Sångerskan och producenten Erica Hallström är aktuell med EP:n I’m not a Stalker, this is Love som hon gett ut under namnet Cebratrack. Idag är det musikvideopremiär på HYMN. Dags att kolla läget med denna lovande artist.
Hallå där! Du har precis släppt en EP – vad kan den som ännu inte har lyssnat förvänta sig av den?
– Om man vill höra ”tuggummi-kärleks-pop” ska man nog inte lyssna på min EP. Texterna är skarpa med mycket utrymme för egna tolkningar. Soundet skulle jag beskriva som art pop med mycket synthar, varvat med en hel del lite mer märkliga ljud och detaljer. Jag älskar att laborera med kontraster. Det gäller på alla nivåer. Text, melodi, produktion. Fint och fult, harmoniskt och obehagligt, förutsägbart och oväntat.
“Tanken med EP:n som helhet är att leka med olika perspektiv på vad som är verkligt och inte”
Kan du säga något om titeln på både EP:n och videon – “I’m not a Stalker, this is Love”.
– I låten har jag försökt skildra tvära kast mellan romantik och raseri. Det som uppstår när det vi vanligtvis brukar kalla kärlek har spårat ur fullständigt. Jag inspirerades av en period i mitt liv då jag hade en stalker när jag skrev den. Med låten ville jag poängtera hur olika två personer kan uppleva en och samma situation. Tanken med EP:n som helhet är att leka med olika perspektiv på vad som är verkligt och inte. Det var det motsägelsefulla med frasen ”I’m Not a Stalker, This is Love” som gjorde att jag tyckte att det var en passande titel även för hela EP:n.
Videon är väldigt speciell och fin! Berätta lite mer om den.
– Tack, det är roligt att höra! En av våra första idéer för videon var att filma någon som blir förföljd längs mörka gator men vi skrotade den idén ganska snart eftersom det kändes lite för övertydligt. Jag vill oftast inte skriva lyssnaren på näsan. Folk måste få tänka själva och använda sin egen fantasi. Enligt mig är det vad konst handlar om.
– I videon försökte vi istället gestalta själva känslan och desperationen hos den som gått gått vilse i gränslandet mellan kärlek och besatthet. I ena stunden befinner vi oss på ett färgglatt tekalas där värdinnan kämpar för att upprätthålla den goda stämningen, samtidigt som hon neurotiskt försöker dölja sin frustration över gästen som aldrig dök upp. I nästa ögonblick befinner vi oss hos en mentalpatient som fullständigt verkar ha tappat greppet om verkligheten.
“I ena stunden befinner vi oss på ett färgglatt tekalas där värdinnan kämpar för att upprätthålla den goda stämningen”
Vad händer framöver?
– Allt jobb med att färdigställa EP:n har verkligen fått det att klia i fingrarna att få börja på nya grejer. Det är som om jag vill skriva nytt bara för att jag inte ”får”. Men nu kan jag äntligen vara i studion och skriva nytt igen! Dessutom filar jag just nu på en PhD-ansökan. Jag har drömmar om att forska i musikproduktion kopplat till påverkan på hjärnan. Jag har redan börjat implementera lite av det jag kommit fram till hittills i min musik. Men såklart ser jag också fram emot en del live-spelningar i vinter med Cebratrack.
