Slutet på en kärlekshistoria blev början på något nytt – Sonic Youth under tiotalet

Foto: Pauline Benthede/Rockfoto

HYMNs Madeleine Bergquist har valt att titta tillbaka på det senaste decenniet genom att studera vad medlemmarna i favoritbandet Sonic Youth har hittat på sedan splittringen 2011.

För drygt åtta år sedan skrev jag den här krönikan om skilsmässan mellan Kim Gordon och Thurston Moore. Då var framtiden för Sonic Youth väldigt osäker och orsaken till parets splittring inte helt känd.

Sedan dess har det läckt mycket information om det hela, kanske främst genom Gordons självbiografi Girl in a Band (2015). Chansen för en återföring känns väl inte jättestor om man säger så. Men det som blev slutet på en kärlekshistoria, och på ett av tidernas mest legendariska band, har lett till att nya dörrar öppnats för samtliga medlemmar. Kim Gordon, Thurston Moore, Lee Ranaldo och Steve Shelley har lyckats att hålla sig fortsatt relevanta under hela tiotalet.

Dags att kika lite kortfattat på vad Sonic Youths medlemmar har pysslat med sen splittringen. Eftersom det minst sagt är en del så finns det inga ambitioner att vara heltäckande.

Foto: Ludvig Holtenäs/Rockfoto

Kim Gordon

Kim Gordon solodebuterade slutligen i oktober i år, vid en ålder av 66 år. No Home Record, släpptes på samma bolag som Sonic Youth huserade på i många år – Matador. Det egna materialet kanske inte är det mest lättlyssnade som släppts under tiotalet, men ändå mer kommersiellt än det hon och Bill Nace sysslar med i experimentalduon Body/Head. En konstellation som varit väldigt aktiv under tiotalet med tre album och två EP:s i bagaget. Dessutom har Kim släppt ett noise-album med Alex Knost under namnet Glitterbust.

Tiotalet har också varit lyckosamt för Kim Gordon vad gäller hennes andra stora konstnärskap – det vill säga det inom bildkonsten, och just nu pågår en stor soloutställning Irish Museum Of Modern Art i Dublin. Tidigare i år ställde hon ut på The Andy Warhol Museum i Pittsburgh.

Gordon, som är utbildad konstnär, har precis som övriga medlemmar i Sonic Youth, alltid arbetat multidisciplinärt och under tiotalet har hon verkligen fått extra utrymme för att göra det. Hon har designat en klädkollektion för & Other Stories och medverkat som skådespelare i diverse filmer och TV-serier, bland annat i omåttligt populära Girls och Portlandia. Två serier som på många sätt definierar tiotalet och dess hipsterkultur. Och på tal om ”Girls” så skrev hon ju sin självbiografi som jag nämnde tidigare 2015. Har du ännu inte läst Girl in a Band: A Memoir så är det dags nu.

Thurston Moore

Om nån sprungit på Thurston Moore i Köpenhamn så är det antagligen för att han sedan 2015 är hedersdoktor vid Rytmisk Musikkonservatorium och vid jämna mellanrum varit där och hållit artist talk och annat. Moore bor annars i London numera och om man följer honom på instagram vet man att han fortfarande ägnar stora delar av sitt liv åt skivsamlande.

Utmärkta Demolished Thoughts kom ut ungefär ett halvår innan beskedet om bandets splittring och i efter hand är det rätt lätt att tolka albumet som en break up-skiva. Redan 2012 hade Moore dock bildat ett nytt band, Chelsea Light Moving, med bland andra psykfolksångerskan Samara Subelski. ”heavenmental” från det självbetitlade albumet var och är som bomull för öronen för oss som ständigt saknar Sonic Youth. Samma år fick Thurston för sig att black metal var hans melodi och började spela med det redan existerande superbandet Twilight.

2014 kom sen soloalbumet The Best Day ut via Matador, och då Steve Shelley spelar trummor på en del låtar på albumet, skiljer det sig inte jättemycket från de Sonic Youth-låtar på vilka Thurston sjöng. Kul kuriosa är att han även lånade in Debbie Googe från My Bloody Valentine och Primal Scream på bas. Senaste solosläppet från 2017 Rock N Roll Consciousness fortsätter även det på inslagen väg.

Då är Thurston Moore Groups Spirit Counsel (släppt i år) med den San Fransisco-baserade kompositören och electronikamusikern Jon “Wobbly” Leidecker mer experimentell och påminner en del om det Sonic Youth pysslade med på utgivningarna de gjorde på sitt eget skivbolag SYR. Mer ljudkonst än rockmusik alltså.

Just nu är Moore aktuell med en serie på tre sjutummare som dels innehåller livesekvenser från 2019 och dels en cover på New Orders ”Leave Me Alone”.

Lee Ranaldo

Lee Ranaldos konstnärskap är kanske det allra bredaste av de fyra bandmedlemmarnas. Ständigt aktiv som konstnär, skribent, musiker, producent… listan kan göras lång. I februari i år visade han upp en bråkdel av sin produktion på Moriskan i Malmö, en fantastisk kväll som också visade på alla de olika medier som Lee arbetar inom. Ljudkonst, videokonst, spoken word och så vidare. Ofta i samarbete med partnern Leah Singer.

Förutom under ovan nämnda konsert- och samtalsturné tog han 2017 sin konst till Europa för den retrospektiva utställningen Lost Ideas som hölls ihop med en Ranaldo-kuraterad musikfestival i Menen, Belgien.

Foto: Linnea Pettersson/Rockfoto

På musikfronten då? Även här han Lee hunnit med en hel del, dels två soloskivor och dels två album med projektet Lee Ranaldo and the Dust, där även Steve Shelley ingick. Det kanske allra starkaste släppet är dock förra årets Electric Trim, där ett av spåren – bedårande balladen ”Last Looks”- har ett fint gästinhopp av Sharon Van Etten. Skivan är bland annat inspelad i Barcelona ihop med Raül Refree och visar verkligen på Ranaldos styrka som låtskrivare. (Lyssna gärna på vår spellista Sonic Youths bästa låtar med Lee Ranaldo på sång).

Steve Shelley

Sonic Youths trummis Steve Shelley är kanske bandets mesta doldis men samtidigt antagligen den mest produktiva sett till credits på utgivningar.

2011 gick han med i krautrockiga Disappears, något som inte blev direkt långvarigt, han slutade i bandet redan året därpå, men jag hann faktiskt se honom göra en spelning med dem i Toronto 2011. Efter det har han medverkat på flera inspelningar med både Thurston Moore och Lee Ranaldo.

Dessutom har han spelat med Mark Kozeleks projekt Sun Kil Moon, både live och på skivor, och med ett gäng mindre kända band och artister, däribland Samara Lubelski, bekant från Thurstons band Chelsea Light Moving.

Foto: Linnea Pettersson/Rockfoto

Summan av kardemumman – de fyra medlemmarna är kanske inte längre verksamma som den stabila rockinstitution de länge var, men under tiotalet har de på egen hand varit minst lika vitala och kreativa som de alltid varit.

Spellista för den med Sonic Youth-abstinens finns att lyssna på nedan: