The Smiths debutsingel fyller 37

Trots att jag mycket väl kunde ha haft det så har jag inte någon egentlig relation till The Smiths under den period bandet var aktivt. Jag hörde någon låt då och då, men det fastnade inte.

Det var först i slutet av 1980-talet, när jag var hemma hos en kompis och såg att han hade flera plattor med The Smiths, som det lossnade. Jag lånade hem några stycken (Louder Than Bombs, The Queen Is Dead och Meat Is Murder), startade dem och blev fast. Man kan lätt säga att jag över tiden tagit igen det jag missade under ungdomsåren 1983-1987 med råge.

The Smiths bildades i Manchester 1982, släppte debutalbum 1984 och splittrades 1987. Morrissey skrev texterna och Johnny Marr skrev musiken och spelade gitarr, Andy Rourke spelade oftast bas och Mike Joyce trummade.

Men allt det där vet du redan. Idag för 37 år sedan släppte The Smiths debutsingeln och därför kommer en lista, i kronologisk ordning, med några av mina favoriter.

Hand in Glove (1983)

Låten tonas upp, munspelet hörs och ett kapitel musikhistoria inleds. Debutsingeln ”Hand In Glove” släpptes den 13 maj 1983 av Rough Trade. Den blev en indiehit, men nådde inte den breda publiken. Låten finns även i en annan, något längre, inspelning på debutalbumet.

Sandie Shaw släppte en cover av låten våren 1984, kompad av The Smiths (exklusive Morrissey). Singeln tog sig upp till plats 27 på den engelska singellistan.

This Charming Man (1983)

Uppföljaren till ”Hand In Glove” släpptes i slutet av oktober 1983 och klättrade upp till plats 25 på singellistan i England. Singeln släpptes på nytt 1992 och nådde då åttondeplatsen vilket är den högsta placering för en Smiths-singel genom tiderna.

What Difference Does It Make? (1984)

1984 hann knappt inledas innan det var dags för den tredje singeln ”What Difference Does It Make?”. Singeln nådde tolfteplatsen i England och en längre version av låten finns på debutalbumet. John Porter producerade The Smiths.

Still Ill (1984)

Debutalbumet The Smiths släpptes i februari 1984 och B-sidan inleds med ”Still Ill”. Textdelen ”Does the body rule the mind or does the mind rule the body? I dunno.” är briljant. Om The Smiths hade begränsade framgångar med singlarna så gick det betydligt bättre för albumen. The Smiths klättrade hela vägen till andraplatsen på albumlistan i England. Rolling Stone Magazine placerade albumet på plats 51 på listan över The 100 best debut albums ever som publicerades 2013.

Girl Afraid (1984)

Jag älskar Johnny Marrs gitarrslingor och en av mina absoluta favoriter är ”Girl Afraid”. Låten släpptes som B-sida på singeln ”Heaven Knows I’m Miserable Now” den 21 maj 1984. Singeln var en av de mest framgångsrika bandet släppte och den nådde tiondeplatsen i England.

Please, Please, Please, Let Me Get What I Want (1984)

Detta är B-sidan till singeln ”William, It Was Really Nothing” som släpptes i augusti 1984. Den är inte ens två minuter lång, men kastade sig in i mitt hjärta när jag hörde den för första gången på samlingsplattan Louder Than Bombs i slutet av 1980-talet.

How Soon Is Now? (1985)

Ja, jag vet att man kan diskutera årtalet här. Grymt snygga ”How Soon Is Now?” släpptes ursprungligen som B-sida på singeln ”William, It Was Really Nothing” 1984, men släpptes även som A-singel i januari 1985. Den sistnämnda peakade på plats 24 på Englandslistan.

Meat Is Murder (1985)

Bandets andra album Meat Is Murder släpptes i februari 1985 och titelspåret avslutar plattan. Det är det enda av de fyra studioalbumen som nådde förstaplatsen i England och det är en tidlös låt. Albumet placerades på plats 295 på Rolling Stone Magazines lista över The 500 greatest albums of all time 2003.

