

Skivan öppnar med en aggressiv men fräsch beat i låten ”Live and Direct”. Med slagfärdiga ljudeffekter och ett näst intill industriellt sound är det milslängder från debutskivan från 1988. Även de kommande två spåren är i samma stil: aggressiva, tuffa med mycket effekter. Det är bra och det är medryckande, men redan i tredje låten börjar musiken kännas ungefär likadant.

Det är inte förrän närmare mitten av 10-spårsalbumet som man märker av ”det gamla” Jungle Brothers – om det nu var det man sökte när man plockade upp skivan. Låtarna ”WOAH!” och ”Where You At?” är så när det gamla soundet man kan komma.

För oss som växte upp med Jungle Brothers första tre album är det mittersta partiet igenkännande, men det skiljer sig från större delen av albumet. Enligt mig är sista spåret ”Top” det absolut bästa på hela albumet. Här visar Jungle Brothers sitt dansvänliga men enkla musicerande blandat med positivt samspel mellan rapparna – helt plötsligt är jag i tanken tillbaka till 1990!

Bandet har dock varit banbrytande när de redan på debutalbumet framförde en låt med tydlig house music-känsla. Låten ”I’ll House You'” var, om inte den första, en av de viktigaste dance music-låtarna inom hiphop.

Som helhet för en hiphopkuf som växt upp under The Golden Era är jag inte helt överväldigad av Jungle Brothers nya skiva, men samtidig imponerad – och glad att originaluppsättningen med Afrika Baby Bam, Sammy B och Mike Gee består.

Och jag är också glad att de fortfarande vågar sig på nya stilar. Det är med stor respekt att bandet, vars medlemmar nu är i 50-årsåldern, lyckas få ur sig en skiva med ett så pass modernt sound. Det är förvånansvärt bra, men ändå inte fullt lika tänkvärt och medryckande som under Jungle Brothers forna dagar. Men som fristående album utan lyssnarens relation till det förflutna är det ett överlag starkt album.

För att Jungle Brothers med detta album skulle uppnå en känsla av det positiva, medryckande afrocentriska sound från deras storhetsdagar 1988-93 tror jag de skulle gjort bäst i att skala av mycket av de ljudeffekter som översvämmar majoriteten av låtarna.

Å andra sidan kanske det kommer på uppföljaren då jag inte tror bandet skrivit hela sin historia ännu.

[JBeez Records, 17 april]

5