Jakob Hellman på Cirkus – svensk popmusik när den är som bäst

En dryg timme innan Jakob Hellman skulle stiga upp på Cirkus scen befann jag mig på en indisk krog i centrala Stockholm. Under tiden jag inväntade den beställda maten råkade en konversation som pågick runt bordet bredvid träffa mina öron.

Det var en grupp kvinnor i femtioårsåldern som, stissiga likt tonåringar på första dejten, satt och ventilerade frågorna: ”Kommer han ha kvar den pojkaktiga rösten?” ”Kommer det låta lika bra då som nu?” Ganska fort gick det upp att de skulle se sin idol från förr, Jakob Hellman.

Deras uppspelta förväntan i kombination med nervositeten symboliserar Hellmans turné ”Äntligen borta – Istället för 30 år: Alltid” på ett träffande vis. Hans första och enda platta kom för 30 år sedan och däremellan har han inte släppt ny musik eller gjort några egentliga försök att ge sig ut på turné. Att publiken innan gig befann sig i ett känsloläge bestående av nervositet, skräck och förväntan var därför lika väntat som förståeligt.

Under nästan två och en halv timma bjuder Jakob Hellman på den musik som de allra flesta i salongen minns från forna tider. Sånger som ”Vackert väder”, ”Hon har ett sätt” och ”Vara vänner” är alla kompositioner som bidrog till att välta den svenska musikscenen 1989 och Hellmans sätt att leverera dem år 2019 visar att en lagringstid på 30 år inte gjort materialet någon skada, snarare tvärtom. Det är svensk popmusik när den är som bäst.

Utöver att leverera plattan …och stora havet framför Hellman också mer nyskrivna alster, där de flesta håller så pass god kvalitet att det finns grund för ett andra album. Att han redan spelat in en av sångerna i Hansastudion i Berlin bådar gott för just detta. Men det går förstås inte att säga med någon större säkerhet, Jakob Hellman skriver troligtvis musik för sitt eget höga nöjes skull och inte för att ge ut ännu ett fonogram. Att det under kvällen dyker upp tolkningar av bland andra Alf Hambe och Evert Taube talar kanske starkare för ett album gjutet i formar av den svenska vistraditionen snarare än eget material.

Det går alltid att hoppas. Rösten har han i behåll och, som kvällens gästartister Per Persson, Kitok och Mattias Alkberg bevisar, har Jakob Hellman det förspänt när det kommer till gäster på en potentiell uppföljare till den trettio år gamla debuten. Och det hade varit en välkommen uppföljare, även om den förmodligen inte skulle bli en musikalisk ångvält på samma sätt som …och stora havet. Men det är nog bara bra, för då skulle Jakob Hellman förmodligen försvinna i ytterligare 30 år.