FKA twigs – Magdalene

Vem var Maria Magdalena egentligen?

Kvinnan som levde sitt liv runt Jesus, som medverkade vid hans korsfästelse och begravning. hon som var med när graven öppnades och såg att den var tom – vem var hon? Vad kände hon?

I likhet med lärjungarna levde Maria hela sitt liv utifrån mannen hon ansåg som sin frälsare, men till skillnad från dem fick hon aldrig någon egen röst. Precis som Jesus mamma förblir hon utan egen röst, även om det finns en bok som kretsar kring henne, en stum symbol för vördnad och underkastelse.

Så vad skulle hon då säga om hon fick chansen?

Magdalene, Taliah Debrett Barnetts andra fullängdare som FKA twigs, växer historien och nutiden samman. Magdalena ges en röst, precis som alla kvinnor som någonsin älskat någon tills de föll samman, och alla kvinnor som tvingats definiera sig själv utifrån någon annan.

Som Simon De Beauvoir sa: ”Kvinna är ingenting man föds till, det är någonting man blir.”

Magdalene är en halsbrytande intim och pulserande skildring av destruktivitet, sex och vördnad som ständigt hopknutna i det patriarkala samhället. Det är ett av 2010-talets mest ambitiösa fall av popmusik, om än ett bristfälligt sådan.

Det sakrala är inte bara en anspelning i titeln, utan formar en tvenne underström igenom Magdalene. Kyrkligt stora ljudbilder och soprankörer utgör tillsammans med trapbeats och tung bas ett sorts collagematerial som Barnett använder för att konstruera låtar som stundtals påminner mer om arkitektoniska konstruktioner. ”Home With You” börjar hotfullt och intensivt med förbannelser som väses mot en sovande rygg, tills allting plötsligt faller undan och lämnar kvar raderna ”I didn’t know that you were lonely, if only you would have told me that” ovanför ett ensamt piano.

Likt ett såll läcker Barnetts berättare sina bekännelser, anklagelser och böner. Det är en ständigt föränderlig och nyanserad berättelse med ett vördnadsfullt djup och respekt inför sina karaktärers ofullkomlighet. ”Will you still be there for me, once I’m yours to obtain?” frågar hon ena stunden i ”Holy Terrain”, bara för att på makalösa ”Cellophane” bekänna ”And I don’t want to have to share our love/ I try but I get overwhelmed”. Alla sidor tillåts att samexistera.

Barnetts bakgrund som dansare blöder igenom kontinuerligt. Magdalene är musik för kroppar i rörelse. Arytmiska trummor, synkoper och spastiska explosioner av melodi är en bit ifrån att äga dansgolvet, men skapar likväl ett nästan fysiskt rum där sex, närhet och kött kan samexistera och falla isär. Barnetts närvaro i låtarna är lika fascinerande som makaber. Hon är Magdalena, kvinnan som här får falla sönder i tystnad i hopp om att vinna någonting hon aldrig kan få.

Men den kollagelika tekniken misslyckas kontinuerligt med att knyta samman Magdalenes spridda idéer till någonting med fokus och riktning. Låtarna präglas av ofullbordade idéer och lösa ändar, övergångar som skaver och känns onaturliga, som en orkester som byter blad simultant. I de tystnaderna blir diskrepansen mellan de olika komponenterna allt mer påtagliga.

Öppningsspåret ”Thousand Eyes” tolkar samma rader från flera olika vinklar, men misslyckas med att få dem att kännas som en helhet. Ögonblick, sekvenser, fäster sig och stannar kvar. Låtarna däremot, tycks stundtals bara lösa upp sig ut i tomma intet. Fram emot sin sista tredjedel faller ljuset över Magdalene och skivan öppnar upp sig till pianocentrerade ballader. Det är en vacker och varsam resa upp ur mörkret, men Magdalene börjar halta och det redan ryckiga tempot blir ännu svårare att få ett grepp om.

Resan Barnetts gjort som berättare är hisnande, och Magdalene kan mycket väl vara en av popmusikens starkaste och mest mångsidiga skildringar av den destruktiva kärleken. Med alla sina trasiga bitar som vägrar sitta ihop och ärrade vävnad känns det ibland som ett under att den ens klarar av att röra sig vidare. Men det gör den likväl. Precis som Maria Magdalena, när hon såg Jesus falla gång på gång. Hon som gav så mycket för någon hon aldrig kunde få. Hon som äntligen fått en egen röst.

[Young Turks, 8 november]

7