Sepultura – Quadra

Med senaste plattan, Machine Messiah, klev Sepultura verkligen ut ur den musikaliska svacka som bandet har haft sedan, i princip klassiska Roots från 1997. Något överdrivet kanske. Det fanns absolut några ljusglimtar med på konceptplattan A-lex från 2009 men på Machine Messiah visade Sepultura i hög grad upp sin breda musikalitet. Med riktigt rasslande, progressiva inslag som inte har hörts från bandet på årtionden. 

Quadra är precis som titeln antyder byggd i fyra delar. En konceptplatta som inspirerats av den medeltida läran om de fyra läroämnena – aritmetik, geometri, musik och astronomi. Plattans tolv låtar är alltså uppdelade i fyra stycken olika teman med tre låtar i varje del.

Den första delen har verkligen det där klassiska trash-soundet med tunga, krispiga riff och dubbel-baskagge-smatter. Det går verkligen att höra att bandet försöker efterlikna de tidiga skivorna. Öppningslåten ”Isolation”är slående lik det klassiska Sepultura alstret ”Arise” vilket onekligen påvisar att det vill komma åt det tidiga soundet.

Den andra cykeln tar in de välkända capoera-rytmerna som vi kanske mest förknippar med plattan Roots. Låten ”Capital Enslavement” är riktigt välsmakande och kommer säkerligen uppskattats mycket av Sepultura-älskare som vill tillbaka till det näst ikoniska soundet från den sista Max Cavalera-skivan.

Det genomgående budskapet tycks handla om sociala orättvisor och olika sätt som livet suger. Det i sig är väl inget nytt för band i den här genren men jag tycker mig höra en slags klimatångest i några av låtarna. Bland annat i låten ”Guardians of Earth” med textrader som: ”The source of our life – There’s no second chance” och ”Save our future – We’ll never give in”. Och med ett band med rötter i Brasilien måste man ju fråga sig om detta är en känga till den kontroversiella presidenten Jair Bolsonaro? Det återstår att se.

”Guardians of Earth” är, förutom hur politiskt aggressiv den må vara – kanske skivans bästa låt. Den markerar den första låten i den tredje cykeln och denna del är synnerligen en tillbakablick till förra plattan Machine Messiah. Med pampiga körinslag och riktigt läckra gitarrstämmor låter det nästan som progrock-bandet Van der Graaf Generator på steroider. 

Den fjärden delen är mycket mer återhållsam med akustiska gitarrer och knappt någon growlsång eller dubbelkagge över huvudtaget. Den sista låten ”Fear, Pain, Chaos och Suffering” gästas av sångerskan Emmily Barreto från stoner-rockbandet Far From Alaska. Kanske inget verk som man lägger på minnet men en bra låt att sy ihop plattan med. 

Som kanske antytts verkar det som att varje del på Quadra speglar en tidsera ur Sepulturas karriär och med ett sådant perspektiv kan man ju verkligen fråga sig vad vi kommer att få höra härnäst?

[Nuclear Blast, 7 februari]

7