Idag släpper Jonathan Johansson sitt sjätte, och kanske mest ambitiösa album hittills – Scirocco. För HYMN berättar han om en längtan till mörkret, om att förvränga Frank Ocean och om den där dagen i april för tre år sedan.
Scirocco, en knastertorr och piskande vind från norra Afrikas ökenland vars namn pryder Jonathans Johansson nya skapelse. Jonathan har här förkastat det konventionella och lämnat den raka poppen bakom sig. Med Scirocco ger han oss ett album som innehåller fler musikaliska vändningar och eggande skiftningar än tidigare.
”Musikaliskt längtade jag efter något hårdare, mörkare och mer suggestivt”
– Scirocco är en motreaktion från popalbumet Love & Devotion. Jag ville söka ett nytt språk igen, bejaka min inre slumrande poet och skriva om nått som egentligen är för svårt för mig. Musikaliskt längtade jag efter något hårdare, mörkare och mer suggestivt. Det har varit en fröjd och en glädje, att söka det oväntade, det aggressiva i kontrast till det öppet såriga och sköra. Med Scirocco var det tillåtet, genrer fick krocka med varandra.
Han har själv beskrivit att det nya albumet handlar om människor som rovdjur i flock, underordnade av system och imperier. En komplex historia där Jonathan hänvisar till låten ”Tänker på Kain och Abel” som en förklaring.
– Det är bara som det är och alltid har varit, innan vi bosatte oss och skapade samhällen var livet något helt annat, men från och med att vi socialiserade oss i fasta samhällen har vi levt i mer eller mindre komplicerade klassystem, där makten alltid korrumperats av sig själv. Jag försökte med texten knyta ihop trådar och samband med miljoner år gammal historia, det vill säga evolution – med människans vägran att bara vara djur. Att skapa samhällen där det fanns en juridisk rätt att luta sig mot, och hur makten i alla tider tappat kontakten med folket och exploaterat dem. Det går inte att beskriva det kortfattat men lyssna på det spåret så görs förhoppningsvis det jobbet.
”Det är bara som det är och alltid har varit, innan vi bosatte oss och skapade samhällen var livet något helt annat”
Det första arbetspasset med Scirocco gjordes tillsammans med huvudproducenten Samuel Starck i Stockholm den 7 april 2017. Vid ett ciggbreak förstod de båda att något var fel när det plingade till i deras telefoner.
– Vi höll på med ett löst experiment, som faktiskt hamnade på skivan, ”Lilla pappa du ska dö”:s sista riktigt skruvade del. På grund av att studion ligger under jord hade vi ingen täckning och när vi skulle upp och ta en cigg hade vi båda typ 20 missade samtal. Det var typ en timme efter attacken. Veckan efter började jag skriva på ”7 april”, och utifrån det vecklades plattan ut, som en… mörk blomma.
Albumets ground zero blev således ”7 april”, en vacker gestaltning av känslorna rörande terrorattacken på Drottninggatan. En grund som ger albumet än mer tyngd. En allvarlig ton i symbios med stora frågor och frisläppta musikaliska arrangemang. Just ”Lilla pappa du ska dö” sätter fingret på den frihet som präglar albumet och är ett påvisade av hur regelboken har kastats för vind.
Berätta gärna om ”Lilla pappa du ska dö” samt idén om att förvränga Frank Oceans ”Novacane”.
– Det är bara en låt om allas vår skuld för att klimatet skenar, jag kunde inte göra den här plattan utan att ha med det perspektivet i den stora berättelsen. Jag har nog inget nytt att säga i ämnet mer än det självklara. Franks ”Novacaine” är en enkel, men genial, tvåackordslåt. Vi tog beatet, drog ner det och bytte ut ackordlinjen till en mer komplex variant. Man kan inte sno utan att tillföra nått eget. Krocken med den hårda första delen och den mjukmörka avslutningen är något av det jag är mest stolt över på plattan.
”Man jobbar med vad man har, min kropp håller på att kollapsa men mitt hår är fortfarande… vid liv”
Hur kommer detta gestaltas live när din turné börjar den 25 mars i Göteborg?
– Jag hoppas på en tajt knytnäve som ska slå sönder allt motstånd. Jag vill göra konserter som är hårda och intensiva, men vi får se. Jag kommer säkert misslyckas, men jag kommer försöka.
Slutligen frågar jag om Jonathans långa hårsvall och om hur han uppfattar sin image. Han fyller i år 40 och påpekar att hans kropp inte längre är var den en gång varit.
– Vad ska en gubbe göra? Man jobbar med vad man har, min kropp håller på att kollapsa men mitt hår är fortfarande… vid liv.
Huvudpersonen må ha tvivel på sin live-ambition och krakelerade fysiska existens men med Scirocco bevisar han att musiken är mer vital än någonsin.
Scirocco släpps idag. Lyssna nedan:
