När namnet först började florera för ett par år sedan fördes tankarna, något naivt, till en klassisk countrydrottning. Det visade sig dock ganska snart att Lera Lynn inte har något släktskap med gruvarbetarcountryns stjärna Loretta Lynn. Men trots att det inte finns något genetiskt släktskap finns där ändå ett musikaliskt blodsband.
Hon bär hon upp det musikaliska arv som lämnats av hennes föregångare inom genren och för det vidare, om än med vissa förändringar. Tillsammans med sin utomordentligt talangfulla medmusiker Tom Lombardo visar hon under spelningen på Bryggarsalen att hennes förvaltarskap innebär musikaliska utsvävningar som ofta tar sig långt utanför det traditionella, även om historien alltid är närvarande.
Hennes bakgrund är ett potpurri av platser i den amerikanska södern. Där startskottet gick av i Texas för att sedan ta vägen via Louisiana och Georgia, för att till sist landa i Nashville, Tennessee. En resa rik på musikaliska skillnader, vilka alla kan urskiljas i hennes musik. Med en tematik som förmedlar både vidder och ödslighet, med mått av både countrytwang och punk.
Det var väl just det som gjorde att hon, tillsammans med T Bone Burnett och Rosanne Cash, fick möjligheten att skriva musik till tv-serien True Detective (där hon också innehar rollen som en försupen husartist på en nedgången sylta till bar). Insatsen gav henne förstås också tillgång till en helt ny publik, något som ventileras från scen med orden ”Jag förmodar att ni alla är här på grund av True Detective”. Ett påstående som möts av ett rungande nej från publiken, ett betryggande svar.
Lera Lynn bjuder detta till trots självfallet på musik ämnad för tv-serien, men det blir bara en kort avstickare i den blandade repertoaren. Låtlistan varierar i övrigt mellan nyskrivna låtar som väntas komma till våren, alster som ”For the Last Time” hämtade från hennes album Resistor från 2016 och självfallet den senaste singeln ”Dark Horse”.
Att det sista som spelas under Lera Lynns första besök i Stockholm är en tolkning av den klassiska countrysången ”Almost Persuaded” visar på att hon kan leverera klassiska toner såväl som att utmana med sin egenskrivna musik.
