Under fem aktiva år på Malmös oberoende musikscen har Guds Pengar hunnit genomgå en rad metamorfoser, samarbeta med ett flertal av stadens indiemusiker och samlat på sig en hel del material.
Nu på fredag är bandet med den ständiga låtskrivarduon Evelina Nerstrand och Olof Strid i spetsen, äntligen redo att släppa sin debutfullängdare Granar som flyr staden. I samband med släppet har HYMN passat på att ställa några frågor och kolla läget.
Ni debuterade som band med medföljande EP redan 2015, men det dröjde fem år innan det blev dags för fullängdssläpp. Berätta vad ni gjorde under den tiden och hur vägen till albumet såg ut.
– Vi har nog egentligen bara fortsatt. Har gjort väldigt många låtar och haft en hel del olika faser under hela den här tiden. Ett tag spelade vi in ganska mycket som vi aldrig riktigt släppte.
Olof: – Jag tror att vi tidigare mest brytt oss om konserter, det har varit det som känts viktigast och roligast, det rakaste sättet att få fram låtarna. Tror det är en annan fas nu, en där skivformat funkar bättre. Tror också att det på något vis krävdes ett bolag som Rama Lama för att vi liksom skulle känna att skiva kändes rätt och värt.
”Vi har suttit ganska mycket på tu man hand och knåpat ihop skelett innan vi färdigställt låtarna tillsammans”
I och med att ni har bytt producent och blivit sajnade, hur har arbetsprocessen skilt sig från att jobba med EP:n?
– Det är nog lite svårt att jämföra just med EP:n. Den var liksom det första vi gjorde, våra första låtar rakt in på en tagning. Björn Lindberg som hjälpte oss då och som nu mer är en del av bandet gjorde ett helt fantastiskt jobb med att få det att låta coolt. På senare har låtskrivandet skilt sig en del. Vi har suttit ganska mycket på tu man hand och knåpat ihop skelett innan vi färdigställt låtarna tillsammans med lite olika bandkonstellationer. Väl i studion har vi nog haft kvar det där raka, spelat live, låten som den är liksom. Haft en helt annan möjlighet att jobba med landskapet och haft ett superfint samarbete med Joakim Lindberg som liksom har så mycket vision han också.
Albumets röda tråd kretsar kring stadsretoriken. Hur föddes idén om att ta upp ett sådant ämne?
– Tror att staden mest är en metafor för diverse saker som triggat flyktbeteende. Det var en sak vi märkte i efterhand, att alla låtar handlar om flykt.
En låt som särskilt sticker ut på skivan är ”Kväv mig” då den lyckas porträttera ångest på ett sätt som blir både tilltalande skört och motbjudande aggressivt på samma gång. Hur kom den till?
– Ibland är man ju bara sugen på att hamra järnet på strängarna och skrika lite. Skelettet till låten kom till så när vi jammade en gång.
Evelina: – När jag skulle skriva text var jag inne i en period där jag inte kunde sova, jag bara låg och tänkte, allting snurrade runt och jag mådde piss. Att göra något kreativt och skriva av sig lite brukar hjälpa att sortera tankarna, så det föll sig rätt naturligt att använda låten till det.
Rent genremässigt innehåller skivan en ganska bred palett av olika stilar såsom både klassisk indie, punk och även lite discopop-inslag. Finns det någon gemensam utgångspunkt som ni håller er till när det gäller ljudkomponering?
”Vi försöker nog släppa på det kritiska när vi jammar, det blir vad det blir”
– Vi försöker nog släppa på det kritiska när vi jammar, det blir vad det blir. Det enda vi egentligen tycker är viktigt är att själva låtarna i sig är bra låtar. Att de fortfarande är bra även om de spelas akustiskt utan vare sig snajsiga pedaler, drömska syntar eller fet ljudbild överlag.
E: – Det är viktigt för mig att inte stänga in sig i ett visst sound eller genre som vissa band gör. Då låter varje låt till slut likadant och det är lite tjatigt. Tror en del kan irritera sig på att vår skiva är spretig men det skiter vi i. Låtarna är roliga att spela och det är därför de är med på plattan.
Man kan säga att er musik förmedlar samhällskritik med stark känslonärvaro. Var sätter ni fokus vid skrivandet i första hand?
E: – Tack, fin beskrivning. När jag skriver text brukar jag lyssna på musiken och se vad för känslor, bilder, ord som poppar upp. Plötsligt är texten där. Av någon anledning blir det rätt samhällskritiskt. Jag tycker nog att det är lika gött att skriva text som att skriva musik.
Hur har det faktum att ni är baserade i Malmö påverkat ert uttryck?
– Tror på ett sätt att vi är ganska opåverkade av Malmö. Vet inte om det finns något rådande rent popmusik-mässigt att förhålla sig till, i vart fall är det nog ingen av oss som har superkoll på det. Men vi har ju mycket vänner här som är kreativa och peppande, och helt klart får vi lite extra boost när vi får höra någon ny fin låt av t.ex Kluster B eller Agacy.
”På ett sätt känns det lite konstigt att släppa just nu när allting blev som det blev med COVID”
Vad har varit den största utmaningen med att göra en fullängdare?
– Att ha råd och att hinna med. Och då använder vi oss åndå av våra vänner alldeles för mycket och för billigt.
Har ni några aktiviteter på gång i samband med släppet och hur ser framtiden ut för Guds Pengar?
– På ett sätt känns det lite konstigt att släppa just nu när allting blev som det blev med COVID. Det vi planerat för släppet och spelningar i sommar fick så klart ställas in. Kanske är det extra bra läge att släppa skiva just därför, vem vet? Firas ska det i varje fall, vi föreslår en god dryck framför stereoapparaten vid klockan 17 ungefär, så kan man tänka att man skålar med oss lite sådär på avstånd. Vi hoppas så klart kunna ta igen spelningarna så snart som möjligt, men till dess får vi väl hålla till godo med att göra nya låtar.
’Granar som flyr staden’ släpps via Rama Lama Records fredagen den 15 maj.
