Agent Side Grinder: ”Bilden av det nya ASG satt ganska tidigt”

Agent Side Grinder är Sveriges elektroniska giganter med musik som är experimentell, gothig och svepande och till stor del kännetecknas av det monotona och manglande drivet. Musik som klingar väl med ord som industri, synth, postpunk, coldwave och råsynth.

Bandet som har varit aktiva sedan 2005 blev efter ett antal medlemmars avhopp som pånyttfödda i trion, bestående av de två forna medlemmarna Peter Fristedt och Johan Lange samt nya sångaren Emanuel Åström.

I våras släppte bandet albumet A/X som bevisar att resan med nya ASG precis bara har börjat. Bandet är just nu aktuella med både turné och en rykande färsk video till låten ”Inner Noises”. Mellan soundcheck och spelning på Oceanen i Göteborg mötte jag upp bandet för en pratstund.

Man har fått en känsla av att ni hittade rätt i den nya konstellationen väldigt snabbt. Det som är ASG idag känns numera som en självklarhet. Håller ni med om det? Känner ni er trygga där bandet befinner sig just nu?

Johan: – Bilden av det nya ASG satt ganska tidigt, och den bilden tycker jag också att folk verkar ha accepterat och gillar väldigt mycket. Så ja, vi känner oss väldigt trygga där vi är just nu.

Peter: – Jag har alltid känt att ASG har varit som en Piet Mondrian-målning, en ständig förändring. Man kan säga att vi började som ett träd och nu har vi gått ner till ett par streck. Vi har försökt reducera musiken till att hitta fram till att bli det som är det mest ”ASG-iga”, vilket jag tycker vi har lyckats med.

ASG har alltid varit och är ett flitigt turnerande band och Peter Fristedt berättar att de gjort flera hundratals spelningar hittills. Bandet befinner sig för tillfället på en intensiv Europaturné då de gör sexton spelningar, under sexton dagar i sträck.

”Jag har alltid känt att ASG har varit som en Piet Mondrian-målning, en ständig förändring”

Vad kan man förvänta sig av den här turnén? Har ni repat in mycket av det gamla materialet eller kör ni mest nytt?

Emanuel: – En stadig fifty fifty är det låtmässigt. Nu har ju många sett det nya formatet redan men många av ställena på den här turnén har vi ju inte besökt tidigare. Det är ju en mer visuell show nu än vad det har varit tidigare.

Precis som att medlemmarna har blivit färre så har också scenuttrycket stramats åt. Medan scenspråket de första åren beskrivs som storband, mer punkigt och oberäkneligt på scen så har det numera fått ett tajtare uttryck.

Johan: – Det blir ganska så stramt och kallt. Musiken går i samma linje på den senaste plattan och vi har försökt återskapa den stämningen vi har på scen även i soundet.

Berätta lite om processen när ni gör ny musik.

Emanuel: – På senaste skivan så är det mest Johan som har skrivit grunderna. Så han har väl varit den som är låtmakaren. Och sedan blir det alltid en gemensam process för hur vi sedan arrangerar och framför låtarna.

Bilden av hur A/X skulle låta satt tidigt även om det samtidigt fanns naturliga utmaningar efter avhopp och allt vad det innebär.

Johan: – Det var en stor utmaning nu eftersom vi var fler som deltog i arbetet med att arrangera låtarna förut, så nu fick vi ju göra väldigt mycket mer själva och styra upp allting. Å andra sidan var vi ganska trygga i det för vi visste från början hur vi ville låta på det här albumet. Så det var inte jobbigt på det sättet, snarare så har det varit väldigt roligt.

Emanuel: – För min del var det nog att jag var så ny då så utmaningen var att försöka hitta mitt sätt att göra låtarna på. Att försöka balansera det och göra dem på sitt eget sätt men samtidigt behålla känslan i dem.

”När vi spelade i Lyon en gång så var det lite kul, då var det en pappa med sin 10-årige son som stod och hängde utanför”

Agent Side Grinder har alltid haft en hängiven publik, där en stor del av den forna publiken ännu hänger kvar. En trogen kärna av följare som varierar från en ung publik till ”äldste-gotherna” som de själva benämner dem.