Här är en liveversion av ”Meat Is Murder” från Oxford Apollo 1985. Jag har hört en del liveinspelningar med The Smiths genom åren, men tycker ofta inte att de är särskilt kul att lyssna på. När jag har sett Morrissey solo har vissa Smiths-låtar varit strålande medan andra varit mer tveksamma. ”Meat Is Murder” brukar vara strålande.

The Boy with the Thorn in His Side (1985)

I september 1985 släpptes singeln ”The Boy with the Thorn in His Side”. Den nådde som högst plats 23 på singellistan i England och det lär vara Morrisseys favoritlåt av The Smiths. Detta är albumversionen som släpptes 1986.

Asleep (1985)

Denna underbara ”vaggvisa” släpptes som B-sida på ”The Boy with the Thorn in His Side”. The Smiths var inte kända för lågmälda pianolåtar, men behärskade det också.

Bigmouth Strikes Again (1986)

Detta var min första favoritlåt med The Smiths i slutet av 1980-talet. Den akustiska gitarren och Morrisseys sång trollband mig fullständigt och jag var fast. Jag hittade låten på albumet The Queen Is Dead och ”Bigmouth Strikes Again” släpptes även som singel i maj 1986. Den nådde plats 26 i England.

Cemetry Gates (1986 )

The Smiths tredje album The Queen Is Dead släpptes den 16 juni 1986. Plattan nådde andraplatsen på albumlistan i England och ”Cemetry Gates” avslutar förstasidan. Låten var även B-sida på singeln ”Ask” som släpptes under hösten 1986.

There Is a Light That Never Goes Out (1986)

Detta är ett mästerverk, och en av de allra finaste låtar som har spelats in, i mina öron. Jag kan spela den om och om igen, hur många gånger som helst, utan att tröttna. ”There Is a Light That Never Goes Out” släpptes på The Queen Is Dead och valdes, otroligt nog, bort som singel (den släpptes dock som singel flera år senare). New Musical Express (NME) placerade låten på tolfteplatsen på listan The 500 Greatest Songs Of All Time 2015. Det är även den låt med The Smiths som har spelats flest gånger på Spotify, cirka 183 miljoner gånger.

Some Girls Are Bigger Than Others (1986)

”Some Girls Are Bigger Than Others” avslutar The Queen Is Dead och sätter punkt för en av 1980-talets allra finaste plattor. NME placerade albumet överst på listan över The 500 greatest albums of all time 2013. ”Some Girls Are Bigger Than Others” släpptes även som singel i dåtida Västtyskland.

Half a Person (1987)

Denna fina låt släpptes som B-sida på singeln ”Shoplifters of the World Unite” i januari 1987. Jag älskar det vemodiga soundet till den briljanta texten. Singeln nådde tolfteplatsen i England.

Last Night I Dreamt That Somebody Loved Me (1987)

Det fjärde och sista studioalbumet Strangeways, Here We Come släpptes i september 1987. En längre version av denna låt finns på det albumet, men detta är singelversionen som släpptes i december samma år. Singeln nådde trettiondeplatsen medan albumet nådde andraplatsen i England.

Unhappy Birthday (1987)

Strangeways, Here We Come var det studioalbum som klättrade högst på albumlistan Billboard 200 i USA och peakade på plats 55. Stephen Street producerade albumet tillsammans med Morrissey och Johnny Marr.

Det är så klart massor av artister som har gjort covers av The Smiths låtar. Bandet är ett av de viktigaste på indiehimlen genom tiderna och de låtar Johnny Marr och Morrissey skapade kommer alltid att ha en viktig plats i musikhistorien och i mitt hjärta.

Jag väljer att avsluta denna lista med en cover av ”There Is a Light That Never Goes Out” med favoriterna Dum Dum Girls som de spelade på Hultsfredsfestivalen 2011 så att tiden stod stilla. Här är studioversionen.