Mattias Alkberg – Bodensia

Boden i Norrbotten skulle kanske kunna ses som en bortglömd plats utan större framtidstro idag. Men det är en plats i Norrbotten, på jorden, i rymden, en plats som alla andra och hit har Mattias Alkberg har förlagt sin nionde skiva som soloartist, Bodensia, som släpps 24 april.

Det mäktiga omslaget för tankarna till något taget från science fiction, titeln Bodensia låter som Harry Martinssons Aniara. Men för den som vet är det ett hotell mitt i Boden, vid namn Bodensia och hotellet blir här det sista som står kvar vid jordens undergång. Enligt Alkberg själv är det en skiva om perspektiv, men jag ser att den lika gärna skulle kunna vara en skiva om plats och platsanknytning, om att vara människan som råkat hamna där. Här ryms också framtiden, det okända såväl som kända. Det är inte ofta man får lyssna på science fiction-poesi om Boden. Det blir väldigt mäktigt i Alkbergs tappning.

De starkaste spåren är, som det brukar vara när det kommer till Mattias Alkberg, när den vardagliga människan får ta plats. Den som lämnar, blir lämnad, den som stannar kvar. I ”Skotta snö” dör en mamma i Svartöstan alldeles för ung, hon är ålderdomligt trött och sjuk, hon har inga pengar kvar. I ”Första språket” sover språkpolisen och orden hänger som nya stjärnor på himlen. Skivan rör sig hela tiden smidigt mellan det komplexa som är en människas liv: klass, ålderdom, ursprung, sorg och saknad. I ”Sista dagen” är pianot så vackert komponerat att man blir rörd.

Albumets sista spår, ”Jag är alltid här vars jag än är”, är ett över tio minuter långt poem där allt får ta plats, ta tid. Alkberg visar oss vikten av vardag, sjunger om det viktiga i att inte hela tiden ha bråttom bort. Måste vi hela tiden röra oss framåt, bortåt? Varför är vi inte nöjda där vi står, vi borde vara nöjda med varandra. Vi som ändå har varandra och måste även det fula, det lata, det dåliga och äckliga få ta plats.

Bodensia är på många sätt science fiction, men främst är det en skiva om det melankoliska att vara människa idag, igår och imorgon. Det kommer lägligt i dessa pandemi-tider. ”Allt det här har hänt förut och det kommer hända igen. Men framförallt är det en skiva om vad som händer under tiden. Om alla de och vi som inte påverkar skeendena. Som försöker sy ihop vår tillvaro bäst vi kan. Om oss som inte har en chans.” skriver Alkberg själv i presstexten. Ett budskap om att inte glömma bort att leva på vägen.

Rent musikaliskt är Bodensia ingen större överraskning, men textuellt är det makalös poesi och visar på hur Mattias Alkberg aldrig slutar imponera som poet.

[Teg Publishing, 24 april]

8