Maggie Rogers
HYMN fortsätter att sammanfatta 2019. Vi närmar oss toppen och har kommit till tredje delen av listan över årets 60 bästa album. Listan är framröstad av 32 av HYMNs skribenter. Här är plats 10-2.
10. Maggie Rogers – Heard it in a Past Life
Heard it in a Past Life är något så ovanligt som ett hundra procent samtida verk, till synes utan vare sig retrospektiva eller framtida blinkningar. Även bortsett från de uppenbara musikaliska kvalitéerna är det svårt att hitta ett album som bättre definierar det gångna popåret. Maggie Rogers debutalbum låter exakt som popmusik anno 2019 bör låta – dansant, übermelodiskt, skönt svårdefinierat och alldeles lagom utmanande.
9. Stella Donnelly – Beware of the Dogs
Visst finns det gott om artister i den tralliga indie-delen av singer/songwriter-segmentet. Det som gör att Stella Donnelly sticker ut främst från mängden är att de lekfulla melodierna och hennes utsökt vackra stämma kompletteras, eller kanske snarare kontrasteras, med slagkraftiga och vässade budskap om bland annat mäns övergrepp på kvinnor. Texterna i “Old Man” och “Boys will be Boys” är klockrena kvitton på att vi äntligen är på väg åt rätt håll i debatten om kvinnors rätt till sina egna kroppar. Vi behöver inte linda in det eller vrida ut och in på oss själva för att hitta en nyans i debatten – “Your personality traits don’t count, If you put your dick in someone’s face”. Så sant som det är sagt och vi längtar efter att få höra mer!
8. FKA twigs – Magdalene
Tahliah Barnett återvänder efter år av tystnad, sårbarare än någonsin. Hon återvänder med oberäkneliga arrangemang, med utlämnande och sällsamt vackra berättelser om kärlek som tar slut och vad som blir kvar. Varje sekund förtjänar att lyssnas noggrant på.
7. Hurula – Klass
På Klass tas människorna som hamnat utanför samhället upp, lillebrodern som hoppas från järnvägsbron och självmedicinering i miljonprogrammen. Med berättelser om psykisk ohälsa och alkoholiserade styvpappor fångar Hurula ett Sverige utanför ramen, ett Sverige i periferin som glömts bort. Klass gör det på ett sätt som är rakare, kallare och mer naket än tidigare. Något som saknats i svensk popmusik.
6. Big Thief – U.F.O.F
Det är nästan omöjligt att tro på att Big Thief inte ens spelat ihop i fem år. U.F.O.F visar upp den sorts lyhörda och perfekt avmätta dynamik som bara förväntas från hundraåriga jazzorkestrar. I varandra har de fyra funnit någonting som går djupt under den traditionella folkrocken.
5. Weyes Blood – Titanic Rising
Titanic Rising är Natalie Merings fjärde och mest komplexa verk hittills. Albumet är storartat melankoliskt och beskriver vårt moderna samhälle på apokalypsens kant, med melodierna hämtade från 60-tal, tidlöst och cineastiskt uppbyggda i en retro-futurisk stil. Trots den tunga tematiken är Merings budskap slutligen hoppfullt, mot en osäker framtid.
4. Angel Olsen – All Mirrors
Tung produktion, maffiga arrangemang med stråkar, synthar och tunga trummor – Angel Olsen gör något helt nytt på All Mirrors, och lyckas bortom alla förväntningar skapa något otroligt vackert och mäktigt. Hennes röst harmoniserar underbart med den tunga ljudbilden och texterna växer vid varje lyssning. Lika briljant som alltid.
3. Nick Cave and the Bad Seeds – Ghosteen
Det sjuttonde albumet av Nick Cave och hans Bad Seeds liknar onekligen de tidigare albumen. Låttexter som handlar om någon slags spirituell resa genom människans mörkaste och mest känsliga sidor. Den här gången har han dock tagit en rejäl ansats mot en större, mer sofistikerad ljudbild med pampiga stråkar, längre låtar och kanske något intimare låttexter. Den tårdrypande låten ”Hollywood” kan vara en av de bästa låtarna från Nick Caves låtkatalog någonsin.
2. Lana Del Rey – Norman Fucking Rockwell
Lana Del Rey har haft ett produktivt decennium och här kulminerar det i ett album som fullkomligt bländar med sin perfektion. Fokus har legat på att komma bort från försök till listettor och utstuderad radiovänlighet och istället har vi fått en tidlös och poetisk betraktelse av sakernas tillstånd där hon verkligen når sin fulla potential. Det är bara att kapitulera inför ett album som samlar så många starka spår på rad att det onekligen kommer bli en viktig del av amerikansk musikhistoria.
