Folkrock i juletider – Craving Clouds och Buteo Band på Studio HPKSM

Göteborgsgatorna glittrade genom olika belysningar och det var mängder av människor som småsprang på trottoarerna, på väg någonstans. Julen stod på tröskeln, men det fanns fortfarande utrymme för en sista konsertkväll under året.

Den vackra källaren vid Studio HPKSM kändes väldigt långt ifrån kommersen och julbelysningarna på näraliggande Kungsportsavenyn och det var som en befrielse att få stå en stund i den dunkla lokalen och låta tankarna sväva fritt mellan de kompakta tegelväggarna.

Denna kväll var det annonserat singelrelease för de lokala banden Buteo Band och Craving Clouds. Här handlar det om folkrock med rötterna hårt rotade i 1960-talets vackraste grönska.

Craving Clouds var först ut vid niotiden. Jag såg dem för första gången när de spelade före Paul Collins Beat på Röda Sten för några år sedan. De släppte det fina debutalbumet Street Lights i fjol och denna kväll var det, som sagt, dags att släppa en ny singel. ”Storm the Palace” släpptes tidigare på dagen, bland annat på Spotify, och jag hann lyssna på titelspåret och ”I’m a Slave” några gånger.

De fem musikerna skapade en fin atmosfär i källarlokalen och publiken trivdes. Vi fick bland annat höra äldre låtar som snygga ”Street Lights” och ”Cloudy Summer” och självklart de båda nya låtarna. På singeln är de nya låtarna mer svävande med syntmattor, men live framstod inte den delen lika tydligt.

Spelningen höll på ungefär 45 minuter och det var en fin inledning på kvällen. Sorlet från pratande människor tog över ljudbilden efter konserten och de gamla tegelväggarna lystes försiktigt upp av genomskinliga glödlampor som hängde på rad.

Buteo Band gick på scen vid tiotiden. Jag såg dem så sent som i mars i samma lokal då de öppnade för favoriterna Gringo Star. De släppte debutsingeln ”Somedays” i slutet av oktober och det skulle firas.

De fem musikerna inledde instrumentalt och ljudmattan gled över till någon form av psykedelisk folkrock som lät bra. Under denna spelning kände jag inte igen lika många låtar som under spelningen med Craving Clouds och det var främst de instrumentala partierna som träffade mig bäst.

”Somedays” spelades så klart och avslutningen var grym och fick tankarna att gå iväg mot Santanas härliga Abraxas-platta.

Bandet annonserade att mer musik är på väg nästa år vilket jag ser fram emot.

Utanför lyste julbelysningarna fortfarande över stadens gamla paradgata. Människor väntade på sina spårvagnar och kvällen led mot sitt slut. Några kajor stod och sov i ett träd och tonerna av Wham!-låten ”Last Christmas” hördes från ett fönster.