Georgia är sångerskan, låtskrivaren och producenten från London som har omtalats som den nya Robyn. Båda dessa artister bygger sin musik kring samma känsla, den där euforiska känslan av att stå på ett fullsatt dansgolv och vara i sin egen värld. Att helt och hållet gå upp i musiken och röra sig i takt till den utan en tanke på att någon ser på.
Georgia började sin musikaliska karriär som trummis för bland andra Kwes och Kate Tempest och släppte sitt debutalbum redan 2015. Hennes andra album, Seeking Thrills,är delvis gjord för klubben, delvis gjord för timmarna efteråt, då alla uteställen har stängt och du vandrar hem genom natten, kanske fortfarande hög på endorfiner, kanske redan fylld av vemod för att allt är över.
Omslaget säger allt och fångar exakt känslan av upprymdhet och hedonism. Musiken är inspirerad av tidig house och techno, sådant som spelades på underjordiska, svettiga klubbar i Chicago och Detroit på 1980-talet, men med inslag av dub, reggae och modern pop. Att Georgia är trummis i botten och intresserad av rytmer och beats märks tydligt.
Första halvan av albumet gör mig gladast. ”Started Out” är perfekt att dra igång festen med. ”About Work The Dancefloor” släpptes som singel förra året och är utan konkurrens 2019 års bästa partybanger. ”Never Let You Go” och ”24 Hours” är inte långt efter.
Andra halvan är betydligt mer lågmäld. Här drar Georgia ner tempot och blir mer tillbakalutad och introspektiv, utan att för den skull tappa fokus på dansgolvet, även om låtar som ”Ray Guns” och ”The Thrill” kanske passar bättre att gunga till än att hoppa extatiskt till.
”Ultimate Sailor” och avslutande ”Honey Dripping Sky” är de där låtarna som följer dig hem genom natten. Men det spår som stannar kvar längst hos mig är ”Till I Own It” som lika gärna kunde ha inkluderats på Robyns album Honey härom året. En bitterljuv gråta-på-diskoteket-ballad som gör Seeking Thrills till ett av de bästa danspopalbum jag hört på länge.
