Hög lägstanivå tycks vara lika mycket en välsignelse som förbannelse. En lägstanivå som tangerar eller rentav överskrider andras högstanivå riskerar att resultera i slapphet. Jonatan Unge är ett exempel på det, Quentin Tarantino ett annat. De kan om de vill, men vetskapen om att slutresultatet blir bra oavsett deras egen ansträngning verkar ofta ha negativ inverkan på ambitionsnivån.
Detsamma gäller för Lady Gaga. I över tio år har hon gång på gång bevisat sig som en av samtidens främsta hitmakare och entertainers. Redan efter sina två första album The Fame (2008) och Born This Way (2001) hade hon fler hits på sitt samvete än vad vanliga dödliga kan drömma om. Om man dessutom räknar med EP:n The Fame Monster (2009) var Lady Gaga närmast att betrakta som popekonomiskt oberoende.
Kanske var det för att hennes popkulturella aktieportfölj redan var säkrad som Lady Gagas senaste album Joanne (2016) saknade såväl hits som oefterhärmlig Lady Gaga-nerv.
Samma intryck ger nya singeln ”Stupid Love”, den första från hennes kommande album. Musikaliskt låter det som ett utfyllnadsspår från Born This Way och textuellt handlar det om några nödrimmade rader om kärlek som transportsträcka till en relativt allsångskompatibel refräng.
Samtidigt ska nämnas att Lady Gaga sällan släpper ett albums bästa spår som förstasingel. Förhoppningsvis är ”Stupid Love” för LG6 vad ”Applause” var för ARTIPOP (2013) och ”Perfect Illusion” för Joanne. Och efter samma hypotes väntar i bästa fall ännu ett hitspäckat (och möjligen lite spretigt) Lady Gaga-album.
”Stupid Love” lär inte göra några monster direkt besvikna, men den aspirerar inte heller på att skriva in sig i pophistorien så som vi vet att Lady Gaga-kompositioner har potential att göra.
