Det har blivit mycket Sarah Klang de senaste två åren. Debutalbumet släpptes tidigt ifjol och sedan dess har hon ökat sin publik (och min beundran) med varje singel eller nytt framträdande. Jag utnämner den fullkomligt makalösa tolkningen av ”Mind” i Musikhjälpen 2018 som krona på verket.
”The saddest girl in Sweden” har smidit medan järnet är skållhett och mindre än två år efter Love In The Milky Way släpps uppföljaren. Min tidigare oro för att det nya materialet skulle låta stressat och hastigt ihoprafsat dämpades redan i januari då förstasingeln ”Call Me” presenterades. De fyra spår som kommit efter har varit mer eller mindre lika övertygande.
Mycket av Creamy Blue går i samma spår som föregångaren. Det är samma genremässiga inriktning på vemodig countrysoul men denna gång är materialet nästan ännu bättre skräddarsytt för att Klangs röst ska komma till sin fulla rätt.
Den första halvan av skivan är ett långt pärlband av starka spår. Mama Cass-doftande ”New Day Coming har en inledning som genast för tankarna till ”Make Your Own Kind Of Music”, förstasingeln ”Call Me” och ”It’s Been Heaven Knowing You” är vemodiga reflektioner om vänskap och kärlek på högsta nivå och ”The Music Never Stopped” känns som en uppdaterad och snäppet starkare version av den redan fantastiska ”Lover”.
Det finns egentligen inga dalar på albumet men efter så många toppar på första halvan känns de senare spåren mer som en raksträcka. Den raksträckan leder oss dock fram till den allra högsta toppen.
Den stora avslutningen, titelspåret ”Creamy Blue” kan vara det bästa Klang spelat in hittills, en kombination av så många goda ting att jag vill le, applådera och storböla samtidigt. Rösten! Vemodet! Stråkarna!
Det må vara så att jag redan är ett frälst fan och att det var ganska givet att jag skulle ge Creamy Blue ett positivt betyg. Dock är jag säker på att albumet även rent objektivt förtjänar alla lovord. Det kommer garanterat flytta Klang ett steg närmare att erövra världen, och även om det inte skulle ske kan hon trösta sig med att ha gjort årets förmodligen starkaste svenska album.
[Pangur Records, 25 oktober]