Emanuel: – I somras spelade vi på Amphi-festivalen i Tyskland och där var det ju till stor del ”äldste-gotherna”. Amphi-festivalen är väldigt dogmatisk. Samtidigt så är inte vi så dogmatiska på det sättet. Det kanske är många av dem där som tycker att vi är lite för långt ifrån Amphi-grejen, men det är lite kul på det sättet också. I andra delar av Europa är publiken kanske inte fullt så strikta och enkelspåriga.

Peter: – När vi spelade i Lyon en gång så var det lite kul, då var det en pappa med sin 10-årige son som stod och hängde utanför. Han berättade att det var en sådan stor musikalisk upplevelse när han hade sett oss i Paris tidigare att han ville att ASG skulle vara den första konsertupplevelsen som hans son skulle få se. Det är kul att vår publik är så hängiven.

I fjol släppte bandet singeln ”Stripdown”. Låten vars genomslagskraft har fått göteborgarna att resa ”Spela Stripdown”-stenar, samt fått recensenter att utnämna den till årets låt. Även om de själva inte verkar se saxsolot i låten som ett särskilt oväntat inslag så undrar jag om de kommer att experimentera med fler överraskningar likt saxofon-chocken på kommande material.

Johan: – Det är inget självändamål i sig att vi måste experimentera men ibland dyker det upp sådana tillfällen och idéer för att lyfta låten. Det är mer något som bara kommer.

Peter: – Vi har som ett arkiv med idéer, som att någon gång skulle vi vilja göra det här och det här. Och vi har snackat om sax sedan fler år tillbaka, så det är bara att man måste hitta rätt tillfälle och det gjorde vi nu.

”Det är inget självändamål i sig att vi måste experimentera men ibland dyker det upp sådana tillfällen och idéer för att lyfta låten”

Vad är det som utgör en fulländad live-spelning? Kan ni beskriva känslan när allt klaffar live?

Peter: – Det finns väl ett ord för det. När vi kommer in i den så kallade ”zonen”, som vi brukar säga.

Johan: – Det är när allt bara flyter, när ljudet är perfekt och allt sitter. Det kan vara som ett rus som infinner sig under en viss låt. Som det närmaste man kommer att vara hög utan att knarka.

Emanuel: – Spelningen på Debaser var en sådan. Då kände jag att man var i zonen från minut ett. Man önskar ju även att de som står och lyssnar ska hamna i samma känsla.

Om det inte fanns några begränsningar, hur skulle då den ultimata live-scenen se ut?

Emanuel: – Jag såg den där Justice-filmen, dom har gjort en konsertfilm. Den ljusshowen borde ju vara nästa steg. Nästa skylt vi gör får gärna vara typ åtta stycken som hänger ner från taket.

De nämner att de alltid haft en dröm om att spela i Solnahallen, och även Berwaldhallen kommer upp som idé som en koppling till ett av deras tidiga skivomslag.

Johan: – Det skulle vara kul att göra det vi gör nu fast i större skala. Samtidigt som den där zonen som vi pratade om förut, den infinner sig mer på de små ställena än på stora scener.

”Den där zonen som vi pratade om förut, den infinner sig mer på de små ställena än på stora scener”

Hur många synthar äger ni?

Peter: – Det finns ju många synthband som har en vägg av synthar. Det har inte vi, jag gillar konceptet med att bara ha dem som vi spelar på live och inte bara för show.

Johan: – Ja, det är nog ett femtontal så jämfört med andra band är det inte så många. Vi lägger fokus på att göra låtar istället, det är mer viktigt med musiken.

Intervjun efterföljs av turnéns premiärspelning där de får ett fullpackat Oceanen att förvandlas till en svettig och dunkel tysk industrilokal. Jag vill påstå att vi alla där hade kunnat stanna i den zonen ett tag till.

Se nya videon till ”Inner Noises” nedan: