Beverly Kills: “Det har varit som att leva tre liv samtidigt”

Foto: Jakob Ekvall

Göteborgsbaserade Beverly Kills debut-EP heter Elegance in a State of Crisis och beskrivs av bandmedlemmarna själva som “ett kvitto på den tumult vi levt i de senaste två åren”. HYMN har pratat med sångaren Alma Westerlund och gitarristen John Jonsén.

Hur skulle ni beskriva EP:n för någon som inte hört er tidigare?

John: – Som någon sorts svensk indie som försöker kolla ut mot omvärlden och influeras av vad som händer i den moderna post-punk-scenen. Och som ganska deppig. Vi skriver inte så glada låtar. 

Varför är låtarna så deppiga?

Alma: – Jag har funderat en del på det. Jag gillar att skriva tematiskt och se en helhet i det man skapar. Vi har skrivit glada låtar under den här perioden också, men anledningen att det blev just de här som hamnade på EP:n var att de hörde ihop så tydligt. 

J: – Vi är också bättre på att skriva ledsna låtar än glada låtar.

Ni har sagt att EP:n är ett kvitto på den tumult ni levt i de senaste två åren. Vad betyder det?

A: – Att låtarna har blivit till på bussen, spårvagnen, plugget och jobbet, under varje ledig sekund. Vi har aldrig vilat från dem. Låtarna är ett resultat av att lägga väldigt mycket energi på musik.

J: – Under ett halvår förra året var vi borta varje helg och spelade, och när vi inte var ute så var vi för det mesta i replokalen. Det har varit som att leva tre liv samtidigt.

Ni spelade fyra kvällar i New York precis innan coronan bröt ut. Hur var det?

A: – Det var väldigt mycket att ta in. Det var vår första gång i USA tillsammans och det var overkligt på många sätt och vis. Jag blev väldigt tagen av stämningen och hur bra mottagande vi fick.

Beverly Kills känns som ett bandnamn som är för bra för att inte redan vara taget. Blev ni förvånade över att det inte var det när ni bildades?

A: – Haha, tyvärr så är det redan så taget!

J: – Det finns bland annat ett klädföretag i USA som heter Beverly Kills. För några veckor sedan fick vi ett mail från dem där de krävde att vi skulle upphöra att använda namnet och ta bort alla våra sociala medier. 

Vad fan gjorde ni då?

J: – Jag fick använda min juristhjärna och kom fram till att mycket av det de skrev var tomma ord. Vad det egentligen innebär är att vi inte får sälja tröjor med bandnamnet på i USA, det är bara där deras trademark gäller. I resten av världen har de ingen makt över oss.

Hur viktigt är det att ha ett bra bandnamn?

A: – Det viktiga är att det fastnar. Det kan vara hur dåligt som helst men ändå sätta sig.

J: – Jag läste om ett band idag som hette Someone Still Loves You Boris Jeltzin. Det är jättefult, men det fastnade. Så då är det väl ett bra namn?

På valborg spelar ni en drive-in-konsert på Bananpiren tillsammans med Terra och Division of Laura Lee. Vad kan man förvänta sig av den?

A: – Vi vet inte själva vad vi ska förvänta oss. Man har ju gjort konstiga spelningar förut, spelat ute på ett fält i Tyskland och på födelsedagsfester, men vi har aldrig gjort något sånt här. Jag tror det kommer bli väldigt, väldigt kul. Publiken kan förvänta sig alla låtar från nya EP:n, en del gamla låtar och två helt nya som vi aldrig spelat tidigare. 

Vad gör ni, best case scenario, i sommar och höst?

A: – Vi tror att det är viktigt att våga börja planera. Vi har en del spelningar som blivit inställda nu under våren, så vi hoppas kunna genomföra dem då

J: – Vi skriver också nytt hela tiden, så även börja fundera på vad som ska komma med på nästa släpp. Jag tror faktiskt den här hösten kommer bli en av våra bästa säsonger som band.