
En ny tryckt musiktidning i Sverige år 2020? Svartpunkt är precis det – ett nytt magasin på 72 sidor med fokus på synth- och gothscenen.
Svartpunkt kommer att ges ut fyra gånger per år. Första numret nådde prenumeranterna i februari och gästas av bland andra Memoria och Spit Mask och innehåller festivalreportage från electriXmas, Mörk Stad och Waves of Darkness, skivrecensioner med mera.
Under maj kommer andra numret, vars omslag pryds av svenska industrial-fenomenet Alvar. Precis som senast levereras tidningen med en samlings-cd med det allra senaste i synth- och gothsvängen.
Bakom Svartpunkt står två bekanta namn ur svensk ”synthmedia”: Jannice Faringer var en av personligheterna bakom bloggen What Else Is There. Jens Atterstrand var fram till nyligen, under tio års tid, ansvarig utgivare för ansedda synthsajten Elektroskull. Utöver dem har ett tiotal skribenter och fotografer bidragit med innehåll. HYMN kollade läget med Svartpunkts två grundare Jannice och Jens.
Hur föddes idén till Svartpunkt?
Jannice: Det var Jens idé från början och det ska erkännas att jag var först lite skeptisk. Som gammal grafisk formgivare förstod jag att det skulle innebära väldigt mycket jobb. Och även en risk – vi hade ju ingen aning om huruvida folk var sugna på en tryckt tidning i dessa digitala tider.
Jens: Idéer och tankar på att göra en tryckt tidning har kommit och gått sedan starten av Elektroskull i maj 2010. Av olika anledningar har jag aldrig vågat ta steget tidigare. Så här i efterhand är jag nöjd då varken kunskapen eller tajming varit rätt förrän nu.
Ni ligger båda bakom ansedda nätforum tidigare. Hur är det annorlunda att driva en papperstidning?
Jannice: Jag är jättestolt över What Else Is There, där vi la ner mycket tid på att leta och lyfta fram “smalare” musik”. När jag hoppade in i Elektroskull-gänget med Jens fick jag möjlighet att både skriva och fota konserter vilket är askul. Jag ser Svartpunkt som en kombination av de båda. Sedan formas tidningen såklart av alla som bidrar.
Jens: Att driva Elektroskull har varit ett stressigt dygnet-runt arbete under nästan tio års tid. Stundtals har det slitigt hårt på privatlivet. Det höga tempot med online-verksamhet har också gjort att jag sällan haft tid att fördjupa mig och förverkliga de där uppslagen jag samlat på mig genom åren. Att nu ha tid och utrymme för det är oerhört inspirerande.
”Det höga tempot med online-verksamhet har också gjort att jag sällan haft tid att fördjupa mig”
Jannice: Största skillnaden är att vi nu har möjlighet att bli mer djupgående och ge saker tid och eftertanke. Det är ett annat tempo jämfört med en nättidning där det förväntas ett ständigt flöde. På ett sätt kan jag tycka att det känns mer meningsfullt. Sedan finns många andra skillnader. Nu säljer vi ju en produkt, vilket för med ett ansvar och även beroende av tryckeri och postgång.
Jens: Layout och design är också ett stort intresse och där öppnas nya möjligheter. Nu slipper vi brottas med begränsade WordPress-plattformar och buggiga web-plugins.
Hur har responsen varit på det första numret?
Jannice: Över all förväntan! Så mycket kärlek, uppskattning och stöd hade vi aldrig kunnat föreställa oss. Vår önskan är att Svartpunkt ska bli “den svartklädda scenens” tidning. Vi är öppna för både medverkan och bidrag så länge det känns spännande.
Jens: Responsen har verkligen varit långt över förväntan. Själv var jag väldigt nervös inför mottagandet. Dels inför hur folk skulle se på ”långsam-media” år 2020 i en snabbt scrollande digital tidsålder, där förra veckans nyheter snabbt blir historia. Men också kring hur folk skulle ställa sig till att behöva betala för en fysisk produkt och se värdet i den.

Som vi alla vet ser det ut att bli brist på spelningar och festivaler att rapportera från den närmsta tiden. Hur planerar ni att fylla det utrymmet i Svartpunkt?
Jannice: Såklart har även vi påverkats på många sätt av den fruktansvärda situationen som råder, bland annat med egen sjukdom. Just vad gäller det kommande andra numret så var det mesta redan klart innan pandemin bröt ut. Däremot kan nummer 3 bli mer påverkat, då vi hade planerat rapporter från bland annat Subkult och Wave Gotik Treffen som tvingats skjuta upp sina festivaler till nästa år.
Jens: Det känns såklart trist att inte kunna representera livescenen lika mycket. Vi är ju bland annat väldigt intresserade av livefoto.
”Det känns såklart trist att inte kunna representera livescenen lika mycket”
Finns det någon artikel ni är särskilt stolta över?
Jannice: Jag är stolt över vad vi alla åstadkom till det första läskiga premiärnumret. Det är en pågående process där jag tror vi mer och mer kommer att hitta vår form. Än så länge är allt nytt, även för oss.
Jens: Jag är mest stolt över att vi har fått ihop en så bra grupp människor som jobbar tillsammans och att alla bidrar till att ta det framåt. Under arbetet med första numret gjorde vi tusen misstag, vilka vi har lärt oss av och tar oss vidare.
Har ni någon drömintervju inför framtiden?
Jens: Att intervjua det där ”stora kända” bandet eller artisten lockar mig inte lika mycket längre som det kanske har gjort tidigare. Det är roligare att lyfta fram de där okända men talangfulla nykomlingarna som har något stort på gång i framtiden.
Jannice: Att något har väckt min nyfikenhet tror jag är en bra förutsättning för att det ska bli intressant läsning. Bara i Sverige finns hur många “guldkorn” som helst som skulle kunna stå på en sådan önskelista.
