Göteborgsbaserade Ljung, eller Olivia Ljungquist som artisten egentligen heter, har tidigare figurerat i olika musikprojekt – men släpper nu sin första EP som soloartist med titeln Eden.
Precis som på tidigare singlar av Ljung kvarstår den maffiga ljudbilden som ligger likt en mörk, men samtidigt varm och vaggande, dimma över poplåtarna. Det är teatralt. Det är elektroniskt. Det är autotune, med texter som osar av ett efteråt.
Genrer blandas hejvilt och associationerna är många. Här finns allt från tidiga 00-talets goth-pop till sena 80-talets elektro. Eden är minst sagt egen, så egen att det nästan blir lite rörigt rent musikaliskt.
Texterna däremot är desto mer avskalade och balanserar upp. Repetitiva fraser avlöser varandra och knyter samman det övergripande relationstemat. Det hörs att fraserna måste ut. Vilket Ljung själv sagt om låtarna i ett pressmeddelande:
”Det var som att jag inte kunde göra något nytt, utan bara upprepade samma rader… ”
Bäst är ”You Can’t Hide” – vilket också var första singelsläppet av självklara orsaker. Låten har en tydlig hook och en text som går att applicera på både hjärtesorg och samtidens långsamma tillvaro i karantän. Tyvärr har resten av låtarna en tendens att inte fastna.
Så flyger det? Nja. Olivia Ljungquist är uppenbart begåvad och Eden är hoppingivande för framtida släpp, men låtarna hade vunnit på att dra ner på autotunen och skala av några lager produktion. Less is more går att applicera här.
[Astronaut Recordings, 15 maj]
