PREMIÄR + Q&A: Sparkly Pony – Cry Club

Foto: M Dabbadie

Nästa vecka släpper Norm Malmö-artisten Sparkly Ponys nya EP. Efter att ha sett Sparklys framträdande i ett varuhus i Göteborg i våras har det varit ett släpp vi sett framemot länge. Vi har fått lyssna på låtarna och blev förälskade i ”Destination”. Idag har vi premiär för EP:n och bjuder dessutom på en intervju med artisten bakom aliaset.

Kan du berätta lite om hur skivan kom till?

– Våren och sommaren 2018 hängde jag en del i min studio på Hullkajen i Malmö, den befann sig i Lantmännens gamla kontors- och fabrikslokaler som en konstnärsförening tagit över för att bygga ateljéer. Mitt rum hade utsikt över hamnen och var helt underbart att arbeta kreativt i. Där föddes idén till EP:n och jag började skapa stommen till de första låtarna. Ett år senare bestämde jag mig för att sticka till Berlin och slutföra skivan där. De här låtarna har en fot i båda städerna – lite som jag för tillfället.

Har du alltid gjort musik och kommer du att fortsätta släppa nytt? Hur viktigt är det att ha uppbackning av ett skivbolag?

– När jag var yngre spelade jag mest i olika punk- och rockband, och senare i tonåren så introducerade min syster mig för elektronisk musik. Jag blev helt besatt och började DJ:a när jag var 15, men det var först när jag var i 20-årsåldern som jag började producera eget. Jag är ganska sparsam med mina släpp, vilket är något som jag försöker komma bort från. Men det härliga med det är att det känns väldigt speciellt när en väl ska visa upp det en har jobbat med. Tack vare den digitaliserade eran vi lever i idag är det väldigt lätt att få ut musik själv, men precis lika lätt kan det försvinna bort i flödet. Där tror jag att det kan vara av stor vikt att ha en label i ryggen som kan hjälpa till med synligheten. Särskilt i klubbmusiken kan skivbolagen vara till mycket hjälp för att sortera och hitta rätt i en djungel av skivsläpp. Men rent praktiskt anser jag att skivbolagen inte alls är lika vitala som de var en gång i tiden.

”Särskilt i klubbmusiken kan skivbolagen vara till mycket hjälp för att sortera och hitta rätt i en djungel av skivsläpp”

Vad är det för skillnad på att uppträda live och att DJa för dig?

– Att spela live är så nervigt. Till skillnad från en dansande publik som interagerar mestadels med varandra så skiftas uppmärksamheten till något annat. Det är bara nyligen som jag börjat med live-sets så jag har inte så mycket erfarenhet av det än. Det enda jag kan jämföra med är att spela live tillsammans med band, och där är det stor skillnad då jag som trummis (lyckligtvis) brukar vara skymd i bakgrunden. Att spela sin musik live helt själv är bland det läskigaste jag gjort. Det var samma känsla när jag hade mina första gig som DJ. Nu har det förvandlats till något annat – visst blir jag fortfarande nervös inför dj-spelningar som känns viktiga och speciella, men jag är i grunden mer självsäker och känner att jag har mer utrymme att ta risker.

Finns det några andra svenska artister du ser upp till just nu och hur kommer det sig i så fall?

Tami T för att hon är en sjukt grym producent, samt en cool och snäll person. Det brukar vara en svår kombination att få ihop. Hennes senaste skiva High Pitched and Moist är en av mina mest lyssnade skivor i år. Arkajo är en annan svensk producent som jag har följt ett tag och uppskattar väldigt mycket, hittar nästan alltid något av honom att spela i ett av mina sets. Almaty är också en favorit som jag dansat till många gånger på Malmös och Köpenhamns dansgolv. Hennes senaste släpp på Naive är så sjukt fett!

Som jag förstår det bor du i Berlin nu – är det svårt att komma in i musikscenen där?

– Ja, det skulle jag säga att det är. Som vanligt räcker det inte med bara talang, men här mer än någon annanstans krävs rätt kontakter och rätt så mycket tur. Varannan person du träffar håller på med elektronisk musik och drömmer om att spela på de stora ställena. Å andra sidan är scenen enorm vilket ökar möjligheterna att hitta sin specifika nisch och satsa på den. Sen blir en ju så himla bortskämd med bra musik här, och det älskar jag.

Kollektivet Synth Babes har hjälpt till att sprida musik från många kanske annars marginaliserade artister, vilken roll har de spelat för ditt skapande?

– Jag tror att det är jätteviktigt att ha ett tryggt och stöttande sammanhang, särskilt om en tillhör en minoritetsgrupp. Synth Babes gör ett grymt arbete med att lyfta upp grymma musiker och producenter! Vi delade studio ett tag, den här underbara vid hamnen som jag nämnde i början. Det var en fin tid där vi kunde stötta varandra i musikskapande och hjälp med spelningar och så vidare. I en bransch där många armbågar sig fram tror jag på schyssta sammanhang där en istället hjälps åt. Ett annat sådant som har varit viktigt för mig är SWEAT, ett queert klubbkollektiv baserat i Öresundsregionen, som satsar på att lyfta fram HBTQIA-artister inom den elektroniska klubbmusiken.

”Synth Babes gör ett grymt arbete med att lyfta upp grymma musiker och producenter!”

Dansar du någon gång till din egen musik?

– Mer än en gång.

Var hade du mest av allt velat uppträda? Vad är ditt drömscenario?

– En strand någonstans vid Medelhavet, där det är varmt och gött. Dit hade jag tagit med mig alla mina kompisar, DJ:s och icke-DJ:s, och druckit drinkar och hängt i vattnet och spelat tills vi inte orkade mer.

PREMIÄRLYSSNA:

Cry Club av Sparkly Pony släpps av Norm Musik den 27/12