Temple of Void – The World That Was

Detroitkvintetten smyger inte direkt i gång sin tredje fullängdare. Öppningsspåret visar att bandet har använt åren sedan förra plattan Lords of Death på ett förtjänstfullt sätt. Den som har hört Temple of Void förut känner definitivt igen sig, men de små tendenser till anonymitet som bandet tidigare stundtals har visat upp är som bortblåsta – det här är unik dödsdoom av högsta kvalitet.

Temple of Void lyckas med The World That Was skapa en superstabil platta utan svaga punkter. De sex låtarna är varierade utan att bli splittrade – till och med det för bandet sedvanliga akustiska mellanspelet ”A Single Obolus” undviker att bli slentrian – och allt framförs ypperligt snyggt.

Fjärde spåret ”Leave the Light Behind” står ut mest, och låter som en blandning av Paradise Lost, Type O Negative och spejsig lo-fi-grungepop. Och ja, det är precis så fantastiskt som du tror.

Det finns mycket som imponerar med Temple of Void, men den kanske största behållningen är sångaren Mike Erdody, vars röst är både unik och rik. Ena stunden låter han som Johan Hegg (Amon Amarth), den andra som Nick Holmes (Paradise Lost, Bloodbath), men mestadels ”bara” som sig själv.

Det starka låtmaterialet, modet att experimentera i en hyfsat konservativ genre och den mycket lyckade produktionen gör att The World That Was är nästintill perfekt när det kommer till dödsdoom.

Är detta årets hårdrocksplatta månntro?

[Shadow Kingdom, 27 mars]

9