För mig uppstår en viss känsla när jag hör något som jag upplever att jag känner igen, men ändå inte är i närheten av att placera. Exakt den känslan möts jag av när jag lyssnar på White Ring. Ljudmattorna smäller till mig samtidigt som de smeker mig och på andra sidan, det vill säga när låten är slut, landar allt vackert.
White Ring kommer från USA och rör sig inom witch house-genren. Det är mörkt, sagolikt och vackert. Namnet White Ring togs utifrån perspektivet enkelhet och evighet. Trion skapades, först som en duo med Kendra Malia och Bryan Kurkimilis, för ungefär tio år sedan. Då bodde Bryan i New Orleans, men flyttade till New York. Duon släppte några singlar och en EP i början av 2010-talet och det var först i fjol som debutalbumet Gate of Grief kom. I början av oktober i år släpptes även den snygga singeln ”Slow Burned”.
Det var söndagskväll och helgen skulle avslutas när mina steg gick mot Musikens Hus i Majorna. White Ring gör sin första Europaturné och det är duon Bryan Kurkimilis och Adina Viarengo, medlem i trion sedan 2016, som besöker Europa.
De höll på med soundcheck när jag kom fram till den fina konsertlokalen i Majorna och det lät bra. Jag hade en stund senare förmånen att träffa Bryan och Adina över en bit mat före spelningen och det var två väldigt trevliga människor som berättade om turnéupplevelser hittills, White Rings historia och lite framtid.
De berättade att de inledde turnén i England med fyra spelningar och därefter bland annat besökt Helsingfors, Spanien och Polen. Besöket i engelska Colchester var speciellt då de bjöds på berättelser om att kyrkan de skulle spela i besöktes av spöken!
Men det var nog besöket i Spanien som hittills hade skapat störst intryck. Det var en fantastisk inramning i en miljö som delvis skapade TV-serien Game of Thrones och att komma till Bilbaotrakten och spela för en publik som inte var inbitna fans upplevdes som både lite märkligt och underbart. Ett minne för livet.
Musikens Hus var dunkelt utsmyckat denna kväll. Discokulan i taket spred hundratals ljusa cirklar på det mörka golvet och väggarna och från DJ-båset strömmade låtar ut ur högtalarna som passade perfekt till den dunkla afton vi hade framför oss. Vid scenen lyste de tolv strålkastarna turkoslila och rummet fylldes av Blank Mass ”Double Cross”.
Vid niotiden gick duon på scen och röken fyllde scenen tillsammans med strålkastarljuset som inte hade ändrat färger. De inledde med ”Leprosy” och det lät strålande. Adinas distade sång och Bryans tunga och snygga ljudmattor fyllde lokalen till bristningsgränsen. Jag gungade i takt med musiken för det var på något sätt omöjligt att stå stilla.
Bryan och jag pratade tidigare om styrkan att kunna spela in en låt i studio och sedan framföra den live i en annan version, men ändå igenkänningsbar för lyssnaren. Som exempel nämndes Joy Divisions/New Orders ”Transmission”. Styrkan med White Ring är precis densamma. De visade tydligt att de kunde förändra ursprungslåten och framförde den på ett sätt som publiken kände igen, men ändå kunde uppleva som nytt. Det var otroligt bra gjort och det är en av de saker jag älskar med livemusik.
De växlade sångare under spelningen och Bryan kompletterade vissa låtar med elgitarr och då lyfte det, om möjligt, ytterligare ett snäpp. Men spelningen tog slut, musikerna tackade och försvann uppför trappan vid scenen. Publiken jublade, stampade i golvet och efter ett tag kom duon tillbaka och avslutade kvällen med fina ”Roses”.
Duon åker vidare till Berlin och spelar senare även i bland annat Paris och i Estland innan hemresan till Massachusetts. Nästa vår är det tänkt att ett nytt album ska släppas och det ser jag verkligen fram emot. Jag hoppas även att det därefter blir tillfälle för en ny sväng till Europa, Sverige och Göteborg.
Från DJ-båset spelades Light Asylums ”Ipc” i den fortsatt dunkla lokalen efter spelningen, regnet öste ned över Majorna och jag promenerade utmed Stigbergstorget och kom på mig själv att jag nynnade på nya singeln ”Aessence”. Det var blött, lite häxlikt och vackert.
