Göteborgskvällen bjöd på regn och det var en kompaktgrå himmel som skymde stjärnorna långt där borta. Från högtalarna hördes Grateful Deads klassiker “Cold Rain & Snow” från guldåret 1967 medan konsertlokalen väntade på att få fyllas av människor, musik och glädje.
Bakom artistnamnet Weyes Blood döljer sig Natalie Laura Mering. Hon kommer ursprungligen från Santa Monica, Kalifornien och har hunnit släppa fyra album sedan debuten 2011. Jag kom i kontakt med henne för första gången efter släppet av hennes tredje platta Front Row Seat to Earth som jag betraktar som en av 2010-talets vackraste plattor. Uppföljaren Titanic Rising släpptes i våras.
Jag såg henne under festivalen Le Guess Who? i holländska Utrecht i november 2017 då hon gjorde en grymt fin spelning på Pandorascenen. Denna lördagskväll var Oceanen i Göteborg värd och hon gick på scen tillsammans med fyra medmusiker klockan tio. Scenen lyste vackert i orange och röken svävade fram som en lätt dimma utmed väggarna.
De inledde med “A Lot’s Gonna Change” och det lät fint från början. De följde upp den med fina “Used To Be” och fortsättningen av spelningen handlade om en bra mix av låtar från, i huvudsak, de två senaste albumen.
Ljuset övergick från orange till blått i den välfyllda konsertlokalen och “Mirror Forever” inleddes. Det var starten på en av kvällens vackrare delar. Låten följdes upp av favoriten “Diary” och en vackert naken version av “Picture Me Better”. Jag tittade upp i taket på de ljuddämpande plattor som skruvats fast där och önskade, för en kort sekund, att taket kunde öppna sig så att hela Majorna kunde få höra denna strålande sångerska.
Konserten avslutades med “Movies” och publiken jublade. Musikerna lämnade scenen och återkom snabbt för extranummer som inleddes med “Do You Need My Love” och därefter blev det en oväntad cover av Procol Harums “A Whiter Shade of Pale”. Drygt 50 år efter det att den storslagna låten släpptes glittrade den extra vackert i den göteborgska höstnatten. Allt avslutades efter cirka 75 minuter med “In the Beginning” och publiken jublade högt igen.
Regnet fortsatte att falla utanför och vid Stigbergstorget hördes skratt. Någon hade skrivit “Drömmar dör aldrig” på en vägg och en spårvagn svängde på Bangatan och rullade långsamt nedför backen. Weyes Bloods Europaturné rullar vidare till Oslo innan den avslutas i Polen.
