Jag promenerade långsamt mot Pustervik i skymningen och de vackra kullerstensgatorna i Haga lystes upp av ljuset från fönster och lyktstolparnas kvällsskifte inleddes. Grymma klubben Woody West ställde till med fredagsfest och det var fin stämning på Pustervik en stund innan konserterna inleddes halv tio. Kvällen bjöd på tre mycket intressanta spelningar.
Först ut var Rico’s Pharmacy som nyligen släppte det fina debutalbumet No Prescriptions Needed. Bakom Rico’s Pharmacy döljer sig Fredrik Normark som tidigare mest har setts bakom trummorna i olika sammanhang, bland annat bakom Kristofer Åström. Normark hade med sig fem rutinerade musiker på scenen (Kristofer Åström var en av dem) och inledde konserten med fina “Far Beyond the Sun” i snyggt blått ljus som följdes av “Night Fight” och festen var igång. De skickliga musikerna framförde låtarna på bästa sätt under en halvtimme. “Wake Up My Friend” i rött sken var, tillsammans med inledningen, de låtar som berörde mig mest och jag vill höra mycket mer av Rico’s Pharmacy framöver.
Därefter var det dags för Virginia And The Flood som släppte mästerverket Aqua Duck Down i höstas. Det är väldigt sällan jag blir så distraherad av musik att jag helt slutar med det jag håller på med och bara sätter mig stilla och lyssnar, men det är vad som hände när jag hörde låten “And Then the Rain Came” första gången.
Med Cornelia Adamson i spetsen gick en trio på scen kvart över tio och inledde lågmält med “Deliver Me to the Ocean” i grönt ljus med en dimmlik rök som svävade över scenen. Det var vackert. Därefter kom rytmsektionen, som bestod av bas och trummor, in och det var fem musiker på scenen som fortsatte spelningen och formade den till något otroligt vackert.
Musiken omfamnade oss, tog tag i oss och fyllde rummet till bristningsgränsen tillsammans med Cornelias enastående sång. “And Then the Rain Came” spelades tidigt och lät strålande och avslutningen med “These Birds”, som övergick i ett snyggt medley till en härligt rivig version av “You Will Never Know a River”, var fantastisk. Allting avslutades instrumentalt med ett gitarrsolo signerat Jesper Carlson som var ett av de snyggare jag har hört på länge.
Kvällen avslutades med The Tarantula Waltz. Markus Svensson har skapat massor av fin musik under artistnamnet sedan debutalbumet The Tarantula Waltz 2007 och jag har haft turen och sett honom vid flera tillfällen genom åren. Första gången jag kan minnas var när han öppnade för Iron & Wine på Trädgårn i Göteborg en kulen vinterkväll 2011. I fjol släpptes det femte albumet Kallocain som snabbt blev en favorit.
Halv tolv gick de fem musikerna på scen i blått sken. Mycket av spelningen handlade om låtar från Kallocain och bland dessa var det främst “Duende”, “Can Not Be That Hard” och underbara “Falling” som stack ut, men det fanns så klart även utrymme för äldre låtar. “MDMA By the Sea” och “Golden Chain” fyllde rummet medan publiken gungade i takt med musiken. Vi bjöds även på en ny låt som inte fick plats på skivan och som spelades ute för första gången. Låten kommer att släppas den 24 januari, om jag förstod rätt. Under låten lämnade Markus Svensson scenen och tackade publiken som jublade tillbaka, men han kom tillbaka och min kväll avslutades med fina “Kallocain”.
The Tarantula Waltz spelar på Mejeriet i Lund ikväll och Virginia And The Flood spelar tillsammans med finska Teksti-TV 666 i Malmö och Stockholm i slutet av januari. Det bör du inte missa om du är i närheten.
