Färgstarkt på Slaktkyrkan när Novoton firar 15 år

Foto: Fredrik Nystedt/Rockfoto.

Efter en kort promenad genom ett industriområde i Johanneshov, Stockholm, är jag framme vid  Slaktkyrkan, en byggnad som för någon som har vuxit upp i en industristad, signalerar en svårförklarad trygghet, klyschigt men sant. Väl inne i lokalen välkomnas jag liksom övriga besökare av independentbolaget Novotons grundare, Daggan Stamenkovic. ”Grattis” häver jag ur mig i förbifarten då kvällen anordnas med anledning av att Novoton firar femton år i branschen. 

På scenen står redan Memoria och jag skyndar mig fram för att inte missa mer än jag redan har gjort. Soloprojektet Memoria, signerat Tess de la Cour, jobbar med en typ av estetik som passar som handen i handsken i den miljö vi befinner oss i. Scenen i Slaktkyrkan är som gjord för de la Cour, som förutom sitt fängslande scenspråk, besitter en typ av exceptionellt respektingivande hållning som jag inte har sett på mycket länge. Att låta Memoria inleda kvällen är ett genidrag. 

Näst på tur är Stilla Havet och majoriteten av låtarna som spelas kommer från det dagsfärska albumet Brinnande Horisont.  Gitarristen och sångaren Elias Eriksson berättar i ett mellansnack om hur denne på väg till soundcheck tidigare under dagen, passerade klimatdemonstranterna på Götgatan och konstaterar passande nog att ”horisonten brinner, det är dags att agera”. I likhet med flera andra som uppträder under kvällen, passar Eriksson på att tacka Stamenkovic. Stilla Havet imponerar med svårslagna scenkläder och Erikssons felfria stämma och avslutar ironiskt nog med hiten ”Början På Ett Slut”.

Efter en utflykt till intilliggande lokaler sitter jag och hackar tänder på innergården när jag hör jag att It’s For Us har börjat spela. It’s For Us är kvällens största överraskning, musiken vibrerar i hela kroppen och lyckas näst intill rubba hjärtrytmen. Gitarrist Jon Gredmark berättar att bandet nyligen spelade i Glasgow för en betydligt glesare publik, och jag känner en instinktiv besvikelse å de Glasgowbors vägnar som missade spelningen.  

När Paper går på ändras atmosfären i lokalen, publiken samlas tätt kring scenen och förväntningarna skjuter i höjden. Det är ett övermänskligt framträdande och jag har svårt att hålla masken, flera gånger kommer jag på mig själv med att le fånigt och brett. I mellansnacken muttrar sångaren – och för kvällen basist – Calle Olsson cyniskt saker som ”det var bättre för” och ”något ska vara det sista man hör i livet”, en ironisk kompromisslöshet utan dess like. Paper avslutar med ”Friah”, en låt som har allt, främst i ljud men också i text. Samplade uttalanden av borgerliga politiker som Bildt, Olofsson och Reinfeldt varvas med textrader som ”du är så jävla dum i huvudet”. ”Friah” är så rätt i tiden, insert valfri samtida dumsnut och Elisabeth Svantesson är den första jag kommer att tänka på. Paper går av och Bildts ord ”välkommen till verkligheten” loopas i huvudet medan en stark övertygelse om att mänskligheten egentligen borde ha lagt ned sin verksamhet för flera år sen, sköljer över mig.

Till sist äntrar Pascal scenen som även de passar på att tacka Stamenkovic. Publiken sjunger med i låtarna och det är en ära att få bevittna trummis Mimmi Skog i sitt esse, jag hade gärna gjort det i all oändlighet om det vore fysiskt möjligt och jag inte hade ett tåg att passa. Gitarrer byts, mer öl efterfrågas och när det är dags för bandet att spela låten ”5000 Spänn” vrålar basist Manuela De Gouveia ”du är skyldig mig 5000 spänn, plus moms?!” Pascal är i sanningens namn ett riktigt rockband. När bandet börjar spela på låten ”Min Enda Vän” går jag motvilligt mot garderoben. På väg till tunnelbanan hör jag orden ”jag kommer dö på en toalett” eka över hela Slakthusområdet och i sann narcissistisk anda hoppas jag att det är kvällens sista låt, allt annat räknar jag som ett personligt nederlag, det skulle vara för deppigt helt enkelt. 

Och så är kvällen till ända och även jag vill tacka Novoton och Daggan Stamenkovic, tack för femton viktiga år, all musik och en fint styrd kväll.

 

OBS! Arkivbild på Pascal, 20160812.