The Legendary Pink Dots på Musikens hus – blandning av gammalt och nytt

Göteborgskvällen bjöd på en hel del folk i rörelse i kvarteren runt Järntorget. Det var fredag och det fanns, som vanligt, massor av trevliga konserter att välja mellan.

The Legendary Pink Dots har funnits sedan början av 1980-talet. De har följt med mig på avstånd genom flera decennier efter det att jag såg dem live på gamla Stadt Hamburg i Malmö första gången i början av 1990-talet. Det var för övrigt en av få spelningar jag såg på Stadt, men ska ärligt säga att jag inte kommer ihåg särskilt mycket från den konserten.

Bandet har släppt drygt fyrtio studioalbum och ett trettiotal liveplattor. Det ursprungliga Londonbandet har haft nästan lika många medlemmar som man släppt skivor, men sångaren Edward Ka-Spel och keyboardisten Phil Knight har hängt med sedan starten.

Musikens Hus och klubben Showdown var värdar denna kväll, det var ett dunkelt rum med försiktig belysning som mötte mig nedanför trappan och Tess Parks härliga röst strömmade ut ur högtalarna från DJ-båset.

Först ut på scen var Baba Vanga från Göteborgstrakten. Jag hann lyssna lite på deras andra EP, som släpptes i fjol, och som bland annat innehåller den grymt snygga låten ”Other Side of Space”.

Kvartetten gick på scen strax efter nio och skapade en ganska stor ljudbild från början. Rytmsektionen, med trummisen snyggt placerad längst till höger på scenen, var stabil som en motorväg och tankarna svävade iväg åt stonerhållet med blues- och psykedeliainfluenser. Det lät riktigt bra.

Glädjande nog spelades ”Other Side of Space” i rödgult sken och den lyfte några snäpp ytterligare live. Spelningen höll på trettiofem minuter. Det ska bli spännande att följa Baba Vanga framöver.

Det var ett vackert blårött ljus vid scenen när The Legendary Pink Dots gick på scen som en trio strax efter tio. De inledde med ”Maid to Measure” och det lät bra från början. Edward Ka-Spel sjunger fortfarande väldigt bra.

Ljuset övergick till något lilaskimrande och ”Happy Birthday Mr. President” svävade fram genom Musikens Hus. Inledningen kretsade alltså kring låtar från fjolårets album Angel in the Detail och det fortsatte på inslagen väg med fina ”Junkyard”.

Det fanns så klart även utrymme för äldre låtar och bland dessa var det främst underbara ”Just a Lifetime” som skapade magi. Låten finns på mitt favoritalbum The Crushed Velvet Apocalypse från 1990.

Det blev en fin spelning som definitivt avslutades vid midnatt med klassiska ”Hellsville”. Legendarerna lämnade scenen och jag lämnade Musikens Hus. Trottoarerna i Majorna låg tämligen öde och några skator stod och sov ett träd.