När HYMN nu firar femårsjubileum kan det vara på sin plats att summera ett format som funnits med i princip sedan starten. Det är nog också det format vi är stoltast över. Redan när vi innan lanseringen diskuterade vad vi ville med HYMN så var en av de främsta ambitionerna att lyfta fram bra svensk musik som annars knappt får något utrymme i media.
För våra mailkorgar svämmas verkligen över av nya, lovande artister som ibland bara släppt en enda låt, vanligen egenutgiven. Och vi gillar det! Klart vi måste ha ett format för dem. Så föddes Veckans FYND. HYMNs redaktörer Madeleine Bergquist och Ola Elleström satte sig ner för att sammanfatta fem år av FYND.
Ola: HYMN startade 30 april 2015 och redan 11 maj startade vi ett nytt format som har hängt med sedan dess. Vad var tanken bakom detta? Vi fick mycket mail med musik som vi inte riktigt visste var vi skulle placera?
Madeleine: Ja, och vi bestämde ju oss tidigt för att vi ville lyfta fram de mindre akterna.
O: Precis. Det görs ju kolossalt mycket bra musik som ibland inte ens når över 1000 spelningar på Spotify.
M: Det var ju det hålet vi kände att vi ville fylla i mediesverige. Att de svenska små akterna skulle ges utrymme, alldeles oavsett om de var poppis eller inte. Jag måste säga att vi har lyckats väldigt bra med det.
O: Verkligen. Det är svårt att förstå utifrån tror jag hur otroligt mycket musik som görs i Sverige. Och hur mycket av det som är klart bra eller bättre.
M: Vår Spotifylista för Veckans FYND består nu av 507 låtar, och då är inte sånt med som inte fanns på Spotify vid tillfället.
O: Ja, vi borde ha skrivit om kring 600 band och artister sammanlagt. Och då tillkommer dessutom några 100 som vi haft premiärer för.
M: Jag har en speciell mejlkorg för dessa möjliga FYND, alltid lika roligt att gå igenom den när tid finns.
O: Det roligaste är ju inte bara att lyfta fram artisterna utan att notera hur otroligt glada de oftast blir.
M: Precis! Det är alltid lika kul att se hur man faktiskt gör någon skillnad för band och artister. Tycker också det är rätt uppenbart att andra redaktioner kollar på just våra FYND, jag ser ofta att de blir tillagda på andra ställen i samband med det. Det blir som ringar på vattnet i musiksverige. Himla fint att se.
O: Precis så, jag har också noterat det. Att de hamnar i spellistor en eller två veckor efter att vi skrivit.
M: Men ska vi gå tillbaka och lyssna på de första fynden?
O: Ja. I den allra första upplagan skrev vi om Mowgli, Dog Paper Submarine och NOÊTA.
M: Såg att just den artikeln fick en spexig rubrik dock, haha. Något vi gick ifrån rätt snabbt.
O: Det här är tre akter som jag minns. De två första har jag sett live på Grand i Malmö, och NOÊTA har vi haft en premiär med senare (9 feb 2017). Riktigt bra grejer överlag.
M: Jag minns att vi såg Mowgli ihop. De hade väl en rätt snygg scenshow om jag inte minns det helt fel. Påminde om CocoRosie.
O: Stämmer bra.
M: Lyssnade genom spellistan inför detta snack och då slogs jag av hur bra de är faktiskt. Undrar vad de gör nuförtiden?
O: NOÊTA var ett ganska udda fynd, inget annat som låter som dem. Mörkt och suggestivt och väldigt vacker sång. De är förresten just klara med sin nya skiva. Den heter Elm och tar sin utgångspunkt i Sylvia Plaths dikt med samma namn.
M:Ja jättefint. Låter inte svenskt. Lite Dead Can Dance-vibbar.
O: Verkligen fint. Och DPS är väl ett sånt där band som byter skepnad och namn med jämna mellanrum. Han (Sjöstrand) dyker upp med nya projekt då och då.
M: Ja, Martin Månsson Sjöstrand är en bekant till mig, så det var kanske lite fusk att ta med där. Haha. Men allt han gör är bra. Han är typ Malmös Stephen Malkmus.
O: Ska vi se vad det finns för några i den långa listan som verkligen slagit stort utanför vår lilla värld.
M: Det tycker jag. wy är ju stora i Sydamerika.
O: LOVA är den mest givna. Den låten vi hade med, ”You Me And The Silence” när hon var helt okänd blev sedan P3:s näst mest spelade under 2018.
M: Ja riktigt coolt. Ikhana har ju också fått en del buzz.
O: Ja, och både Snake och Svart katt är väl rätt stora i sina kretsar numera?
M: Det är de nog.
O: Det kanske inte är så många som blivit megastjärnor men däremot ser man att de tagit steg och successivt fått mer publik. Det är alltid kul att se när någon klubb bokar band vi skrev om när de släppte sin första låt på nätet.
M: Ja verkligen.
O: Ska vi välja ut några fynd som vi verkligen gillar och lyssnat mycket på. Tre favoriter var?
M: Jag saknade Junodef på spellistan. Tror bara de fanns på Soundcloud när vi skrev om dem första gången. Men de är ju ett all time FYND för mig iallafall. Det har varit väldigt kul att följa dem. Nu innan Corona var de på Europaturné med Editors! Så de har ju tagit sig hela vägen från Veckans FYND till England.
O: De är väldigt bra, inte minst live. Och de är ju ett sådant band som gillar oss tillbaka också, de verkar alltid så tacksamma för att vi skrev om dem i början.
M: Ja absolut.
O: Fyndet som gått på repeat här i snart fyra år är såklart, för de som känner mig, Stina och Arktis från Umeå. Har sällan blivit så golvad av någon vardagsnära, svenskspråkig musik. Den EP-n de släppte då lyssnar jag fortfarande massor på och de två låtar de släppte i höstas är om möjligt ännu bättre.
M: Jag kan intyga hur mycket du älskar dem!
O: Jag är förmodligen deras största fan, åtminstone utanför Umeå.
M: Det är jättesvårt att välja bara tre…
O: Vi kan ta några till sen, men vi kan börja med tre.
M: Stainwasher och wy, båda baserade i Malmö, ligger ju mig varmt om hjärtat.
O: Ja, det är verkligen sånt som jag förknippar med ditt musiklyssnande. Jag gillar dem också men kanske inte riktigt lika mycket som du. Nu vill jag framhålla Star of Heaven, postrockband från Stockholm, som arbetar med kolossalt vackra melodier och arrangemang. Ofta drivet av piano, vilket gör att de låter unikt. Jag var med och bokade dem till Malmö hösten-18 för att jag så våldsamt gärna ville se dem live. Det blev en magisk kväll. Jag har dessutom hört att de har ny musik på gång.
M: Lyssnade även på dem innan idag, mycket bra. Och ja, både wy och Stainwasher är ju väldigt typiskt mig. Men jag försöker att få med andra genrer också när jag väljer ut FYND. Tyvärr blir det kanske inte så mycket dödsmetall…
O: Ja, jag tycker vi har en bra blandning. Och vi ber ju skribenterna om tips ibland också.
M: Ja. Spunsugar är ett annat favoritband från Malmö…
O: Ja, de var kul när vi såg dem live i höstas.
M: Japp, en sån spelning man drömmer om just nu…
O: Nu tar jag min tredje. Jag har ju en förkärlek för band med väldigt många musiker (är ju inte minst ett stort fan av Fire! Orchestra) så därför föll jag pladask för LYRC Orchestra, med sina 26 medlemmar. En mindre symfoniorkester som spelar popmusik. Och galet bra musik också.
M: Just ja, de minns jag!
O: Men man skulle kunna nämna många, inte minst sådana som vi bara hört en låt med men som verkar väldigt spännande.
M: Skulle även vilja slå ett slag för Chamoon som kom med i veckans upplaga. Lite drone-ig pop.
O: Den här bangern kom när jag körde listan på slumpval tidigare. Han är ju en sån som är med i diverse Malmö-band men Wild Gossip var nog kortvarigt som det verkar. Lite synd.
M: Åh Wild Gossip hade jag glömt, mycket bra!
O: Grym låt, tog den på introt på två sekunder trots att det var längesen jag hörde den.
M: Katthem är annars ett band jag förknippar med dig.
O: Bra där. ”Nattfjärilen” är en låt som jag lyssnade på repeat när den kom. Riktig banger!
M: Nu blev jag sugen på att skriva ihop några framtida artiklar till Veckans FYND. Mejla oss på red@hymn.se!
O: Ja, vi kör väl formatet i fem år till?
M: Det tycker jag.
O: Rekommenderar alla att lyssna på spellistan. Allt kanske inte tilltalar alla men alla kommer hitta några guldkorn de gillar.
