King Dude på Plan B – når inte hela vägen fram

Arkivbild. Foto: Niklas Gustavsson, Rockfoto.nu

Coronaviruset har dragit fram över konsertutbudet fullkomligt skoningslöst likt Digerdöden under medeltiden. Tidigare i veckan lyckades dock ständigt svartklädde neofolk-artisten King Dude ta sig till Malmö för en avskalad spelning på Plan B.

Neofolk sorteras inte sällan in under det gigantiska industri- och gothparaplyet. Kanske är det främst estetiken och mörkerromantiken som knyter an till modergenrerna.

Washingtonfödde King Dude har neofolkens djupaste baryton. Musikaliskt ligger det han gör dock närmre traditionell amerikansk folkmusik. Dude tar till vara på de allra smutsigaste, mest ljusskygga delarna av blues och country och blandar dem med sin egen fäbless för black metal, dystra ljudlandskap och det ockulta.

På scen är han ensam med endast gitarr och en kompmusiker som alternerar mellan keyboards och slagverk. I veckan kom sjunde fullängdaren Full Virgo Moon som är en återgång till det tidiga avskalade neofolk-soundet efter de stora ljudbilderna på riktigt lyckade föregångaren Music To Make War To (2018).

Full Virgo Moon når dock inte riktigt hela vägen fram. Och Malmöspelningen, där albumet framförs i sin helhet, präglas till viss del av samma problem.

Titelspåret är en fin, vemodig neofolkballad och ”Forgive My Sins” blir riktigt vacker när TJ Cowgill (som han egentligen heter) gör den ensam bakom pianot. I övrigt saknas minnesvärda låtar när Dude plockar från det nya materialet. Inget är i närheten av tidigare klassiker som ”Spiders In Her Hair”, ”Velvet Rope” eller episka ”Who Taught You How To Love” – publikfavoriter som den lynnige mörkermannen givetvis inte spelar ikväll.

Däremot är covern på Backworlds ”The Devil’s Plaything” en oväntad höjdpunkt. Nämnda Backworld var ett av de mest lovande namnen på neofolk-institutionen World Serpent Distribution under senare delen av 90-talet och King Dude ger deras mest kända låt en klädsam smutsighet.

Som scenpersonlighet är mörkermannen Dude pratglad, som väntat sarkastisk, bitvis riktigt underhållande (och märkbart salongsberusad). Tyvärr går väl stor del av kvällen åt vad som kommer bli en parentes när hans musikaliska gärning sammanfattas.