DEEREST utforskar gränslandet mellan drone och pop

Foto: Maria Leck

Trogna HYMN-läsare är redan bekanta med västgötska Linnéa Talps DEEREST. Efter två ep:s – XX och Deep River Series – är det snart dags för första fullängdaren, COCHLEA. I dag premiärar HYMN första smakprovet från albumet, singeln ”Deep Down/Soft Mind”. Vi fick också möjlighet att prata med henne om det nya materialet.

DEEREST har existerat sedan sommaren 2014. Det har inte bara utvecklats till att bli ett av den svenska scenens mest spännande och nyskapande projekt – det också varit något av en ventil för Linnéa.

”Varje ep, och nu denna skiva, är ju som ett utforskande av mitt inre liv, av sådant som jag har processat under en viss tid, emotionellt”

– Det känns som att det hela tiden har varit en långsamt pågående process, men att varje inspelad produktion har varit som ett stort kliv för mig att ta. Att försöka få det som låter att i någon mening stämma överens med hur det känns. Varje ep, och nu denna skiva, är ju som ett utforskande av mitt inre liv, av sådant som jag har processat under en viss tid, emotionellt, och sånt som jag har influerats av. Allting, inkapslat i någonting som låter. Det känns fint att se på det så. Efteråt förändras ens blick så snabbt. Man ser nya saker, men de hör till framtiden. Det blev det som jag hade förmågan till att skapa just då.

Vad är det viktigaste du har lärt dig genom DEEREST?

– Att färdigställa, nöja sig, att acceptera allt det som inte blev. Det tror jag att jag har blivit lite mer ödmjuk inför, och det känns viktigt. 

Foto: Maria Leck

”Deep Down/Soft Mind” släpps i morgon fredag. Även om soundet definitivt känns igen från DEERESTs tidigare material, känns låten omfamnad av något mer organiskt, mer ”vildmark” om man så vill.

– Jag ville låta mellanrummen få ta större plats, att riktningen skulle få vara subtil i någon mening. Jag har jobbat mycket med mellandelar, långsamt föränderliga formdelar som kanske kretsar kring en lång ton. Här har jag försökt att skapa en väv av små musikaliska element, små dissonanser, svängningar, eller kanske övertoner. Jag ville på något vis kombinera detta förhållningssätt med spår från mina tidigare låtar, musik med verser och refränger och sånt. Min tanke var att försöka utforska ett gränsland mellan någon slags drone-influerad konstmusik och typ popmusik.

Angrep du låtskrivandet på något annat sätt denna gång?

– Jo, men det gjorde jag. Jag ville öppna upp för en ny musikalisk riktning, och hade en tanke om att skriva musik utifrån glesa hållpunkter, med plats för subtila skiftningar i ljudbilden. Jag har försökt att arbeta med öppna eller grovhuggna former, med mycket utrymme för improvisation. Jag upplever att det som jag har skrivit tidigare har haft mer fokus på sånt som verser och refränger och att delar däremellan har hamnat lite undanskymt. Här ville jag bryta upp den hierarkin, och istället arbeta med längre instrumentala delar. Jag lyssnade mycket på en kompositör som heter Elaine Radigue som har skrivit långa, långsamt föränderliga kompositioner där hon har arbetat mycket med analoga synthar och med feedback. Jag ville röra mig mot den världen.

”Jag har jobbat mycket med mellandelar, långsamt föränderliga formdelar som kanske kretsar kring en lång ton”

Både singeln och den kommande plattan COCHLEA producerades av Linnéa och Max-Måns Wikman.

– Jag har spelat in och producerat stora delar av skivan själv, men Max-Måns kom in i bilden och har funnits där som någon att bolla med. Han har lyssnat på musiken i olika stadier, peppat och inspirerat mig och fått mig att våga lita på min intuition. Det har varit fint.

Hur kom det sig att ni började samarbeta?

– Första gången som jag kom i kontakt med Max-Måns, var genom band som Swap Babies och The Hanged Man, några av mina favoritband. Det blev att jag hängde på Max-Måns och Christoffer Roth som praktikant i deras studio, Dubious. Christoffer har också mixat flera av låtarna på skivan. Jag tycker så mycket om deras sätt att jobba och deras fina studio, så för mig föll det sig på många sätt naturligt att fråga om de ville vara med på den här skivan. Och att de sa ja är lyx.

I samband med singelsläppet gör DEEREST två spelningar, en i Göteborg och en i Stockholm. På scenen har Linnéa med sig sina trogna vapendragare Sandra Karlsson (gitarr), Max Häggberg (trummor) och Isabell Gustafsson-Ny (klaviatur), något hon känner stor tacksamhet över. Under inspelningarna av COCHLEA gästade flera andra namn:

– Jag hade väldigt fina gäster! Anna Melander på tvärflöjt och basflöjt, Angelina Petrovic på tvärflöjt, Vilhelm Bromander på kontrabas, Karl Wallmyr på trumpet och Mandus Almqvist Johansson på akustisk gitarr.

Trivs du bäst på scenen eller i studion?

– Det är så olika saker. Jag är lite introvert, så jag trivs väldigt bra i studion. Att få vara ensam, i min egen sfär och utforska ljud. Det är en frihet och det är ett rum som jag är oerhört glad över att kunna få ha. Men jag tycker mycket om att spela live. Det ger något helt annat. Energin som finns där, när man kommer i kontakt. Det är stort på något vis. Att få dela.

DEEREST spelar i morgon fredag på Oceanen i Göteborg med Bjʊ, och på lördag i Slaktkyrkan i Stockholm med hyllade The Tarantula Waltz. Albumet COCHLEA släpps via Dubious den 6 mars.